R.I.P 062509
Då var det snart helg igen då, känns som att denna ångestvecka flög snabbare förbi än mina tidigare inte-så-ångestfyllda-veckor. Den här veckan har helt klart varit en av de bästa hittills, förstå att jag satt och hade ångest och ville åka hem när jag fick reda på att jag skulle ta hand om alla tre barnen en hel vecka. Vi har badat i vattenspridaren, ätit, läst böcker, ätit lite till, dansat, ätit ännu mer, kollat på film och bara varit allmänt balla. Jag har haft riktigt kul även om mina bajsjakter har tagit på krafterna. Idag lyckades även Grace kliva i bajset 4 gånger, vet inte hur hon lyckades men varje gång jag kände någon svag lukt av bajs så hör man henne "Ehhh, Thereeeese, I think I stepped in poooop". Ahahah, jag har seriöst blivit immun mot bajs, jag tycker inte ens att det är äckligt längre. Vad som däremot är äckligt är alla dessa småkryp som finns ÖVERALLT. Chlose skulle självklart pilla på något som tillhör staketet där ute och när hon pillade bort saken så sprang de små monstrena för sitt liv. Det var säkert flera tusen och jag fick seriöst panik och började skälla på henne. Det tog mig kanske tio minuter innan jag lyckades få den där saken på plats igen, usch vad jag hatar småkryp!!
Jag är vädligt trött så jag ber om ursäkt om inlägget är lite hoppigt, jag bara skriver om allt som poppar upp. Jag orkar inte ens tänka, jag menar det går väl inte bättre när jag väl försöker tänka, men nu är det nog värre än vanligt. Med tanke på hur mycket jag har jobbat och hur bra jag har skött mitt jobb så är det inte så konstigt om min hjärna är ur-funktion mer än vanligt. Min hostmom gav mig faktiskt en present idag som tack för allt, hon insåg själv att jag gjort väldigt mycket. Det var ett set med skisspennor i olika nyanser och sedan ett fodral och lite annat skit. Jag tror det var seriösa grejjer så paketet var säkert dyrt, synd att jag inte kommer kunna utnyttja det. Jag menar visst älskar jag att måla, men jag sitter ju bara och kladdar för att jag inte har något bättre för mig. Det där med att färglägga och veta vart man ska ha mörka färger är inte riktigt min grej, det innebär ju att man faktiskt måste tänka när man målar. Mamman är dock sjukt jävla bra så förhoppningivs kommer hon att lära mig lite tekniker, det skulle vara ballt. Då kan jag sätta mig på centralen när jag kommer hem och teckna ansikten dagen lång och så behöver jag aldrig mer jobba i hela mitt liv.
Tillbaka till verkligheten, vart var jag? Jo, jag och Steph skulle egentligen åka till gymmet idag men vi fick förhinder. Vi hittade massa kuponger och bestämde oss för att åka och köpa Doughnuts istället. Vi satt i bilen utanför gymmet och lovade varandra "bara EN, sen går vi in och springer bort alla kalorier". Det slutade med att vi slaffsade i oss tre stycken var och därefter var vi föt trötta så vi återvände hem istället. Lite halvt dåligt samvete på den, men vafan - vi lever ju bara en gång!?
I bilen på väg hem satt vi och lyssnade på Michael Jackson då varje radiokanal spelade hans låtar i förhopp om att han skulle vakna upp från de döda. Tyvärr gjorde han inte det, han är fortfarande död men som Stephanie så fint sa det; He is always gonna live, a legend never dies". Det var en fin grej av radiokanalerna men jag är för trött för att vara seriös nu känner jag. Samtidigt som jag inte tänker sitta och låtsas att jag älskade honom över allt annat. Visst har han bra låtar, men se på honom? Hans ansikte var ju nära på att samma fallan i vilket fall som helst och det är tragiskt att han gjort så många operationer. Det är dock ganska ofattbart att han inte längre lever, det blev ingen come back Mr Jackson!
Nu har jag precis stått och handtvättat mina kläder. Ja ni hörde rätt, jag, handtvättat. Enda anledningen är för att den där jävla tvättmaskinen krymper allt man stoppar i honom och det mina vänner blir dyrt i drift. Jag har därför insett att jag måste sköta detta på egen hand så jag orkade med hela tre tröjor, sen gav jag upp. Nu ska jag sova så jag orkar med den sista arbetsdagen för den här veckan!
Imorgon bär det även av till Boston!!!! Fan vad kul vi ska ha, jag längtarrrrr.
Puss på er!
Jag är vädligt trött så jag ber om ursäkt om inlägget är lite hoppigt, jag bara skriver om allt som poppar upp. Jag orkar inte ens tänka, jag menar det går väl inte bättre när jag väl försöker tänka, men nu är det nog värre än vanligt. Med tanke på hur mycket jag har jobbat och hur bra jag har skött mitt jobb så är det inte så konstigt om min hjärna är ur-funktion mer än vanligt. Min hostmom gav mig faktiskt en present idag som tack för allt, hon insåg själv att jag gjort väldigt mycket. Det var ett set med skisspennor i olika nyanser och sedan ett fodral och lite annat skit. Jag tror det var seriösa grejjer så paketet var säkert dyrt, synd att jag inte kommer kunna utnyttja det. Jag menar visst älskar jag att måla, men jag sitter ju bara och kladdar för att jag inte har något bättre för mig. Det där med att färglägga och veta vart man ska ha mörka färger är inte riktigt min grej, det innebär ju att man faktiskt måste tänka när man målar. Mamman är dock sjukt jävla bra så förhoppningivs kommer hon att lära mig lite tekniker, det skulle vara ballt. Då kan jag sätta mig på centralen när jag kommer hem och teckna ansikten dagen lång och så behöver jag aldrig mer jobba i hela mitt liv.
Tillbaka till verkligheten, vart var jag? Jo, jag och Steph skulle egentligen åka till gymmet idag men vi fick förhinder. Vi hittade massa kuponger och bestämde oss för att åka och köpa Doughnuts istället. Vi satt i bilen utanför gymmet och lovade varandra "bara EN, sen går vi in och springer bort alla kalorier". Det slutade med att vi slaffsade i oss tre stycken var och därefter var vi föt trötta så vi återvände hem istället. Lite halvt dåligt samvete på den, men vafan - vi lever ju bara en gång!?
I bilen på väg hem satt vi och lyssnade på Michael Jackson då varje radiokanal spelade hans låtar i förhopp om att han skulle vakna upp från de döda. Tyvärr gjorde han inte det, han är fortfarande död men som Stephanie så fint sa det; He is always gonna live, a legend never dies". Det var en fin grej av radiokanalerna men jag är för trött för att vara seriös nu känner jag. Samtidigt som jag inte tänker sitta och låtsas att jag älskade honom över allt annat. Visst har han bra låtar, men se på honom? Hans ansikte var ju nära på att samma fallan i vilket fall som helst och det är tragiskt att han gjort så många operationer. Det är dock ganska ofattbart att han inte längre lever, det blev ingen come back Mr Jackson!
Nu har jag precis stått och handtvättat mina kläder. Ja ni hörde rätt, jag, handtvättat. Enda anledningen är för att den där jävla tvättmaskinen krymper allt man stoppar i honom och det mina vänner blir dyrt i drift. Jag har därför insett att jag måste sköta detta på egen hand så jag orkade med hela tre tröjor, sen gav jag upp. Nu ska jag sova så jag orkar med den sista arbetsdagen för den här veckan!
Imorgon bär det även av till Boston!!!! Fan vad kul vi ska ha, jag längtarrrrr.
Puss på er!
1,2,3,4 ....
Jag trodde aldrig att jag skulle hantera bajs så bra som jag idag gör. Jag var helt säker på att jag skulle spy när jag bytte blöja, åtminstone skulle jag gissat på några kväljningar. Jag kanske helt enkelt börjar bli vuxen och kan numera hantera bajset som en riktig man. Idag har jag torkat rumpan på 3 åringen säkert tre gånger då hon hade mer eller mindre diarré. Hon bad om ursäkt varje gång för den stora bajsklumpen och berättade mer än gärna att hon inte gjorde det med flit och att hon inte riktigt kunde hålla det inne. Hon skulle absolut inte bajsa så många gånger om det verkligen inte var nödvändigt, men nu var det faktiskt så att hennes rumpa tyckte hon hade ätit på tok för mycket mat. Jorå, men jag njuter vid varje tillfälle, helst av allt skulle jag vilja torka rumpor hela dagen!
Därefter var det den minstas tur, hon är två och har precis börjat lära sig gå på toan. Hon är så sjukt söt och vill alltid att man ska hålla handen. Dock vet hon inte riktigt hur hon ska hantera bajset så det slutar alltid med att hon ber mig sätta på henne en blöja så hon kan göra nummer 2. Sedan ber hon mig snällt lämna henne i fred och man känner hur lukten sprider sig sådär ljuvligt i hela huset. När hennes uppdrag är avklarat springer hon till mig och säger glatt "euuw, stinky-stinky, please take it off". Under tiden man byter blöja talar hon snällt om för mig hur äckligt det är och hur illa det luktar. As if I wouldn't know? Även hon verkade ha problem med magen då hon bajsade hela två gånger, men jag älskar ju bajs så jag var lycklig.
Den äldsta lämnade istället sin korv liggandes i toan, en härlig surprise som fick simma länge i vattnet innan vi upptäckte den jäveln. Vid det laget hade lukten spridit sig i hela badrummet och jag vill inte ens tänka tanken på hur länge han faktikst legat där. Vi spolade snabbt ned honom och därefter trodde jag att vi var färdiga med bajs för idag. Det var då jag insåg att vi faktiskt har en hundvalp som inte har den blekaste av vad han håller på med. Jag tappade räkningen på bajshögarna efter någon timme, jag förstår inte vart all skit kommer ifrån. Jag menar, SÅ mycket äter han faktiskt inte. Det är stora jävla blaffor som ligger på ställen där du minst anar det. Lukten är dock inget man går miste om så det börjar nästan bli kul att gå och leta bajskorvar så fort man känner hur bajslukten tränger in i näsborrarna. När dagen led mot sitt slut luktade mer eller mindre hela huset bajs så det var svårt att avgöra när jakten skulle börja. Detta resulterade i att jag råkade kliva i det och därmed var det slut på det roliga. Det är inte längre en rolig lek utan nu är det blodigt allvar - den som hittar korven först är helt enkelt vinnaren.
Nu har jag skrivit ett helt inlägg om bajs, jag hoppas ni njuter! När vi ändå är inne på äckliga saker kan jag ju berätta att jag nyss gick in i mitt rum och vad ser jag? Världens största spindel!!!! Han satt där så snällt på väggen och jag skulle precis krypa ned i sängen då jag fick syn på honom. Jag blev illa tvungen att springa upp och hämta pappan för det där är något jag inte kan hantera. Jag tror att allt mitt mod försvann under dagen då jag fått hantera alldeles för mycket bajs på en och samma gång. Pappan skrattade en kvart innan han förstod att jag var seriös, därefter gick han snällt ned med mig och trollade bort den jättestora spindeln. Euw, jag har fortfarande gåshud efter denna tragiska händelse och nu kommer jag ständigt vara på min vakt när jag går in i rummet. Jag brukar alltid skratta åt Steph (som också bor i källaren) då hon har så sjukt många spindlar att hon har börjat samla dem under glas. Det är äckligt för där handlar det om 4-5 om dagen och hon har nästan skapat ett helt spindel-land där nere. Hon blir helt tokig och jag har alltid lika roligt åt henne. När jag väl får EN spindel på besök så flippar jag ut totalt! Snacka om att jag är en förstående och snäll vän som bara skrattar henne rakt upp i ansiktet när hon försöker få mitt medlidande.
Godnatt och sov gott!
Btw; I helgen blir det förhoppningsvis Boston!!
Därefter var det den minstas tur, hon är två och har precis börjat lära sig gå på toan. Hon är så sjukt söt och vill alltid att man ska hålla handen. Dock vet hon inte riktigt hur hon ska hantera bajset så det slutar alltid med att hon ber mig sätta på henne en blöja så hon kan göra nummer 2. Sedan ber hon mig snällt lämna henne i fred och man känner hur lukten sprider sig sådär ljuvligt i hela huset. När hennes uppdrag är avklarat springer hon till mig och säger glatt "euuw, stinky-stinky, please take it off". Under tiden man byter blöja talar hon snällt om för mig hur äckligt det är och hur illa det luktar. As if I wouldn't know? Även hon verkade ha problem med magen då hon bajsade hela två gånger, men jag älskar ju bajs så jag var lycklig.
Den äldsta lämnade istället sin korv liggandes i toan, en härlig surprise som fick simma länge i vattnet innan vi upptäckte den jäveln. Vid det laget hade lukten spridit sig i hela badrummet och jag vill inte ens tänka tanken på hur länge han faktikst legat där. Vi spolade snabbt ned honom och därefter trodde jag att vi var färdiga med bajs för idag. Det var då jag insåg att vi faktiskt har en hundvalp som inte har den blekaste av vad han håller på med. Jag tappade räkningen på bajshögarna efter någon timme, jag förstår inte vart all skit kommer ifrån. Jag menar, SÅ mycket äter han faktiskt inte. Det är stora jävla blaffor som ligger på ställen där du minst anar det. Lukten är dock inget man går miste om så det börjar nästan bli kul att gå och leta bajskorvar så fort man känner hur bajslukten tränger in i näsborrarna. När dagen led mot sitt slut luktade mer eller mindre hela huset bajs så det var svårt att avgöra när jakten skulle börja. Detta resulterade i att jag råkade kliva i det och därmed var det slut på det roliga. Det är inte längre en rolig lek utan nu är det blodigt allvar - den som hittar korven först är helt enkelt vinnaren.
Nu har jag skrivit ett helt inlägg om bajs, jag hoppas ni njuter! När vi ändå är inne på äckliga saker kan jag ju berätta att jag nyss gick in i mitt rum och vad ser jag? Världens största spindel!!!! Han satt där så snällt på väggen och jag skulle precis krypa ned i sängen då jag fick syn på honom. Jag blev illa tvungen att springa upp och hämta pappan för det där är något jag inte kan hantera. Jag tror att allt mitt mod försvann under dagen då jag fått hantera alldeles för mycket bajs på en och samma gång. Pappan skrattade en kvart innan han förstod att jag var seriös, därefter gick han snällt ned med mig och trollade bort den jättestora spindeln. Euw, jag har fortfarande gåshud efter denna tragiska händelse och nu kommer jag ständigt vara på min vakt när jag går in i rummet. Jag brukar alltid skratta åt Steph (som också bor i källaren) då hon har så sjukt många spindlar att hon har börjat samla dem under glas. Det är äckligt för där handlar det om 4-5 om dagen och hon har nästan skapat ett helt spindel-land där nere. Hon blir helt tokig och jag har alltid lika roligt åt henne. När jag väl får EN spindel på besök så flippar jag ut totalt! Snacka om att jag är en förstående och snäll vän som bara skrattar henne rakt upp i ansiktet när hon försöker få mitt medlidande.
Godnatt och sov gott!
Btw; I helgen blir det förhoppningsvis Boston!!
Le åt eländet
Idag har jag växt som människa, hela två centimeter! Skämt och sido, jag har inte växt ett skit utan tänker istället fortsätta mitt liv som dvärg. Däremot har jag idag gjort något som jag är riktigt stolt över och jag känner hur jag som person bara växer och växer och snart kommer jag till och med kunna kalla mig "vuxen". Jag har idag tagit hand om mina tre barn, plus en kompis till barnen samt den lilla hundvalpen. 4 barn och en hundvalp som springer omkring och kissar och bajsar överallt - heja mig! Snacka om att jag får slita för pengarna, men någonstans är det faktiskt ganska kul (läs ibland). Dagen var lång men det gick väldigt bra med tanke på hur många små varelser jag skulle hålla koll på. Jag började min dag med att städa upp bajs i säkert en halvtimme då hunden blev tokig när vi placerade honom i buren. Om jag kunde njuta av frukosten?
Jag fick även jobba längre då mamman skulle till läkaren, igen. Förstår ni att jag stod ut med FYRA JÄVLA UNGAR I 12 TIMMAR!? Jag förstår det knappt, men det är en dag som en sådan man inser att två barn räcker gott och väl! Jag var ovanligt pigg då mamman äntligen dök upp, troligtvis för att jag var så övertrött man bara kan bli. Jag skrattade i en kvart åt det mesta och pratade överdrivet mycket om allt som kunde intressera en död igelkott.
På gymmet glömde jag självklart handduk så jag stod snällt och väntade tills alla hade lämnat omklädningsrummet och därefter skuttade jag omkring i hopp om att hitta något att torka mig med. Jag fann några pappershanddukar och två hårfönar. Såhär i efterhand kan jag ju skratta åt det, men förstår ni hur det måste ha sett ut när jag springer omkring och fönar mig själv? Inte okej, inte ens lite - men vafan gör man? Är jag förvånad att detta inträffar enda gången Stephanie inte är med mig?
Vi hörs förhoppningsvis imorgon, Puss & Godnatt!
Jag fick även jobba längre då mamman skulle till läkaren, igen. Förstår ni att jag stod ut med FYRA JÄVLA UNGAR I 12 TIMMAR!? Jag förstår det knappt, men det är en dag som en sådan man inser att två barn räcker gott och väl! Jag var ovanligt pigg då mamman äntligen dök upp, troligtvis för att jag var så övertrött man bara kan bli. Jag skrattade i en kvart åt det mesta och pratade överdrivet mycket om allt som kunde intressera en död igelkott.
På gymmet glömde jag självklart handduk så jag stod snällt och väntade tills alla hade lämnat omklädningsrummet och därefter skuttade jag omkring i hopp om att hitta något att torka mig med. Jag fann några pappershanddukar och två hårfönar. Såhär i efterhand kan jag ju skratta åt det, men förstår ni hur det måste ha sett ut när jag springer omkring och fönar mig själv? Inte okej, inte ens lite - men vafan gör man? Är jag förvånad att detta inträffar enda gången Stephanie inte är med mig?
Vi hörs förhoppningsvis imorgon, Puss & Godnatt!
Någonstans älskar jag barn
Idag var första gången som jag skrattat så fruktansvärt mycket att jag var tvungen att stanna bilen då jag inte kunde se något. Första gången på dessa snart 6 månader som jag skrattat så mycket överhuvudtaget. Det var Chloe som fick mig att skratta och ni kommer med största sannolikhet inte att förstå hur det kunde vara så roligt. Vi sitter i bilen och bråkar om musiken som vanligt, oftast gillar de samma musik men somliga hinner tröttna på låtarna som spelas 79 gånger om dagen, andra vill lyssna på dem om och om igen. Då dyker "hush hush" låten upp och för första gången så börjar Chloe verkligen sjunga med. Det är så läskigt hur mycket de faktiskt förstår av texten, inget man riktigt tänker på då det inte är ett problem hemma när man sitter och lyssnar på engelska låtar. Hur som helst så satt hon och sjöng, fast sådär lite efter då hon först var tvungen att höra vad hon sjöng och därefter upprepa det. Sedan började hon lägga till rörelser och även öka på sin ljudstämma. Jag var tvungen att stänga fönstrena då jag inte ville att någon annan skulle få utstå dessa vackra stämmor. Jag vet egentligen inte vad som var så roligt, men jag skrattade av hela mitt hjärta och jag var tvungen att åka till sidan med bilen eftersom tårarna bara sprutade. Hon är förjävla söt den där ungen och jag kan inte annat än att älska henne..
Jag vet inte om ni har hört låten Disco stick, men i den låten så utbringar hon ett härligt "hööööh", som en hård stöning. Detta snappade alla mina tre barn upp väldigt fort och jag har aldrig någonsin hört någon av dem sjunga förut, men idag passade de alla på. Jag sitter i bilen och hade precis vågat väva ned rutorna igen efter Chloes sångdebut då de alla tre börjar göra dessa stöningsljud. Holy Crap, ännu en skrattattack som fick mig att inse hur underbara barn kan vara ibland. Man kunde skildra ett härligt beat av stöningar där bak i bilen och det fick mig att tänka på Nemo och fiskmåsarna "mine" "mine" "mine, mine". Jag älskar Nemo by the way, jag kan se den filmen om och om igen. Doris är nog det bästa, hon är lika senil som Linda, fast Linda är nog snäppet värre.
Jag kom precis hem och vi har varit och hämtat världens sötaste hundvalp. En liten labrador blev det och han har ett litet jack i huvudet då en dum och elak hund bestämde sig för att tugga på den stackars valpen. Tjejerna döpte honom till "lightning" och han är urgullig. På vägen hem lyckades han somna i min famn och jag tror bestämt att jag ska sno med mig honom hem. Det börjar bli lite ont om plats i min resväska då jag ska ha med mig både honom och Chloe hem, för att inte tala om alla kläder och den snygga gym-killen. Någon som vill hälsa på och ta med sig lite skit hem??
Nu ska jag gå och sova så jag orkar upp imorgon. Det kommer bli en lång dag och jag kan inte ens förstå vad jag ger mig in på. Den här veckan tar jag hand om alla tre barnen helt själv, och nu dök ytterligare en liten bebis upp i vårt hus. Jag kan inte förstå att jag gör det här, mitt jobb är helt klart allt annat än enkelt! Önska mig lycka till, jag kan behöva det ..
Midsommar
Svensk midsommar firades för fullt i NYC. Det fanns allt man kunde begära, svensk mat, midsommarstång, kransar fyllda med blommor, svenskt folk överallt och världens bästa utsikt (vatten, solnedgång med rosa himmel samt frihetsgudinnan skymtandes sådär i bakgrunden). Jag önskar att jag hade varit ledig och därmed kunnat åka in tidigare, nu istället var jag inte där förens halv 7. Dock tänker jag inte klaga, det var helt okej och stämningen var grym. Därefter drog vi på något after-party som var helt världelöst så vi begav oss hemåt ganska snabbt. Jag var trött efter en lång dag men överlycklig då jag fått svensk mat i magen - kan man begära något mer!? Tydligen var det här en ganska stor grej då många amerikanare påpekade att man aldrig får dricka offentligt i vanliga fall, oavsett evenemang. På vår midsommardag var det dock tillåtet, mitt i Manhattan, vilket många tyckte var facinerande. Jag vet inte om man ska ta det som att vi svenskar är allmänt viktiga eller bara att vi är fylleskallar hela bunten?
Hur som helst så önskar jag att jag hade kunnat fira midsommar hemma, men är glad att jag slapp regnet ni hade. Här borta höll man på att dö i enbart en klänning - moaha. Hur som helst så hoppas jag att ni hade en trevlig midsommar och att ni njöt av regnet!
Hur som helst så önskar jag att jag hade kunnat fira midsommar hemma, men är glad att jag slapp regnet ni hade. Här borta höll man på att dö i enbart en klänning - moaha. Hur som helst så hoppas jag att ni hade en trevlig midsommar och att ni njöt av regnet!
Ångest på hög nivå!
Jag vet inte vart jag ska börja, för tillfället känns allt bara väldigt segt. I sånna lägen vill jag bara få krypa ned i min säng hemma i Sverige, vakna upp helt utvilad och sitta och äta svensk frukost där jag får chansen att njuta av min oboy i några timmar. Fan vad jag saknar oboy, det är inte ens kul längre! När jag kommer hem ska jag sitta och dricka oboy i ett helt dygn, man kanske ska ha feta oboy-partyt så man tar två flugor i en smäll. Träffa alla älskade tjockskallar samtidigt som jag surplar i mig min drog. Slutpratat om oboyen, ni vill nog inte lyssna på sånt trams - jag däremot skulle för tillfället kunna skriva en bok om det ämnet ....
Igår gjorde vi av oss med vår hund, trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Jag kan väl inte påstå att tårarna sprutade, men lite nere blev man väl allt. Trots att han är sjukt irriterande och ganska så dum så hör det till vardagen att han är där liksom. Lite tomhet kommer det faktiskt bli, nu måste jag hitta mig någon annan jag kan skälla på. Vi ska dock skaffa oss en ny hund lagom till sommaren, en liten labrador-valp. Det ser jag faktiskt fram emot även om det innebär dubbelt så mycket jobb för min del.
För något dag sedan så skämtade min familj med mig om att mamman var gravid igen. Jag blev stum och smällde igen dörren och gick. Jag kunde seriöst ha börjat gråta och det tog ett tag för dem att berätta att det var ett skämt, då de hade fullt upp med att skratta åt min reaktion. Jag tror de insåg att jag kommer rymma iväg om det ens skulle komma på tal att skaffa ett fjärde barn, med andra ord är det dubbla kondomer som gäller för dem hedan efter!!
På tal om ungar, vilket är anledningen till all den ångest som ligger över mig just nu. I två dagar nu så har jag ingen bil, vilket innebär långa dagar där tiden står stilla ungefär. Därefter är det helg och Steph och två till tjejer ska iväg på någon kurs och blir borta hela helgen, Jag ska förhoppningsvis fira midsommar inne i city, men vi får väl se hur det blir med den saken. Därefter händer det som inte fick hända. Den äldsta (och jobbigaste) ungen kommer hem tidigare VARJE DAG hela veckan. Jag som 19 årig tjej med ett temperament som om jag hade mens 24/7 ska alltså ta hand om dessa tre barn från 7 på morgonen till 4 på eftermiddagen. Jag kan inte ens skratta åt eländet, jag vill bara åka hem så någon kan klappa mig på magen och säga att allt kommer att bli bra. Sedan kan jag eventuellt åka tillbaka när den veckan är över....
Nu ska jag sluta klaga och berätta något roligt istället. Jag och Steph var nyss och shoppade då det var rea på Victoria's secret. Vi båda hittade en hel del så nu är jag lite gladare än jag var innan! Självklart så hittade vi mestadels grejer som det inte var rea på, men så är det ju alltid. Trots det så hade de sjukt bra erbjudanden så det gjorde inte så mycket! Nu ska jag krypa ned i sängen och vakna upp. Jag hatar att somna när man vet vad som väntar - en lååååång och tråkig dag. SNÄLLA GÖR SÅ DET BLIR SOOOOOOOOOOOOL ÅTMINSTONE!!!!
Igår gjorde vi av oss med vår hund, trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Jag kan väl inte påstå att tårarna sprutade, men lite nere blev man väl allt. Trots att han är sjukt irriterande och ganska så dum så hör det till vardagen att han är där liksom. Lite tomhet kommer det faktiskt bli, nu måste jag hitta mig någon annan jag kan skälla på. Vi ska dock skaffa oss en ny hund lagom till sommaren, en liten labrador-valp. Det ser jag faktiskt fram emot även om det innebär dubbelt så mycket jobb för min del.
För något dag sedan så skämtade min familj med mig om att mamman var gravid igen. Jag blev stum och smällde igen dörren och gick. Jag kunde seriöst ha börjat gråta och det tog ett tag för dem att berätta att det var ett skämt, då de hade fullt upp med att skratta åt min reaktion. Jag tror de insåg att jag kommer rymma iväg om det ens skulle komma på tal att skaffa ett fjärde barn, med andra ord är det dubbla kondomer som gäller för dem hedan efter!!
På tal om ungar, vilket är anledningen till all den ångest som ligger över mig just nu. I två dagar nu så har jag ingen bil, vilket innebär långa dagar där tiden står stilla ungefär. Därefter är det helg och Steph och två till tjejer ska iväg på någon kurs och blir borta hela helgen, Jag ska förhoppningsvis fira midsommar inne i city, men vi får väl se hur det blir med den saken. Därefter händer det som inte fick hända. Den äldsta (och jobbigaste) ungen kommer hem tidigare VARJE DAG hela veckan. Jag som 19 årig tjej med ett temperament som om jag hade mens 24/7 ska alltså ta hand om dessa tre barn från 7 på morgonen till 4 på eftermiddagen. Jag kan inte ens skratta åt eländet, jag vill bara åka hem så någon kan klappa mig på magen och säga att allt kommer att bli bra. Sedan kan jag eventuellt åka tillbaka när den veckan är över....
Nu ska jag sluta klaga och berätta något roligt istället. Jag och Steph var nyss och shoppade då det var rea på Victoria's secret. Vi båda hittade en hel del så nu är jag lite gladare än jag var innan! Självklart så hittade vi mestadels grejer som det inte var rea på, men så är det ju alltid. Trots det så hade de sjukt bra erbjudanden så det gjorde inte så mycket! Nu ska jag krypa ned i sängen och vakna upp. Jag hatar att somna när man vet vad som väntar - en lååååång och tråkig dag. SNÄLLA GÖR SÅ DET BLIR SOOOOOOOOOOOOL ÅTMINSTONE!!!!
06/14/2009
Det blev en lugn filmkväll i fredags med The Notebook och en massa krokodiltårar. Vi lyckades även vara nyttiga och köpte med oss en massa god frukt som vi satt och smaskade på under filmens gång. Steph sov över så vi låg och bubblade hela natten om allt och ingenting. Lördagen spenderade jag ihop med henne och min hostmom som fyllde år. Ibland är min mamma bara sådär alltmänt ball och jag älskar verkligen när den sidan kommer fram! Sedan började vi fixa oss inför kvällen då en kompis fyllde år och det var utlovat ett cocktail-party. Vi kom dit sådär lagom tidigt (klockan 4)och det var vi och hans släkt, lagom pinsamt kan vi väl säga. Det bjöds på dricka och mat hela kvällen och jag och Steph lyckades även besegra de flesta i Beer-pong. Eftersom det var vår första gång kan vi meddela att de flesta var lite impade av vår stora framgång, men vad kan man säga - en gång vinnare, alltid en vinnare! Sjukt lyckad fest och sjukt trevligt folk. Jag stod även och hade världens diskussion med hans släkt om mina ögon. Jag anser att de är gröna men de andra anser att de är blåa. Jag blir så trött på att "alla svenskar är blonda och har blåa ögon", allt verkar ju vara blått för dem! Hur som helst så kom vi fram till att jag är färgblind och inte längre har någon talan.
Det blev väl lite mycket av det goda för min del och jag somnade som ett litet barn redan klockan 11. När jag sedan vaknade upp av ett slag i ansiktet insåg jag att vi låg fyra stycken och trängdes i hans enorma säng. Jag fick sådär lagom mycket skäll av Steph då hon tyckte det var orättvist eftersom jag var minst och tog upp störst plats. Jag tyckte mer synd om mig själv då jag lyckades få ligga bredvid någon som slogs och rullade runt som ett vilddjur. Nackdelen med att man är liten är att folk kan flytta omkring en, två gånger under natten vaknade jag upp i armarna på en främling som lyfte upp mig och flyttade på mig. Jag tog mig på något konstigt sätt alltid tillbaka och där utlovades fler slag mot mitt lilla huvud, snacka om att inte ha kontroll på sina armar!!
På morgonen fick vi gratis frukost på ett bagel-café då några killar som var på festen jobbade där. Det tackade man ju inte nej till, så jag återgick snabbt till min vardag som gris och slafsade i mig allt jag fick tag på. Därefter åkte vi till US Open som låg fem minuter ifrån honom. Vi fick åka med i en sak som jag tror var en golfbil och jag kände mig som världens lyckligaste. Tänk att de två minuterna i den bilen gjorde hela min dag. Han släppte snällt av oss och vi tog en buss som sedan tog oss till banorna. Vi såg en massa kända golfspelare som jag inte har en aning om vilka de är. Vi gick runt där, kollade lite i butiken och pratade med en massa trevligt folk. Sedan åkte vi hem en snabbis och därefter begav vi oss till ett köpcentrum. Jag köpte en present till min mamma eftersom hon fyllt år och därefter gick jag in på Apple-store eftersom min Ipod har slutat fungera. Det är något feel på touch screenet och jag slutade upp med en sprillans ny Ipod. Det gick hur smidigt som helst och jag hade inte ens ett kvitto med mig!
Helgen har varit sjukt rolig och den bara flög förbi, ångest att man måste jobba imorgon. Nu ska jag krypa ned under täcket och sova så jag orkar upp imorgon! Godnatt folks. Puss & Kram
Det blev väl lite mycket av det goda för min del och jag somnade som ett litet barn redan klockan 11. När jag sedan vaknade upp av ett slag i ansiktet insåg jag att vi låg fyra stycken och trängdes i hans enorma säng. Jag fick sådär lagom mycket skäll av Steph då hon tyckte det var orättvist eftersom jag var minst och tog upp störst plats. Jag tyckte mer synd om mig själv då jag lyckades få ligga bredvid någon som slogs och rullade runt som ett vilddjur. Nackdelen med att man är liten är att folk kan flytta omkring en, två gånger under natten vaknade jag upp i armarna på en främling som lyfte upp mig och flyttade på mig. Jag tog mig på något konstigt sätt alltid tillbaka och där utlovades fler slag mot mitt lilla huvud, snacka om att inte ha kontroll på sina armar!!
På morgonen fick vi gratis frukost på ett bagel-café då några killar som var på festen jobbade där. Det tackade man ju inte nej till, så jag återgick snabbt till min vardag som gris och slafsade i mig allt jag fick tag på. Därefter åkte vi till US Open som låg fem minuter ifrån honom. Vi fick åka med i en sak som jag tror var en golfbil och jag kände mig som världens lyckligaste. Tänk att de två minuterna i den bilen gjorde hela min dag. Han släppte snällt av oss och vi tog en buss som sedan tog oss till banorna. Vi såg en massa kända golfspelare som jag inte har en aning om vilka de är. Vi gick runt där, kollade lite i butiken och pratade med en massa trevligt folk. Sedan åkte vi hem en snabbis och därefter begav vi oss till ett köpcentrum. Jag köpte en present till min mamma eftersom hon fyllt år och därefter gick jag in på Apple-store eftersom min Ipod har slutat fungera. Det är något feel på touch screenet och jag slutade upp med en sprillans ny Ipod. Det gick hur smidigt som helst och jag hade inte ens ett kvitto med mig!
Helgen har varit sjukt rolig och den bara flög förbi, ångest att man måste jobba imorgon. Nu ska jag krypa ned under täcket och sova så jag orkar upp imorgon! Godnatt folks. Puss & Kram
sdkjfnsdjkg
Snabb liten instickare innan jag måste springa vidare. Jag och mamman lyckades somna i soffan medan de tre små söta barnen passade på att leka rövare. Min ipod försvann och jag har lyckats hitta öronmuffarna (jag vet att det inte heter så men jag kommer verkligen inte på vad man kallar dem). Jag vaknar upp med Chloe sittandes på mig och hon har sminkat sig och är helt blå i hela ansiktet. Jag kunde inte sluta skratta, hon hade smink överallt och för att inte tala om vad hon hade hittat på i badrummet med allt smink. Det var katastrof när vi vaknade upp och vi båda kunde bara skratta åt eländet. Nu har jag vaknat till liv igen och sprungit och jagat barnen i trädgården i säkert en halvtimme, är jag trött nu igen? Jarå!
Steph kommer snart över och vi ska bege oss till gymmet. Vi har båda klurat ut att de snygga killarna håller till där lite senare på kvällen, när vi oftast precis lämnat gymmet. Därför passar vi på idag att gå dit sådär extra sent, i hopp om att få se lite ögongodis. Därefter ska vi köpa en massa frukt (jomen visst, vi har blivit nyttiga) och sedan ska vi kolla på Notebook och gråta en skvätt. Vi har försökt se den så många gånger men planerna har alltid ändrats. Förhoppnignsvis kommer det bli av ikväll!
Imorgon är tanken att vi ska åka och fira svensk midsommar med några andra svenskar. Jag skriver mer sedan för nu hör jag hur Steph klampar in, trots att ingen är hemma. Nu ringde en annan tjejkompis, vi ska tydligen på Cocktail-party imorgon också. Ballt!
See yaaa
Steph kommer snart över och vi ska bege oss till gymmet. Vi har båda klurat ut att de snygga killarna håller till där lite senare på kvällen, när vi oftast precis lämnat gymmet. Därför passar vi på idag att gå dit sådär extra sent, i hopp om att få se lite ögongodis. Därefter ska vi köpa en massa frukt (jomen visst, vi har blivit nyttiga) och sedan ska vi kolla på Notebook och gråta en skvätt. Vi har försökt se den så många gånger men planerna har alltid ändrats. Förhoppnignsvis kommer det bli av ikväll!
Imorgon är tanken att vi ska åka och fira svensk midsommar med några andra svenskar. Jag skriver mer sedan för nu hör jag hur Steph klampar in, trots att ingen är hemma. Nu ringde en annan tjejkompis, vi ska tydligen på Cocktail-party imorgon också. Ballt!
See yaaa
Trött, tröttare, Terese
Det är inte ens roligt, jag är som en levande zombie och inte ens kaffet verkar göra mig pigg numera. Jag skyller allt på vädret, regnet gör mig till en zombie.Det är liksom inte lika roligt utan det där härliga solskenet. Dagen sprang dock iväg trots ett antal gäspningar. Eftersom det var pappans födelsedag idag bestämte jag mig för att vi skulle baka cup-cakes. Tjejerna kladdade glatt ned hela köket men resultatet blev bra. Jag är nog mest nöjd över att jag inte brände dem, jag har en tendens att bränna saker när det kommer till att hålla koll på grejer i ugnen.
Jag åkte sedan snällt och lämnade bilen på tågstationen och drog med mig hunden, varför vet jag inte riktigt. Jag gick och lyssnade på musik och var nog inge vidare roligt sällskap. Det var då tanken slog mig hur förvånad jag skulle bli om jag går där helt inne i min musik och när jag väl är hemma så vänder jag mig om och i min hand finner jag endast ett koppel. Jag menar det kommer ju en hel del bilar och ibland har jag ju inte riktigt koll på vart hunden håller hus. Tanken var roligare då och jag hade minsann roligt. Jag skrattade som aldrig förr och när man inser hur dumt det ser ut när man gapskrattar helt för sig själv, då skrattar man ännu mer och ännu högre. Jag var dock för trött för att ens orka bry mig, så jag skrattade en bra bit och förlängde säkert mitt liv med flera år!
På min promenad hem hann jag även med en hel del annat. Jag vet till exempel att många i området har oskyddat trådlöst bredband och jag tänkte testa om det faktiskt fungerade att ansluta. Jag trallade omkring där med min ipod och anslöt den till alla oskyddade nätverk som jag kunde hitta. När du väl anslutit ipoden ska den känna igen nätverket nästa gång och därmed ansluta automatiskt. Alltså borde man ju tekniskt sett kunna prata över skype medan man går på en promenad, eftersom den borde hoppa från ett trådlöst nätverk till ett annat? Jag vet inte riktigt om det fungerar ännu, men det vore ju lite ballt. Typ. Kanske.
Kom nyss hem från gymmet och jag är tröttare än jag var innan, om det nu är möjligt. Innan jag gick till gymmet spöade jag pappan i mario cart. Han fick det i födelsedagspresent och det var sjukt svårt att spela med en ratt istället för en kontroll. Tydligen är man född till stjärna när det gäller tvspel, mer kan man väl inte säga.. höhö.
Nu måste jag seriöst sova, det börjar nämligen gå utför.. Jag tog tvål på tandborsten istället för tandkräm och jag gick precis rakt in i dörren då jag trodde den var öppen (dumt att kolla upp?). Jo men det gjorde väl ont. Jag får ta en titt på bulan imorgon, nu ska jag sova! Godnatt
06102009
Se där ja, nu har jag bannemej lyckats skriva nästan ett inlägg varje dag. Lite stolt är jag faktiskt över mig själv. Dock har jag istället inte haft orken att svara på facebook eller hålla koll på födelsedagar. Det går ju inte att göra allt!
Idag har jag jobbat hela dagen, säkert 14 timmar. Och med barn blir den tiden dubbelt upp för det är allt annat än enkelt. Idag gjorde jag det däremot frivilligt eftersom min lilla hostmom är sjuk och jag tyckte lite synd om henne. Det är jag glad för då jag mötte två trevliga tjejer i parken. Den ena var en tysk mamma, som mötte sin drömman här för något år sedan. Nu är hon gift och har precis fått en son. Hon tog mitt nummer och lovade att bjuda över mig på sina bbq-fester. Hon känner ju även lite folk så det där ska nog bli bra ska ni se. Därefter träffade jag en annan au pair som jag inte riktigt hann prata med. Jag nämnde detta för min hostmom och då visade det sig att hon träffat den här tjejen bara någon dag innan och hade då tagit hennes nummer. Världen är bra liten, även här i NY!
Idag fick jag inte ens vila under Chloes sovstund, då den söta lilla varelsen bestämt sig för att inte vara trött. Mycket beror nog på att mamman klippte sönder hennes nappar igår och drog historen att hon blivit för stor och då ploppar napparna sönder. Pappan orkade dock inte med hennes gnäll igårkväll och "trollade" fram en napp. Jag försökte självklart i mammans spår då jag inte vill att hon ska använda någon napp. Chloe har dragit alla möjliga historer om att det finns en lila napp någonstans och den har inte ploppat. Vi kom efter ca 4 timmar fram till att nappen befinner sig på pappans "tutu-train" och det är "hoho-ha-ha" som har tagit den och lagt den där. Fyra timmars funderingar och en sådan viktig mening kom vi tillslut fram till, unbelievable!
Jag kan ju även berätta att för någon dag sedan då jag skulle passa mina monster under kvällen så lurade jag över Steph. Hon är alltid lika glad när jag tvingar över henne, framförallt på kvällstid när jag ska försöka få dem att somna. Det är i princip omöjligt och lyckas man få en att somna kan jag garantera er att de andra två ser till att denna sömn inte varar länge.. Hur som helst så satt vi och läste böcker och av någon anlending började Stephanie och jag skämta om att vi gillar att äta barn. men bara elaka barn. Den som typ bryter ihop är Addison, den äldsta och hon börjar storböla och skrika att hon är rädd för oss. Vi fortsatte självklart att skrämma henne lite till då hon faktiskt är ganska elak och vi tyckte hon förtjänade att vara lite rädd. Vi försökte sedan förkara för henne att vi bara åt elaka barn och om hon nu är rädd måste det ju betyda att hon är elak? Vi fick aldrig något svar på den frågan men tystnaden fick tala för sig själv. När jag sedan insåg att mamman snart skulle komma hem fick jag börja övertala henne att vi bara skojade och fick därmed börja vara snäll igen. Jag vill ju inte att hon skvallrar till mamman och talar om vilka hemska människor vi är! Fast vi är inte alltid sådär elaka, bara ibland!
Nu ska jag sova, jag är sjuuuuuuuukt trött och vill bara krypa ned under täcket och sova i några dagar. Puss på er!
Idag har jag jobbat hela dagen, säkert 14 timmar. Och med barn blir den tiden dubbelt upp för det är allt annat än enkelt. Idag gjorde jag det däremot frivilligt eftersom min lilla hostmom är sjuk och jag tyckte lite synd om henne. Det är jag glad för då jag mötte två trevliga tjejer i parken. Den ena var en tysk mamma, som mötte sin drömman här för något år sedan. Nu är hon gift och har precis fått en son. Hon tog mitt nummer och lovade att bjuda över mig på sina bbq-fester. Hon känner ju även lite folk så det där ska nog bli bra ska ni se. Därefter träffade jag en annan au pair som jag inte riktigt hann prata med. Jag nämnde detta för min hostmom och då visade det sig att hon träffat den här tjejen bara någon dag innan och hade då tagit hennes nummer. Världen är bra liten, även här i NY!
Idag fick jag inte ens vila under Chloes sovstund, då den söta lilla varelsen bestämt sig för att inte vara trött. Mycket beror nog på att mamman klippte sönder hennes nappar igår och drog historen att hon blivit för stor och då ploppar napparna sönder. Pappan orkade dock inte med hennes gnäll igårkväll och "trollade" fram en napp. Jag försökte självklart i mammans spår då jag inte vill att hon ska använda någon napp. Chloe har dragit alla möjliga historer om att det finns en lila napp någonstans och den har inte ploppat. Vi kom efter ca 4 timmar fram till att nappen befinner sig på pappans "tutu-train" och det är "hoho-ha-ha" som har tagit den och lagt den där. Fyra timmars funderingar och en sådan viktig mening kom vi tillslut fram till, unbelievable!
Jag kan ju även berätta att för någon dag sedan då jag skulle passa mina monster under kvällen så lurade jag över Steph. Hon är alltid lika glad när jag tvingar över henne, framförallt på kvällstid när jag ska försöka få dem att somna. Det är i princip omöjligt och lyckas man få en att somna kan jag garantera er att de andra två ser till att denna sömn inte varar länge.. Hur som helst så satt vi och läste böcker och av någon anlending började Stephanie och jag skämta om att vi gillar att äta barn. men bara elaka barn. Den som typ bryter ihop är Addison, den äldsta och hon börjar storböla och skrika att hon är rädd för oss. Vi fortsatte självklart att skrämma henne lite till då hon faktiskt är ganska elak och vi tyckte hon förtjänade att vara lite rädd. Vi försökte sedan förkara för henne att vi bara åt elaka barn och om hon nu är rädd måste det ju betyda att hon är elak? Vi fick aldrig något svar på den frågan men tystnaden fick tala för sig själv. När jag sedan insåg att mamman snart skulle komma hem fick jag börja övertala henne att vi bara skojade och fick därmed börja vara snäll igen. Jag vill ju inte att hon skvallrar till mamman och talar om vilka hemska människor vi är! Fast vi är inte alltid sådär elaka, bara ibland!
Nu ska jag sova, jag är sjuuuuuuuukt trött och vill bara krypa ned under täcket och sova i några dagar. Puss på er!
Puss hej leverpastejjjj
Det var då väldigt mycket klagande från er sida. "Nu skriver du för lite" "Nu skriver du för mycket på en gång" "Min hjärna hänger inte med, är du i NY!?" Skärpning tanter och farbröder!! Jag kämpar på som en tok här borta och ibland är det allt annat än en dans på rosor. Trots det försöker jag hålla liv i bloggen och svara på facebook, och samtala på skype. Lite uppskattning kan man väl åtminstone få, typ några kommentarer skulle sitta fint vettja *BLINK BLINK*.
Imorse ville jag bara krypa ned i en håla och vakna upp några år senare. Jag var så fruktansvärt trött, min rygg gjorde ondare än ondast och jag visste att mamman skulle vara hemma idag. Att hon är hemma betyder kort sagt att jag får ett helvete. Barnen blir så äckligt griniga, de är på tok för mammiga och jag kan inte göra annat än titta på och se dum ut. De flesta vet även hur grinig jag kan bli om jag inte får mat i magen, man leker helt enkelt inte med mig vid den tidpunkten. Vad kunde då göra denna morgon ännu bättre? Jo, en sådan där skön springa-ikapp-bussen-runda i ösregn. Superb! I love my work, I love my work, I love my work ....
Förutom att barnen blir sjukt jobbiga så finns det en annan som kan gå mig på nerverna; mamman. Hon har sitt sätt att sköta allt på och allt annat är mer än fel. Med andra ord spelar det ingen roll vad jag gör - hon ska alltid göra om det och göra det lite bättre. Typ omorganisera diskmaskinen när jag precis fyllt den. Typ dra ur tvätten ur tvättmaskinen när jag precis satt på den för att hon tyckte det var bättre att tvätta något annat. Typ skura om hela golvet då jag "missade" en fläck. Typ tala om att såhär måste jag göra, men när jag sedan ska försöka får jag inte göra det. Typ skälla på pappan för att han råkar höja rösten åt äldsta dottern som har försökt klä på sig i nästan en timme. Jag ber till alla Gudar och allt man kan be till att jag inte blir sådär när jag blir stor. Jag vill kunna vara tacksam om någon försöker hjälpa en, även om man själv tycker att man gör vissa saker bättre eller om man nu vill sköta något på ett visst sätt. Jag känner nog mest att jag inte orkar göra saker då hon ändå ska göra om allt. Haken kommer här; låter jag bli får jag skit att jag inte gör det. Komiskt eller bara tragiskt? Jag vet inte .. Hon gav mig dock lite kläder idag som hon inte använder, det var väl snällt tror jag(?) Eller så försökte hon bara säga på ett snällt sätt att "dina kläder är ganska fula och jag vill inte skämmas när du går omkring med mina söta ungar".
Godnatt och sovgott
Imorse ville jag bara krypa ned i en håla och vakna upp några år senare. Jag var så fruktansvärt trött, min rygg gjorde ondare än ondast och jag visste att mamman skulle vara hemma idag. Att hon är hemma betyder kort sagt att jag får ett helvete. Barnen blir så äckligt griniga, de är på tok för mammiga och jag kan inte göra annat än titta på och se dum ut. De flesta vet även hur grinig jag kan bli om jag inte får mat i magen, man leker helt enkelt inte med mig vid den tidpunkten. Vad kunde då göra denna morgon ännu bättre? Jo, en sådan där skön springa-ikapp-bussen-runda i ösregn. Superb! I love my work, I love my work, I love my work ....
Förutom att barnen blir sjukt jobbiga så finns det en annan som kan gå mig på nerverna; mamman. Hon har sitt sätt att sköta allt på och allt annat är mer än fel. Med andra ord spelar det ingen roll vad jag gör - hon ska alltid göra om det och göra det lite bättre. Typ omorganisera diskmaskinen när jag precis fyllt den. Typ dra ur tvätten ur tvättmaskinen när jag precis satt på den för att hon tyckte det var bättre att tvätta något annat. Typ skura om hela golvet då jag "missade" en fläck. Typ tala om att såhär måste jag göra, men när jag sedan ska försöka får jag inte göra det. Typ skälla på pappan för att han råkar höja rösten åt äldsta dottern som har försökt klä på sig i nästan en timme. Jag ber till alla Gudar och allt man kan be till att jag inte blir sådär när jag blir stor. Jag vill kunna vara tacksam om någon försöker hjälpa en, även om man själv tycker att man gör vissa saker bättre eller om man nu vill sköta något på ett visst sätt. Jag känner nog mest att jag inte orkar göra saker då hon ändå ska göra om allt. Haken kommer här; låter jag bli får jag skit att jag inte gör det. Komiskt eller bara tragiskt? Jag vet inte .. Hon gav mig dock lite kläder idag som hon inte använder, det var väl snällt tror jag(?) Eller så försökte hon bara säga på ett snällt sätt att "dina kläder är ganska fula och jag vill inte skämmas när du går omkring med mina söta ungar".
Godnatt och sovgott
!!??!!??
Stryk borde ni ha mina kära läsare, vart är alla kommentarer? Jag blir lite ledsen i ögat. Har ni brytit fingarna hela bunten eller!?
Jag älskar min rygg
För någon dag sedan var jag och tjejerna och lekte i parken. Jag skulle visa mina skills i dessa så kallade Monkey-bars. Det slutade med att min rygg knakade sådär lagom högt, varav tjejerna höll på att dö av skratt då de trodde jag pruttade. När jag därefter knappt kunde gå och med andra ord gick som att jag skitit på mig var de helt säkra på att jag gjort i brallan. Jag försökte lugnt förklara för dem att jag faktiskt hade ont och det var inte lätt under deras hysteriska skratt. När krokodiltårarna höll på att komma fram tror jag det insåg att jag faktiskt talade sanning. Vid det laget var jag nära på att döda någon, det säger jag bara!
Blaajj
Stephanie skulle nog helst av allt vilja sätta ett skott i huvudet på mig då jag lyssnar på en låt konstant. Den går på repeat här borta och hon hatar den. Hon tror jag lyssnar på låten för att killen är sjukt snygg (vilket även hon tycker) och hon påminner mig ständigt om att han är gift och har flickvän. Det börjar bli en vana, jag pumpar musik och hon sitter och skriker elaka saker om killen som sjunger. Jag börjar dock tröttna på låten då den spelats på repeat i över en vecka, så hon och jag ska snart bli vänner igen ska ni se!
Helgen som var, var den första helgen som jag och Steph spenderat utan varandra. Anledning; hon skulle på något bröllop med sin familj för att sitta barnvakt hela helgen. Skitkul tyckte hon och vi var nog lika griniga båda två. Det resulterade i att jag spenderade mer tid med min familj, vilket var kul på sitt sätt. Det där med tre ungar 24/7 vet jag inte riktigt om det är min grej, men att vara ute med båten och sola var helt okej. Dock vågar jag inte bada längre då de små jelly-fishisarna börjar komma fram. Än så länge är det små, men jag tänker då inte riskera att simma in i dem för det!
På söndagen hade min mamma någon slags art show med sina highschool studenter. Jag stannade där längre än förväntat då det visade sig vara ganska intressant. Målningarna var så äckligt bra att jag fastnade där i några timmar. Det var även en modevisning och man kunde kolla i böckerna hur designen såg ut osv. Som den nörd jag är begav jag mig hemåt och köpte ett block för att börja rita mina egna kläder. Jag har velat hålla på med mode länge, men vet att det är så sjukt svårt att lyckas i den branchen. Men ingen har väl dött av att man sitter och skissar för sig själv och tycker att man är allmänt cool? Jag kan ju även nämna att jag bestämde mig för att ta en promenad hem från visningen då jag inte trodde det var alltför långt. En timme senare var jag hemma, gissa om jag hade skavsår och mina flippfloppisar, uurgh!!
Helgen som var, var den första helgen som jag och Steph spenderat utan varandra. Anledning; hon skulle på något bröllop med sin familj för att sitta barnvakt hela helgen. Skitkul tyckte hon och vi var nog lika griniga båda två. Det resulterade i att jag spenderade mer tid med min familj, vilket var kul på sitt sätt. Det där med tre ungar 24/7 vet jag inte riktigt om det är min grej, men att vara ute med båten och sola var helt okej. Dock vågar jag inte bada längre då de små jelly-fishisarna börjar komma fram. Än så länge är det små, men jag tänker då inte riskera att simma in i dem för det!
På söndagen hade min mamma någon slags art show med sina highschool studenter. Jag stannade där längre än förväntat då det visade sig vara ganska intressant. Målningarna var så äckligt bra att jag fastnade där i några timmar. Det var även en modevisning och man kunde kolla i böckerna hur designen såg ut osv. Som den nörd jag är begav jag mig hemåt och köpte ett block för att börja rita mina egna kläder. Jag har velat hålla på med mode länge, men vet att det är så sjukt svårt att lyckas i den branchen. Men ingen har väl dött av att man sitter och skissar för sig själv och tycker att man är allmänt cool? Jag kan ju även nämna att jag bestämde mig för att ta en promenad hem från visningen då jag inte trodde det var alltför långt. En timme senare var jag hemma, gissa om jag hade skavsår och mina flippfloppisar, uurgh!!
Mamma sista dag
Bättre sent än aldrig, är det inte så man brukar säga? Det är helt sjukt vad dagarna springer iväg och jag får väl återigen be om ursäkt för den dåliga uppdateringen. HERREGUD, jag är ledsen - men somliga har ju faktiskt ett liv att sköta höhö.
Hur som helst så åkte vi in till city, konkandes på resväskan. Den var mestadels fylld med mina kläder då jag bett mamma ta med en del hemifrån. Somliga har tydligen gått upp i vikt så det var bara att snällt vika ned kläderna och skicka hem dem igen. Den tragiska sanningen som mina speglar här i New York inte visar. Många säger att man vänjer sig och inte inser hur fet man blir. Vad jag försöker komma fram till är; förvänta er en fet ko som kliver av planet i januari, halvt ruinerad då hon fått betala övervikt för sin egna kropp. Nej, slut på det roliga - jag måste börja röra på fläsket här borta ....
Väl inne i city sprang jag runt med min mamma och hon ville nog helst bryta benet på mig med det tempot jag hade. Jag tvingade henne även att gå medan hon tuggade i sig en macka, ingen vila här inte! Därefter begav vi oss till Rockafella Centre, vilket gav oss en överblick över NY. Hon verkade i alla fall uppskatta att jag tog med henne dit, trots att hon för det mesta inte har en aning om vad saker och ting är. När vi var klara på Rockafella så gick vi vidare till Broadway. Jag hade levt på nudlar i en månad och lyckats köpa Mamma Mia biljetter. En helt sjuk jävla upplevelse så det var värt varenda öre! Därefter spenderade vi väl mer eller mindre den resterande tiden åt att försöka hitta den buss hon skulle ta till flygplatsen. Jag vinkade av henne som om hon vore mitt barn och skuttade sedan vidare till tågstationen för att ta mig hemåt. Väl hemma var det bara in för att byta skor och sedan rullade lasset över till Steph då vi bestämt att vi skulle kolla på Lilla sjöjungfrun. Jag somnade som vid alla filmtillfällen och snarkade på större delen av filmen. Vaknar upp av några kuddar som kommer flygandes i min riktning, det är då jag vet att jag inte är välkommen längre.
Det var kul att ha dig här mamma och jag hoppas att du hade det trevligt, även om mina söta odjur höll på att ta död på dig! =)
Hur som helst så åkte vi in till city, konkandes på resväskan. Den var mestadels fylld med mina kläder då jag bett mamma ta med en del hemifrån. Somliga har tydligen gått upp i vikt så det var bara att snällt vika ned kläderna och skicka hem dem igen. Den tragiska sanningen som mina speglar här i New York inte visar. Många säger att man vänjer sig och inte inser hur fet man blir. Vad jag försöker komma fram till är; förvänta er en fet ko som kliver av planet i januari, halvt ruinerad då hon fått betala övervikt för sin egna kropp. Nej, slut på det roliga - jag måste börja röra på fläsket här borta ....
Väl inne i city sprang jag runt med min mamma och hon ville nog helst bryta benet på mig med det tempot jag hade. Jag tvingade henne även att gå medan hon tuggade i sig en macka, ingen vila här inte! Därefter begav vi oss till Rockafella Centre, vilket gav oss en överblick över NY. Hon verkade i alla fall uppskatta att jag tog med henne dit, trots att hon för det mesta inte har en aning om vad saker och ting är. När vi var klara på Rockafella så gick vi vidare till Broadway. Jag hade levt på nudlar i en månad och lyckats köpa Mamma Mia biljetter. En helt sjuk jävla upplevelse så det var värt varenda öre! Därefter spenderade vi väl mer eller mindre den resterande tiden åt att försöka hitta den buss hon skulle ta till flygplatsen. Jag vinkade av henne som om hon vore mitt barn och skuttade sedan vidare till tågstationen för att ta mig hemåt. Väl hemma var det bara in för att byta skor och sedan rullade lasset över till Steph då vi bestämt att vi skulle kolla på Lilla sjöjungfrun. Jag somnade som vid alla filmtillfällen och snarkade på större delen av filmen. Vaknar upp av några kuddar som kommer flygandes i min riktning, det är då jag vet att jag inte är välkommen längre.
Det var kul att ha dig här mamma och jag hoppas att du hade det trevligt, även om mina söta odjur höll på att ta död på dig! =)
