Le åt eländet
Idag har jag växt som människa, hela två centimeter! Skämt och sido, jag har inte växt ett skit utan tänker istället fortsätta mitt liv som dvärg. Däremot har jag idag gjort något som jag är riktigt stolt över och jag känner hur jag som person bara växer och växer och snart kommer jag till och med kunna kalla mig "vuxen". Jag har idag tagit hand om mina tre barn, plus en kompis till barnen samt den lilla hundvalpen. 4 barn och en hundvalp som springer omkring och kissar och bajsar överallt - heja mig! Snacka om att jag får slita för pengarna, men någonstans är det faktiskt ganska kul (läs ibland). Dagen var lång men det gick väldigt bra med tanke på hur många små varelser jag skulle hålla koll på. Jag började min dag med att städa upp bajs i säkert en halvtimme då hunden blev tokig när vi placerade honom i buren. Om jag kunde njuta av frukosten?
Jag fick även jobba längre då mamman skulle till läkaren, igen. Förstår ni att jag stod ut med FYRA JÄVLA UNGAR I 12 TIMMAR!? Jag förstår det knappt, men det är en dag som en sådan man inser att två barn räcker gott och väl! Jag var ovanligt pigg då mamman äntligen dök upp, troligtvis för att jag var så övertrött man bara kan bli. Jag skrattade i en kvart åt det mesta och pratade överdrivet mycket om allt som kunde intressera en död igelkott.
På gymmet glömde jag självklart handduk så jag stod snällt och väntade tills alla hade lämnat omklädningsrummet och därefter skuttade jag omkring i hopp om att hitta något att torka mig med. Jag fann några pappershanddukar och två hårfönar. Såhär i efterhand kan jag ju skratta åt det, men förstår ni hur det måste ha sett ut när jag springer omkring och fönar mig själv? Inte okej, inte ens lite - men vafan gör man? Är jag förvånad att detta inträffar enda gången Stephanie inte är med mig?
Vi hörs förhoppningsvis imorgon, Puss & Godnatt!
Jag fick även jobba längre då mamman skulle till läkaren, igen. Förstår ni att jag stod ut med FYRA JÄVLA UNGAR I 12 TIMMAR!? Jag förstår det knappt, men det är en dag som en sådan man inser att två barn räcker gott och väl! Jag var ovanligt pigg då mamman äntligen dök upp, troligtvis för att jag var så övertrött man bara kan bli. Jag skrattade i en kvart åt det mesta och pratade överdrivet mycket om allt som kunde intressera en död igelkott.
På gymmet glömde jag självklart handduk så jag stod snällt och väntade tills alla hade lämnat omklädningsrummet och därefter skuttade jag omkring i hopp om att hitta något att torka mig med. Jag fann några pappershanddukar och två hårfönar. Såhär i efterhand kan jag ju skratta åt det, men förstår ni hur det måste ha sett ut när jag springer omkring och fönar mig själv? Inte okej, inte ens lite - men vafan gör man? Är jag förvånad att detta inträffar enda gången Stephanie inte är med mig?
Vi hörs förhoppningsvis imorgon, Puss & Godnatt!
Kommentarer
Trackback