Puss hej leverpastejjjj
Det var då väldigt mycket klagande från er sida. "Nu skriver du för lite" "Nu skriver du för mycket på en gång" "Min hjärna hänger inte med, är du i NY!?" Skärpning tanter och farbröder!! Jag kämpar på som en tok här borta och ibland är det allt annat än en dans på rosor. Trots det försöker jag hålla liv i bloggen och svara på facebook, och samtala på skype. Lite uppskattning kan man väl åtminstone få, typ några kommentarer skulle sitta fint vettja *BLINK BLINK*.
Imorse ville jag bara krypa ned i en håla och vakna upp några år senare. Jag var så fruktansvärt trött, min rygg gjorde ondare än ondast och jag visste att mamman skulle vara hemma idag. Att hon är hemma betyder kort sagt att jag får ett helvete. Barnen blir så äckligt griniga, de är på tok för mammiga och jag kan inte göra annat än titta på och se dum ut. De flesta vet även hur grinig jag kan bli om jag inte får mat i magen, man leker helt enkelt inte med mig vid den tidpunkten. Vad kunde då göra denna morgon ännu bättre? Jo, en sådan där skön springa-ikapp-bussen-runda i ösregn. Superb! I love my work, I love my work, I love my work ....
Förutom att barnen blir sjukt jobbiga så finns det en annan som kan gå mig på nerverna; mamman. Hon har sitt sätt att sköta allt på och allt annat är mer än fel. Med andra ord spelar det ingen roll vad jag gör - hon ska alltid göra om det och göra det lite bättre. Typ omorganisera diskmaskinen när jag precis fyllt den. Typ dra ur tvätten ur tvättmaskinen när jag precis satt på den för att hon tyckte det var bättre att tvätta något annat. Typ skura om hela golvet då jag "missade" en fläck. Typ tala om att såhär måste jag göra, men när jag sedan ska försöka får jag inte göra det. Typ skälla på pappan för att han råkar höja rösten åt äldsta dottern som har försökt klä på sig i nästan en timme. Jag ber till alla Gudar och allt man kan be till att jag inte blir sådär när jag blir stor. Jag vill kunna vara tacksam om någon försöker hjälpa en, även om man själv tycker att man gör vissa saker bättre eller om man nu vill sköta något på ett visst sätt. Jag känner nog mest att jag inte orkar göra saker då hon ändå ska göra om allt. Haken kommer här; låter jag bli får jag skit att jag inte gör det. Komiskt eller bara tragiskt? Jag vet inte .. Hon gav mig dock lite kläder idag som hon inte använder, det var väl snällt tror jag(?) Eller så försökte hon bara säga på ett snällt sätt att "dina kläder är ganska fula och jag vill inte skämmas när du går omkring med mina söta ungar".
Godnatt och sovgott
Imorse ville jag bara krypa ned i en håla och vakna upp några år senare. Jag var så fruktansvärt trött, min rygg gjorde ondare än ondast och jag visste att mamman skulle vara hemma idag. Att hon är hemma betyder kort sagt att jag får ett helvete. Barnen blir så äckligt griniga, de är på tok för mammiga och jag kan inte göra annat än titta på och se dum ut. De flesta vet även hur grinig jag kan bli om jag inte får mat i magen, man leker helt enkelt inte med mig vid den tidpunkten. Vad kunde då göra denna morgon ännu bättre? Jo, en sådan där skön springa-ikapp-bussen-runda i ösregn. Superb! I love my work, I love my work, I love my work ....
Förutom att barnen blir sjukt jobbiga så finns det en annan som kan gå mig på nerverna; mamman. Hon har sitt sätt att sköta allt på och allt annat är mer än fel. Med andra ord spelar det ingen roll vad jag gör - hon ska alltid göra om det och göra det lite bättre. Typ omorganisera diskmaskinen när jag precis fyllt den. Typ dra ur tvätten ur tvättmaskinen när jag precis satt på den för att hon tyckte det var bättre att tvätta något annat. Typ skura om hela golvet då jag "missade" en fläck. Typ tala om att såhär måste jag göra, men när jag sedan ska försöka får jag inte göra det. Typ skälla på pappan för att han råkar höja rösten åt äldsta dottern som har försökt klä på sig i nästan en timme. Jag ber till alla Gudar och allt man kan be till att jag inte blir sådär när jag blir stor. Jag vill kunna vara tacksam om någon försöker hjälpa en, även om man själv tycker att man gör vissa saker bättre eller om man nu vill sköta något på ett visst sätt. Jag känner nog mest att jag inte orkar göra saker då hon ändå ska göra om allt. Haken kommer här; låter jag bli får jag skit att jag inte gör det. Komiskt eller bara tragiskt? Jag vet inte .. Hon gav mig dock lite kläder idag som hon inte använder, det var väl snällt tror jag(?) Eller så försökte hon bara säga på ett snällt sätt att "dina kläder är ganska fula och jag vill inte skämmas när du går omkring med mina söta ungar".
Godnatt och sovgott
Kommentarer
Trackback
