TesseLito

Jag trodde aldrig att jag skulle hantera bajs så bra som jag idag gör. Jag var helt säker på att jag skulle spy när jag bytte blöja, åtminstone skulle jag gissat på några kväljningar. Jag kanske helt enkelt börjar bli vuxen och kan numera hantera bajset som en riktig man. Idag har jag torkat rumpan på 3 åringen säkert tre gånger då hon hade mer eller mindre diarré. Hon bad om ursäkt varje gång för den stora bajsklumpen och berättade mer än gärna att hon inte gjorde det med flit och att hon inte riktigt kunde hålla det inne. Hon skulle absolut inte bajsa så många gånger om det verkligen inte var nödvändigt, men nu var det faktiskt så att hennes rumpa tyckte hon hade ätit på tok för mycket mat. Jorå, men jag njuter vid varje tillfälle, helst av allt skulle jag vilja torka rumpor hela dagen!

Därefter var det den minstas tur, hon är två och har precis börjat lära sig gå på toan. Hon är så sjukt söt och vill alltid att man ska hålla handen. Dock vet hon inte riktigt hur hon ska hantera bajset så det slutar alltid med att hon ber mig sätta på henne en blöja så hon kan göra nummer 2. Sedan ber hon mig snällt lämna henne i fred och man känner hur lukten sprider sig sådär ljuvligt i hela huset. När hennes uppdrag är avklarat springer hon till mig och säger glatt "euuw, stinky-stinky, please take it off". Under tiden man byter blöja talar hon snällt om för mig hur äckligt det är och hur illa det luktar. As if I wouldn't know? Även hon verkade ha problem med magen då hon bajsade hela två gånger, men jag älskar ju bajs så jag var lycklig.

Den äldsta lämnade istället sin korv liggandes i toan, en härlig surprise som fick simma länge i vattnet innan vi upptäckte den jäveln. Vid det laget hade lukten spridit sig i hela badrummet och jag vill inte ens tänka tanken på hur länge han faktikst legat där. Vi spolade snabbt ned honom och därefter trodde jag att vi var färdiga med bajs för idag. Det var då jag insåg att vi faktiskt har en hundvalp som inte har den blekaste av vad han håller på med. Jag tappade räkningen på bajshögarna efter någon timme, jag förstår inte vart all skit kommer ifrån. Jag menar, SÅ mycket äter han faktiskt inte. Det är stora jävla blaffor som ligger på ställen där du minst anar det. Lukten är dock inget man går miste om så det börjar nästan bli kul att gå och leta bajskorvar så fort man känner hur bajslukten tränger in i näsborrarna. När dagen led mot sitt slut luktade mer eller mindre hela huset bajs så det var svårt att avgöra när jakten skulle börja. Detta resulterade i att jag råkade kliva i det och därmed var det slut på det roliga. Det är inte längre en rolig lek utan nu är det blodigt allvar - den som hittar korven först är helt enkelt vinnaren.

Nu har jag skrivit ett helt inlägg om bajs, jag hoppas ni njuter! När vi ändå är inne på äckliga saker kan jag ju berätta att jag nyss gick in i mitt rum och vad ser jag? Världens största spindel!!!! Han satt där så snällt på väggen och jag skulle precis krypa ned i sängen då jag fick syn på honom. Jag blev illa tvungen att springa upp och hämta pappan för det där är något jag inte kan hantera. Jag tror att allt mitt mod försvann under dagen då jag fått hantera alldeles för mycket bajs på en och samma gång. Pappan skrattade en kvart innan han förstod att jag var seriös, därefter gick han snällt ned med mig och trollade bort den jättestora spindeln. Euw, jag har fortfarande gåshud efter denna tragiska händelse och nu kommer jag ständigt vara på min vakt när jag går in i rummet. Jag brukar alltid skratta åt Steph (som också bor i källaren) då hon har så sjukt många spindlar att hon har börjat samla dem under glas. Det är äckligt för där handlar det om 4-5 om dagen och hon har nästan skapat ett helt spindel-land där nere. Hon blir helt tokig och jag har alltid lika roligt åt henne. När jag väl får EN spindel på besök så flippar jag ut totalt! Snacka om att jag är en förstående och snäll vän som bara skrattar henne rakt upp i ansiktet när hon försöker få mitt medlidande.

Godnatt och sov gott!

Btw; I helgen blir det förhoppningsvis Boston!!