06102009
Se där ja, nu har jag bannemej lyckats skriva nästan ett inlägg varje dag. Lite stolt är jag faktiskt över mig själv. Dock har jag istället inte haft orken att svara på facebook eller hålla koll på födelsedagar. Det går ju inte att göra allt!
Idag har jag jobbat hela dagen, säkert 14 timmar. Och med barn blir den tiden dubbelt upp för det är allt annat än enkelt. Idag gjorde jag det däremot frivilligt eftersom min lilla hostmom är sjuk och jag tyckte lite synd om henne. Det är jag glad för då jag mötte två trevliga tjejer i parken. Den ena var en tysk mamma, som mötte sin drömman här för något år sedan. Nu är hon gift och har precis fått en son. Hon tog mitt nummer och lovade att bjuda över mig på sina bbq-fester. Hon känner ju även lite folk så det där ska nog bli bra ska ni se. Därefter träffade jag en annan au pair som jag inte riktigt hann prata med. Jag nämnde detta för min hostmom och då visade det sig att hon träffat den här tjejen bara någon dag innan och hade då tagit hennes nummer. Världen är bra liten, även här i NY!
Idag fick jag inte ens vila under Chloes sovstund, då den söta lilla varelsen bestämt sig för att inte vara trött. Mycket beror nog på att mamman klippte sönder hennes nappar igår och drog historen att hon blivit för stor och då ploppar napparna sönder. Pappan orkade dock inte med hennes gnäll igårkväll och "trollade" fram en napp. Jag försökte självklart i mammans spår då jag inte vill att hon ska använda någon napp. Chloe har dragit alla möjliga historer om att det finns en lila napp någonstans och den har inte ploppat. Vi kom efter ca 4 timmar fram till att nappen befinner sig på pappans "tutu-train" och det är "hoho-ha-ha" som har tagit den och lagt den där. Fyra timmars funderingar och en sådan viktig mening kom vi tillslut fram till, unbelievable!
Jag kan ju även berätta att för någon dag sedan då jag skulle passa mina monster under kvällen så lurade jag över Steph. Hon är alltid lika glad när jag tvingar över henne, framförallt på kvällstid när jag ska försöka få dem att somna. Det är i princip omöjligt och lyckas man få en att somna kan jag garantera er att de andra två ser till att denna sömn inte varar länge.. Hur som helst så satt vi och läste böcker och av någon anlending började Stephanie och jag skämta om att vi gillar att äta barn. men bara elaka barn. Den som typ bryter ihop är Addison, den äldsta och hon börjar storböla och skrika att hon är rädd för oss. Vi fortsatte självklart att skrämma henne lite till då hon faktiskt är ganska elak och vi tyckte hon förtjänade att vara lite rädd. Vi försökte sedan förkara för henne att vi bara åt elaka barn och om hon nu är rädd måste det ju betyda att hon är elak? Vi fick aldrig något svar på den frågan men tystnaden fick tala för sig själv. När jag sedan insåg att mamman snart skulle komma hem fick jag börja övertala henne att vi bara skojade och fick därmed börja vara snäll igen. Jag vill ju inte att hon skvallrar till mamman och talar om vilka hemska människor vi är! Fast vi är inte alltid sådär elaka, bara ibland!
Nu ska jag sova, jag är sjuuuuuuuukt trött och vill bara krypa ned under täcket och sova i några dagar. Puss på er!
Idag har jag jobbat hela dagen, säkert 14 timmar. Och med barn blir den tiden dubbelt upp för det är allt annat än enkelt. Idag gjorde jag det däremot frivilligt eftersom min lilla hostmom är sjuk och jag tyckte lite synd om henne. Det är jag glad för då jag mötte två trevliga tjejer i parken. Den ena var en tysk mamma, som mötte sin drömman här för något år sedan. Nu är hon gift och har precis fått en son. Hon tog mitt nummer och lovade att bjuda över mig på sina bbq-fester. Hon känner ju även lite folk så det där ska nog bli bra ska ni se. Därefter träffade jag en annan au pair som jag inte riktigt hann prata med. Jag nämnde detta för min hostmom och då visade det sig att hon träffat den här tjejen bara någon dag innan och hade då tagit hennes nummer. Världen är bra liten, även här i NY!
Idag fick jag inte ens vila under Chloes sovstund, då den söta lilla varelsen bestämt sig för att inte vara trött. Mycket beror nog på att mamman klippte sönder hennes nappar igår och drog historen att hon blivit för stor och då ploppar napparna sönder. Pappan orkade dock inte med hennes gnäll igårkväll och "trollade" fram en napp. Jag försökte självklart i mammans spår då jag inte vill att hon ska använda någon napp. Chloe har dragit alla möjliga historer om att det finns en lila napp någonstans och den har inte ploppat. Vi kom efter ca 4 timmar fram till att nappen befinner sig på pappans "tutu-train" och det är "hoho-ha-ha" som har tagit den och lagt den där. Fyra timmars funderingar och en sådan viktig mening kom vi tillslut fram till, unbelievable!
Jag kan ju även berätta att för någon dag sedan då jag skulle passa mina monster under kvällen så lurade jag över Steph. Hon är alltid lika glad när jag tvingar över henne, framförallt på kvällstid när jag ska försöka få dem att somna. Det är i princip omöjligt och lyckas man få en att somna kan jag garantera er att de andra två ser till att denna sömn inte varar länge.. Hur som helst så satt vi och läste böcker och av någon anlending började Stephanie och jag skämta om att vi gillar att äta barn. men bara elaka barn. Den som typ bryter ihop är Addison, den äldsta och hon börjar storböla och skrika att hon är rädd för oss. Vi fortsatte självklart att skrämma henne lite till då hon faktiskt är ganska elak och vi tyckte hon förtjänade att vara lite rädd. Vi försökte sedan förkara för henne att vi bara åt elaka barn och om hon nu är rädd måste det ju betyda att hon är elak? Vi fick aldrig något svar på den frågan men tystnaden fick tala för sig själv. När jag sedan insåg att mamman snart skulle komma hem fick jag börja övertala henne att vi bara skojade och fick därmed börja vara snäll igen. Jag vill ju inte att hon skvallrar till mamman och talar om vilka hemska människor vi är! Fast vi är inte alltid sådär elaka, bara ibland!
Nu ska jag sova, jag är sjuuuuuuuukt trött och vill bara krypa ned under täcket och sova i några dagar. Puss på er!
Kommentarer
Trackback
