Någonstans älskar jag barn
Idag var första gången som jag skrattat så fruktansvärt mycket att jag var tvungen att stanna bilen då jag inte kunde se något. Första gången på dessa snart 6 månader som jag skrattat så mycket överhuvudtaget. Det var Chloe som fick mig att skratta och ni kommer med största sannolikhet inte att förstå hur det kunde vara så roligt. Vi sitter i bilen och bråkar om musiken som vanligt, oftast gillar de samma musik men somliga hinner tröttna på låtarna som spelas 79 gånger om dagen, andra vill lyssna på dem om och om igen. Då dyker "hush hush" låten upp och för första gången så börjar Chloe verkligen sjunga med. Det är så läskigt hur mycket de faktiskt förstår av texten, inget man riktigt tänker på då det inte är ett problem hemma när man sitter och lyssnar på engelska låtar. Hur som helst så satt hon och sjöng, fast sådär lite efter då hon först var tvungen att höra vad hon sjöng och därefter upprepa det. Sedan började hon lägga till rörelser och även öka på sin ljudstämma. Jag var tvungen att stänga fönstrena då jag inte ville att någon annan skulle få utstå dessa vackra stämmor. Jag vet egentligen inte vad som var så roligt, men jag skrattade av hela mitt hjärta och jag var tvungen att åka till sidan med bilen eftersom tårarna bara sprutade. Hon är förjävla söt den där ungen och jag kan inte annat än att älska henne..
Jag vet inte om ni har hört låten Disco stick, men i den låten så utbringar hon ett härligt "hööööh", som en hård stöning. Detta snappade alla mina tre barn upp väldigt fort och jag har aldrig någonsin hört någon av dem sjunga förut, men idag passade de alla på. Jag sitter i bilen och hade precis vågat väva ned rutorna igen efter Chloes sångdebut då de alla tre börjar göra dessa stöningsljud. Holy Crap, ännu en skrattattack som fick mig att inse hur underbara barn kan vara ibland. Man kunde skildra ett härligt beat av stöningar där bak i bilen och det fick mig att tänka på Nemo och fiskmåsarna "mine" "mine" "mine, mine". Jag älskar Nemo by the way, jag kan se den filmen om och om igen. Doris är nog det bästa, hon är lika senil som Linda, fast Linda är nog snäppet värre.
Jag kom precis hem och vi har varit och hämtat världens sötaste hundvalp. En liten labrador blev det och han har ett litet jack i huvudet då en dum och elak hund bestämde sig för att tugga på den stackars valpen. Tjejerna döpte honom till "lightning" och han är urgullig. På vägen hem lyckades han somna i min famn och jag tror bestämt att jag ska sno med mig honom hem. Det börjar bli lite ont om plats i min resväska då jag ska ha med mig både honom och Chloe hem, för att inte tala om alla kläder och den snygga gym-killen. Någon som vill hälsa på och ta med sig lite skit hem??
Nu ska jag gå och sova så jag orkar upp imorgon. Det kommer bli en lång dag och jag kan inte ens förstå vad jag ger mig in på. Den här veckan tar jag hand om alla tre barnen helt själv, och nu dök ytterligare en liten bebis upp i vårt hus. Jag kan inte förstå att jag gör det här, mitt jobb är helt klart allt annat än enkelt! Önska mig lycka till, jag kan behöva det ..
