Grattis mig själv ..
Idag har det varit en ganska lugn dag. Började morgonen med att jogga till parken. Med mig hade jag två tjocka ungar sittandes i barnvagnen samt hunden. Det var tungt, riktigt tungt. Värmen som gjorde att jag trodde jag befann mig i Egypten gjorde inte min joggingtur enklare, that's for sure. Väl i parken blev det inte mycket till att vila. Jag sprang och jagade ungar i säkert en timme, därefter blev det en promenad hemåt. Chloe (den minsta) är sjuk så jag fick äran att stanna hemma med henne resten av eftermiddagen. Hon sov ett bra tag och under tiden lekte jag man. Jag snickrade ihop någon hylla, bar upp saker på vinden och möblerade om i barnens rum. När hon sedan vaknade upp låg vi bara och latade oss på golvet, eftersom hon hade feber och golvet var svalt och skönt. Sedan har vi ätit massa frukt och kollat film och latat oss lite till. Sådana här dagar tycker jag om, det är mer min stil att inte behöva lyfta ett finger liksom.
Nu måste jag kila om jag ska hinna en vända till gymmet innan Steph rullar över. NU ÄR DET INTE LÅNGT KVAR TILLS JAG ÄR 20!! =)
Glada eller dåliga nyheter?
Idag fick jag besked om att jag måste till på måndag besluta mig för om jag ska förlänga året eller inte. Detta pga att min familj har hittat en annan au pair och de måste i sin tur ge henne ett besked. De har bett mig stanna kvar ett antal gånger nu och jag förstår att de måste ha ett svar från min sida. Jag trivs sjukt bra här i NY och min familj är underbar, dock vet jag inte om jag kommer palla med ytterligare 6 månader med dessa ungar. Det här jobbet är en utmaning varje dag och det är allt annat än enkelt. Med andra ord lutar det åt hemgång. "Problemet" nu är att den här andra au pairen kommer i december då hennes organisation inte sänder iväg au pairer direkt efter nyår. Med tanke på vilket helvete jag hade när en annan au pair var här min första vecka så förstår jag att jag inte kan vara kvar när den andra tjejen anländer. Jag skulle aldrig utsätta någon annan för det jag fick genomgå, aldrig. Min organsiation tillåter mig att åka hem en månad tidigare, och det klassas fortfarande som att man genomfört hela året. Jag har inte mycket till val här då jag nästan bestämt mig för att inte förlänga året. Detta i sin tur betyder att jag kommer hem en månad tidigare och får chansen att fira både jul och nyår hemma.
Jag måste erkänna att jag till en början blev lite ledsen och krokodiltårarna började titta fram. Det känns för det första tungt att ta detta beslut i juli månad, två dagar före min födelsedag när detta är något som kommer att ske i december. December liksom, det är ju en evighet tills dess. Dessutom är julen något jag sett fram emot att fira med min familj här i USA, det är en chans som aldrig kommer att dyka upp igen. Det är nog det som tar emot mest, att jag inte kommer att få fira jul och nyår med min familj här. Å andra sidan är jul och nyår den bästa tiden när det kommer till släkt och vänner, så det skulle ju vara underbart att få komma hem och fira det hemma. Däremot är detta en once-in-a-lifetime grej, att få fira jul i USA, släkt och vänner finns ju alltid kvar där hemma.
Med lite närmare eftertanke är jag ganska glad då jag på något sätt får mer än jag kan begära. Jag har/kommer att få uppleva ett helt år här i staterna, med världens bästa familj och vänner. Samtdigt som jag får möjligheten att åka hem och fira jul och nyår med mina älskade vänner/familj där hemma. Det är ju något speciellt när julen närmar sig och det måste ju vara roligare att komma hem till julen än till efter nyår. Jag menar då har jag ju missat allt där hemma och kommer hem till .. ingenting? Jo, men jag är nog glad över detta och lite tacksam för att jag inte behövde besluta något på egen hand. Jag menar jag är ju nästan säker på att jag inte ska förlänga året och då återstår det ju bara att åka hem i december, inget snack om saken. Jag hoppas bara att allt löser sig med min skola så jag får min flygbiljett hem, annars blir det jobbigt för min del....
Btw, på fredag fyller jag år och jag är astaggad nu!!!! Dessutom kommer Lee hit, ni vet hon som jag umgicks med i Texas? Hon flyttar hit, bor ca 1 timme ifrån mig och jag är världens lyckligaste. Förstår ni hur liten världen är? Hon kunde ha hamnat vart som helst i hela USA, men hamnar EN timme ifrån mig. Gaah, det ska bli så kul att se henne!
Godnatt på er, nu ska jag sova.
Ja jo
Idag, precis som igår spenderade vi större delen av dagen i poolen. Jag har kommit hem som ett russin båda dagarna då jag varit i vattnet i timmar. Jag har aldrig varit någon badmänniska då jag oftast fryser och blir uttråkad. Med barn är det aldrig tråkigt i vattnet. Vi har lekt haj, vi har hoppat, vi har gjort volter, vi har simmat och vi har torterat badvakterna. Stackars badvakter som tror att deras yrke är enkelt, min tre söta tjejer såg till att deras dag blev allt annat än enkel. Jag hade i alla fall kul i vattnet med Chloe. Hon kan ju inte riktigt simma men tror sig kunna simma bättre än hon kan - vilket gör att jag får leka baywatch brud lite då och då. Idag tog jag även vår hundvalp på en lång promenad, lite elak kände jag mig då jag fick släpa hem honom den sista biten. Han var så trött att jag nästan funderade på att lämna honom hos grannarna. Jag har även varit duktig och ringt till min skola, till dansstudion, överfört pengar samt lämnat tillbaka min bok som var några dagar försenad. Mest duktig och så, och nu ligger jag här sådär lagom pömsig och stinker klor. Livet är allt underbart!
Miami weekend 24-26 juli
Pga förseningen kom vi till vårt hostel runt 3 på natten. Vi gick upp tidigt för att kunna njuta på beachen då vi hört rykten om regn större delen av helgen. På stranden var det så äckligt varmt att vi befann oss i vattnet större delen av tiden. Jag kände mig som ett litet barn igen och plaskade omkring som aldrig förr. När vi tröttnat på värmen gick vi omkring på gatorna och tiggde pengar. Skämt och sido, vi gick in och ut i affärer och försökte samtidigt hitta något mumsigt att äta. På kvällen bestämde vi oss för att slå oss ned på ett hak med lite musik och dyra tillbehör. Eftersom de var stenhårda med 21-års gränsen var det inget snack om varken en drink eller utgång för min del. Vi hittade dock ett ställe där de hade vattenpipor så det blev vattenpipa, choklad fondue (stavning?) och alkoholritt. Det var sjukt najs och vattenpipan gjorde mig nästan hög, med andra ord klarar man sig finfint här trots att man inte är 21. Nu skämtade jag igen, riktigt så illa var det inte. Därefter stötte vi ihop med några grabbar som ville bjuda på öl nere på stranden. Gratis är alltid bäst tänkte vi, så vi begav oss till stället vi bestämt som träffpunkt. Halvägs dit inser vi att klockan är sjukt mycket och vi vill hellre vill gå och sova, så vi vänder och kryper ned i sängen istället.
Lördagen regnade det i stort sett hela dagen. Vi gick omkring och låtsades att solen lös och bestämde oss tillslut för att göra en boat-tour-trip. Jag såg ut som en dränkt katt större delen av båtturen, men vi fick se alla kändisarnas hus så det var väl värt det I guess.. Vi vandrade mestadels omkring och sedan gjorde vi oss iordning inför kvällen. Vi hade hoppats på utgång men vi gav snabbt upp då det inte fanns en enda klubb som tillät minderåriga. Eftersom vi hade pool på vårt hostel så tänkte vi ha ett trevligt poolparty för oss själva. Steph skulle köpa öl men kom ut med en tom påse i handen. Tydligen får man inte köpa öl efter klockan 10 i USA, dumma regel. Griniga begav vi oss till en annan affär för att köpa chips och cola. Vi sitter utanför vårt hostel och tjurar för att vi inte får köpa öl och för att vi inte kan gå ut. Då kommer Mr-jag-är-hög-på-crack och slår sig ned och pladdrar på om att han är på väg till Eminem's party och har dessa biljetter för oss "småbarn" som vill komma in på klubbarna. 800 kronor skulle han ha för en biljett och klockan var redan 2, vilket betyder att klubbarna stänger snart i vilket fall som helst. Tydligen var han den som kontrollerade alla klubbarna i Miami. Moget av honom att komma och sätta sig vid vårt bort och vifta med dessa dumma biljetter. Det värsta var att biljetterna tydligen var seriösa då ett annat par hade köpt dessa dagen innan. Han verkade ju så hög att det inte gick att ta honom seriöst, förstå om han var seriös med Eminems party as well..
Hur som helst, vi hängde med killen i receptionen istället, han var sådär lagom cool och allmänt ball. Vi satt och skämtade om att vi alla var i behov av en drink eller två och då kommer tre underbara danskar in i bilden. De kom ned med tre stora flaskor sprit och därefter köpte de cola åt oss. Kvällen blev plötsligt ung. Danskarna drog sedan iväg och vi hade spriten för oss själva. Receptionisten var lycklig då han fått sprit och två tjejer som höll honom sällskap halva natten. Det låter värre än vad det var, thats for sure haha.
Väl i NYC gick vi omkring då vi bestämt oss för att gå på bio innan vi åkte hem till Long Island. Vi fick gratis skjuts av en sådan där kille på cykel, vilket är svindyrt i vanliga fall. Vi hoppade på med våra tunga väskor och njöt av vår färd, stackars kille. Därefter blev det "The ugly truth" och sedan hemgång. Najs weekend, hell yeah!
1 dag kvar
Min 3 åriga Grace har börjat med ett skönt uttryck så fort hon inte vill göra något. "Om du inte är snäll så tänker jag spola ned dig i toaletten" Ahahah, vart får de allt ifrån?
Chloe som är 2 har fått något skit i örat och ska till farbror doktorn imorgon. Hon verkar inte höra speciellt mycket då hon kan sitta bredvid en och pratar som om hon pratade med någon på andra sidan gatan.
Idag låste jag och mamman ut oss så hon fick klättra in genom fönstret. Det hade varit roligare om hon inte varit så grinig imorse, ni kan ju tänka er vilken bitch hon blev när hon insåg att ingen av oss hade nycklar. Tur att vi har stegrar i dagens samhälle. (En stege flera stegrar?)
Jo, jusste. Jag badade idag, tredje gången sedan jag kom hit tror jag. Varje jävla gång har det blivit översvämning och det rinner rakt ned i min garderob. Denna översvämning är ett skämt då jag bara fyller badkaret med mindre en 1dm vatten (då jag fått stränga order om att det lätt blir översvämning). Vadå lätt kan man ju fråga sig, jag kan ju lika bra låta vattnet rinna där uppe och ta en dusch i min garderob istället. Där har ni anledningen till att det tog mig så lång tid att packa en sådan liten resväska - jag har nämligen stått och torkat vatten i en timme.
Godnatt, vi hörs när jag kommer hem från Miami.
Puss på er!
Inte den som är den
Mötet hölls på en jättefin strand och jag och Steph hade gjort världens största fruktsallad. Det roliga var att alla hade tagit med sig lite småsaker för att dela med sig av och där kommer vi med världens största fruktsallad men inte en tanke på att dela med oss. Vi åt så mycket vi orkade och sedan lät vi folket äta resten, så generösa var vi. Nu sitter jag här och myggen har i stort sett ätit upp mig. Det lilla som fanns kvar av mig när jag kom hem har hunden gluffsat i sig nu. Helvete vilka tänder den lilla krabbaten har och han tröttnar aldrig på att leka. Något han tröttnar snabbt på är hans leksaker, därefter går han till attack mot stackars mig och det är inte schysst för jag är liten och kan inte försvara mig själv!
Jag kan inte förstå att vi åker till Miami på torsdag!!!! Gaaaaaah!!
Men jag är ju inte den som är den.... så jag skulle ju aldrig .. eller?
07182009
Hur som helst så började vi blåsa upp ballonger under tiden som stereon pumpade partymusik. Jag lyckades trassla in mina ballonger till en stor jävla boll, meningen var att vi skulle göra en lång lina med ballonger men tack vare mig fick vi en ballong-takkrona istället. Jag skådade mitt mästerverk och undrade hur sjutton man kan lyckas med något sånt, det var som att jag suttit i 3 dygn och inte gjort något annat än slagit knut på linan. Folket började därefter rulla in och jag och Steph intog beer-pong bordet. Vi började med att utmana hennes hostparents och det slutade med att vi stod som segrare. På slutet bad de sin 3-åriga son om hjälp och det sjuka var att han lyckades sätta säkert 3 bollar. Det kan även vara värt att nämna att han var den som bad mamma om att få spela beer-pong resten av kvällen. 3 år och världsmästare på beer-pong, vilken merit ahah! Vi utmanade sedan två andra tjejer och återigen såg vi oss själva som segrare. Det blev lite dans, mycket skitsnack och lite kortspel senare på kvällen då myggen bestämt sig för att bita oss till döds.
Vi tog oss sedan en taxi in till city och därefter bar det av mot världens bästa utgång. Vi gick före i kön, vakterna var trevligare än vanligt och sedan fick vi gratis drinkar resten av kvällen. Jag var förnuftig och slutade dricka då jag vet att jag blir sjukt bakis om jag dricker efter 1-tiden. (Jag tror att jag håller på att bli en ansvarsfull liten krabat). Musiken var sjukt bra och vi dansade seriöst hela natten lång, jag älskar när DJ:sarna vet vad som ska spelas i högtalarna! Jag träffade även världens sötaste kille som bor på Miami beach, dit vi ska nästa vecka! Hur stora är de oddsen på en skala? Ibland känns världens skrämmande liten må jag säga..
Vi fick spendera lite över 1 timme på tågstationen och ordningsvakten kan ha varit den tjurigaste gubbe jag mött. Tydligen får man inte ligga och sova på golvet, vilket var exakt vad Steph sysslade med. Han sa att vi alla kunde få böter för detta då vi som "åskådare" inte försökte förhindra detta. Attityden han hade var värre än min då jag har mens och det är långt ifrån okej! Vi kom hem halv 8 på morgonen sådär lagom trötta och Stephanie var lagom bakis. Jag har skrattat åt henne hela dagen då hon såg ut som en invalid gammal tant. Jag lyckades runt 6 tiden få henne ur huset och därefter gick vi och köpte pizza, chips och cola för att svulla till en bra film som gick på TV. Jag kan inte ens minnas när jag senast åt chips och drack cola, det är liksom inte riktigt min grej. Jag har aldrig varit något stort fan av pizza heller för den delen. Nödvändig information va? Jag vet att ni kommer skriva ned denna intressanta faktan och den dagen ni glömmer bort att jag i vanliga fall inte brukar äta pizza så har ni er lapp att kolla på.
Tack världens bästa tjejer för världens bästa utgång, förhoppningsvis blir det en favorit i repris då min födelsedag kommer upp inom kort!
Puss och Godnatt gott folk!
16 juli och Steph goes 21!!
Jag känner mig som världens bästa kompis för tillfället, dagen kunde seriöst inte ha blivit bättre. Det är svårt när man jobbar och inte riktigt har tid att planera världens största grej, men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag är nöjd med min insats och jag tror Steph var glad hon med då hon inte förväntat sig ett skit rent utsagt. Jag åkte och kidnappade henne från hennes elaka föräldrar (hennes mamma hade HELT glömt bort hennes födelsedag och här i USA är 21 världens största grej = ILLA!!). Hemma hade min söta mamma gjort middag till oss alla och även köpt henne ett jättefint armband. Stephanie verkade nöjd med allt, även teckningarna som mina ungar gav henne. Vi åt och sedan var det dags för tårta, därefter rullade vi ned för att snabbt fixa oss. Vi begav oss sedan downtown där det spelades live musik. Det var sjukt mycket folk och allt kändes bara hur mysigt som helst. Vi fick syn på två andra au pairer och bestämde oss för att skrämma dem. Vi råkade även skrämma ett gammalt par som satt bredvid dem och jag trodde seriöst att de skulle få en hjärtattack. Vi skuttade snabbt därifrån innan hans blick dödade oss och sedan satt vi och pratade, tog massa bilder och skrattade så högt vi bara kunde. Ena tjejen är sjukt rolig, jag tror jag nämnt henne här i bloggen förut. Jag kan seriöst inte sluta skratta, hon är som jag och CarroL var när vi var små - man bara skrattar och skrattar och tillslut kissar man i brallan och då börjar man gråta istället. Nu kan jag dock kontrollera kissandet i brallan bättre, men det är med nöd och näppe.
Nu sitter jag här ensam i mörkret, min mamma skulle komma ut med sin dator och hålla mig sällskap. Antagligen somnade hon med barnen som hon alltid gör så jag blev övergiven i mörket jag. 'Idag pratade vi pratade återigen om förlängning och hur jag vill göra, för hon vill inte hitta en ny au pair om jag inte bestämt mig än. Jag hade ju hoppats på att de skulle hitta en au pair först och sedan tala om för mig att jag inte har något val. Jag vill ju inte ha något val, det blir enklare att slippa välja för då slipper jag även ångesten och frågan "tog jag fel beslut?".
Imorse var planen att jag skulle gå till gymmet innan jag började jobba. Det gick inge vidare, det slutade istället med att jag sov till halv 11. Detta är anledningen till att jag sitter uppe nu när klockan börjar närma sig 1, jag är hur pigg som helt och kan inte somna. Jag kommer vara lagom grinig imorgon och det är aldrig en bra kombination när man ska ta hand om barn.
Nu sitter jag här och har ångest för att jag inte gått till gymmet en enda dag den här veckan, så jag tröstäter för att ångesten ska försvinna.
Åka hem, inte åka hem, åka hem, inte ....
De flesta som åkt hem har sagt att det är kul de två första dagarna, därefter är man tillbaka i livet man lämnade ett år tidigare. Samma värdelösa vardag, dag ut och dag in ser likadan ut. Allt är som förut och man får en massa ångest för framtiden. Jag vill vara ett barn just nu för då vet jag precis vad jag skulle göra. Jag skulle slå mina händer för ögonen och blunda så hårt jag bara kan, för det jag inte kan se, finns inte där och kan heller inte komma åt mig. Vooop vooop och problemen är som bortblåsta!
Klurapådenni:
Jag är så fruktansvärt rädd att jag åker hem av fel anledning, därför har jag valt att göra såhär. Det kanske inte är logiskt, men vem säger att logiskt alltid är rätt? Jag kanske gör fel, men hellre felar jag nu än åker hem av fel anledning. Det är jobbigt att vi inte kan prata om det, men jag vågar inte berätta sanningen för dig. Jag är rädd för vad du kommer tycka och vid det här laget så vet vi båda att det spelar roll. Jag är rädd för mig själv då jag inte vet vad som döljer sig i mitt huvud. Tystnaden gör att jag slipper tänka, trots det lyckas jag tänka för mycket. Jag är även rädd för vad framtiden har att bjuda på. Snälla, kan vi inte bara stoppa tiden och låta ödet föra saker och ting samman? Jag vill inte ångra mitt beslut, jag vill inte hoppas på för mycket och jag vill framförallt inte längta efter något som aldrig kommer att existera. Hakuna Matata, det löser sig, eller hur var det nu igen!?
Puss på er!
14 Juli och Addison goes 7
Jag tog vara på tiden och åkte och fixade Stephanies present då hon fyller år den 16. För första gången visste jag precis vad jag skulle köpa och det blev helt plötsligt så mycket roligare att leta present när man faktiskt vet vad man är ute efter. Det händer inte alltför ofta men jag antar att om man umgås 24/7 så vet man vad den andra personen uppskattar. Jag är så gott som klar, ska bara pressa ned en Rainbow cookie som jag köper imorgon!
På kvällen kom hela tjocka släkten över och det var riktigt trevligt. De är alla så himla trevliga och barnen är bara för gulliga. Det blev kina-mat till middag vilket är den bästa kinamaten som finns, jag äääälskar deras nudlar! Därefter blev det tårta, godis och presentöppning. Jag gav henne ett gosedjur som man kan registrera på internet och därefter kan man leka och mata sitt djur på webben. (Tänk om man hade sånt på min tid som barn!) Sedan gav jag henne Garfield The movie och lite tuggummi då hon alltid snor mitt. Senast jag såg Gustaf var hos Linda och jag höll seriöst på att kväva mig själv då jag skrattade så mycket. Och om jag tyckte den var så rolig så kommer garanterat mina ungar med världens bästa humor ha kul åt den, japp japp japp!
07132009
Idag har jag jobbat toklänge, även om jag inte kan påstå att jag gör speciellt mycket när mamman är med. Hon sköter som sagt det mesta men det är ju ändå jobb liksom. Jag var dock ensam med barnen från halv 3 till 9 och jag njöt av varje sekund. Ibland kan de elaka små barnen faktiskt vara änglar och det är då jag börjar planera hur jag på bästa möjliga sätt ska pressa ned dem i resväskan för att få med mig dem hem till Sverige. Vi satt och pysslade då vi skulle göra födelsedagskort åt Addison, sjukt roligt även för min del! Därefter åt vi middag tillsammans och vi hade en hel del roliga samtalsämnen. Det är sjukt att man faktiskt kan ha en konversation med en 2- och 3-åring, även om det spårar ibland så måste jag säga att deras ärthjärnor är ganska smarta. Efter maten badade vi och det är alltid lika roligt. Det här var nog första gången som det var tyst i badrummet när jag började tillverka bubblor i håret på dem, de hatar shampoo i vanliga fall. Men som sagt, ibland får de för sig att vara sådär underbara och det är väl bara att tacka och ta emot I guess? Jag menar barn i allmänhet är ganska duktiga på att få en att känna sig som världens elakaste människa då de med sitt tjut (vilket låter som om man torterar barnet med kniv och gaffel) kan slita ut hjärtat på en. Jag hatar när barn gråter, det gör ont i mig. Efter badet blev det dans dans och ännu mera dans. Jag var helt svettig när vi var klara, men oj så kul jag hade. Då kände jag mig verkligen som världens lyckligaste och jag skrattade av hela mitt hjärta. Jag älskar barn, sa jag det? De är så jävla söta och mina ungar är världens bästa barn!! Danskvällen med mina favoritbarn slog nästan alla utekvällarna vi hittills haft i New York.
Juste, jag glömde nästan berätta om att jag höll på att dö idag! Imorse lurade mamman med mig på sin vanliga joggingrunda, dock fick jag vända efter halva vägen då hundvalpen inte orkade längre. Jag sprang tillbaka med hunden, och sedan tillbaka till parken som är vårt slutmål. Jag sprang med andra ord nästan 6 kilometer och därefter lekte jag med barnen i parken i en timme, sedan bar det av hemåt igen och det i ett jävla tempo! Om jag var trött? Sedan blev det en promenad för att hämta bilen .... listan kan göras lång, seriöst. Jag är trött och jag orkade inte ens ta mig till gymmet. Iställt för att gå till gymmet så bokade jag och Steph vår weekend trip till .... MIAMI!!!! Vi åker dit 22-26 juli och bor på ett hotell som ligger mitt på Miami beach, NAJS!!!! Vi taggade till med låten "Welcome to Miami" under tiden vi bokade och insåg sedan att vi två hönshjärnor ska åka iväg helt ensamma. Detta kommer inte sluta bra, men shit vad kul vi ska ha!
Nu ska en jätte taggad Terese gå och sova då jag har ett antal saker att ta tag i imorgon. Jag ska:
Köpa födelsedagspresent åt Addison som fyller 7 imorgon (14 juli)
Leta efter present åt Steph som fyller 21 på torsdag (16 juli)
Rita ett födelsedagskort åt Addi som ska bestå av hästar och blommor, och jag fick absolut INTE stressa, hmpf.
Ringa flygbolaget och kolla så det inte blir strul med mitt namn. En vacker dag ska jag ge dig stryk mamma för att du satte mitt mellannamn i början, det är ett MELLANnamn av en anledning! Dumma amerikanare förstår inte detta och det har orsakat sjukt många problem ska jag tala om för dig!
Hinna duscha och raka mina lurviga ben
Jag börjar jobba klockan halv 12, ingen sovmorgon för mig inte!
Godnatt på er, sov så gott =)
Det är juli
Hur som helst, dagen de kom hem lät de mig jobba till 2 på natten. Jag var pigg och ungarna somnade runt 11 vilket innebar att jag satt ensam i mörkret. Jag hade som sagt saknat dem så jag var glad att få spendera lite tid ensam med dem. I vanliga fall brukar man få tvinga barnen att gå och sova, nu när jag var villig att leka hela natten lång somnade de minsann på egen hand! Jag satt uppe och kollade på Björnbröder då jag inte kunde hitta Lejonkungen som jag egentligen ville se. Därefter hann jag även med två avsnitt av Grey's och sedan kom föräldrarna hem! Morgonen därefter skulle jag upp klockan 7 vilket var mindre roligt, snacka om att jag var trött! Mamman tvingade ut mig ur huset och fick mig att springa med barnvagnen och sträckan vi springer är lång vill jag lova! Herre min skapare, OM jag var trött!? Jag sov som ett litet barn när dagen var slut ..
I helgen hade vi även "familjedag" vilket spenderades på stranden under dagen och sedan bar det av till ett tivoli på kvällen. Steph kom även dit och mötte upp oss lite senare. Det var sjukt roligt! Mamman lurade in mig i någon sak som snurrade åt alla håll och kanter, jag trodde jag skulle dö medan hon satt och skrattade så mycket att jag började bli orolig om hon skulle dö före mig. Vi kom ut med livet i behåll men det var helt klart en nära-döden-upplevelse!
Imorse blev jag väckt av Steph som ringde mig klockan halv 8. Hennes tåg var inställt och hon måste vara i tid för att få sina 6 credits. Hon skulle till skolan med andra ord och det är en "weekend class" för au pairs. Hon var försenad igår pga massa krångel och idag så händer detta. Hon bara skrek i luren och sa att hon kommer att börja gråta snart, när hon var klar med sitt skrikande bad hon om ursäkt, lugnade ned sig och bad mig köra henne. Som den ängel man är pallrade jag mig upp, gick ut till bilen och körde henne dit. Jag är en människa som inte kan somna om så där var jag, klarvaken med tuppen. Jag åt frukost, kollade lite Grey's och sedan tog jag mitt feta arsle till gymmet. Oj vad duktig jag känner mig!
Slut på friden
Jag ska snart rulla över till Grandpa' och Grandma' då de bjuder på middag. Jag måste även hämta hunden som befinner sig där. Jag kommer dock inte kunna bli så långvarig då jag lovat att hjälpa min familj packa upp. Familjen borde vara hemma lagom till att jag ätit. Med andra ord åker jag över dit och äter upp deras mat och sedan beger jag mig hemåt igen. Äta folk ur huset och sedan dra vidare är väl det jag gör bäst? Det kanske ska bli min nya sysselsättning här?
Uppdatering om det oklara:
Jag ska förhoppningsvis börja dansa i september, antingen hip-hop eller modern dans.
Börjar troligtvis skolan till september as well, dock inte klart vilken kurs jag kommer att ta
Om Steph bestämmer sig för att åka hem så kommer troligtvis en tjej från Australien hit, lite ballt!
Jag har funderat på att förlänga mitt år, däremot är det inget besult jag kommer att fatta än på ett tag.
Jag har börjat min övertalningsmetod vad gäller en studsmatta hemma i Sverige, vem vet, min mamma kanske äntligen köper en vilket betyder att jag har något att se fram emot. Segt att jag kommer hem mitt i vintern, men en vinterjacka och sedan kör vi!!
Jag kommer vara fattig i september då jag ska betala en ny gymavgift, betala för dansen, betala för skolan och då är jag precis hemkommen från min semester som kommer bli allt annat än billig. Livet vore så mycket enklare utan pengar, då skulle man aldrig behöva bekymmra sig över att man inte har pengar eftersom man aldrig har pengar. Förstår ni min poäng?
Nu måste jag kila, vi hörs era hönshjärnor!
Puss på er.
God morgon nakedbutt
Vi hörs!
Mörker, naae
Jag är trött, godnatt på riktigt den här gången!
Vattenspridare, Vinterskor Fiskbullar.
Jag åkte över till Steph och som vanligt höll jag på och bråkade med hennes pappa. Mestadels är det elaka kommentarer om hans matlagning som jag kläcker ur mig. Är det inte det så är det något annat dumt och det resulterade i att han kastade en soppåse i huvudet på mig idag. Han sa även att han velat kasta den där påsen i huvudet på mig länge, jag förstår inte vad han menar, jag är ju så snäll och gullig? Och det första han säger när jag går in genom dörren är "åh, är du fortfarande här?". Om Stephanie bestämmer sig för att åka hem så kommer jag faktiskt att sakna den där familjen, vem ska jag då bråka med? När vi skulle åka insåg jag att hennes pappa (Ed) hade satt på vattenspridaren och jag hade lämnat rutorna på bilen öppna - mindre bra. Han satte även på en annan vattenspridare lagom när jag gick ut genom dörren så jag blev genomblöt. Det spelade dock ingen roll då jag hade min egna plaskdamm inne i bilen, thanks!
Nu kom jag precis hem, jag och Steph har varit och shoppat. Jag hittade en söt liten klänning, underkläder och ett par skor. Inte vilka skor som helst utan ett par skor som inte är okej att köpa mitt under sommaren. Ja, jag köpte UGGs i juli månad och ja jag är medveten om att alla på denna jord har dessa skor. Jag var bara tvungen då jag har velat ha ett par under en längre tid nu men jag har alltid sagt att jag aldrig ska köpa dem eftersom alla andra idioter går omkring med dem. De är dock gudomligt sköna och de ser ju faktiskt söta ut. Problemet har varit att jag aldrig hittat min storlek då storleken jag letade efter här klassas som barnstorlek. Nu har jag mina barnskor och jag är faktiskt nöjd över mitt köp, även om det inte passar sig att köpa vinterskor mitt under sommaren. Jag hade behövt köpa ett par vinterskor hur som helst då jag inte har med mig några till USA, så jag får väl ha det som ursäkt. De är dessutom billigare här än hemma i Sverige, japp japp japp!
Innan jag körde hem Steph så spelade vi lite Mario Cart och jag börjar faktiskt bli ganska duktig. Jag har aldrig spelat Mario cart på Wii och det är förklaringen till att jag är så pinsamt dålig. Jag brukar ändå vara ganska duktig när det kommer till TVspel men det här är årets skämt och jag blir verkligen arg när jag spelar. Med andra ord kan jag ju inte påstå att det är speciellt kul, men nu börjar det bli roligare då jag åtmistone kör åt rätt håll. Det är nu min historia återgår till de kära vattenspridarna. Jag hade kört hem Steph och klev ur bilen och blir nedsprutad av grannens vattenspridare. Hur schysst är det på en skala? Okej om det skvätter in lite på vår tomt men den där vattenspridaren var helt klart planterad där med en avsikt - att blöta ned allt som befinner sig på vårt tomt. Tur är det väl att det är varmt ute, annars hade jag seriöst tagit vattenspridaren och kastat in den i det öppna fönstret på övervåningen hos grannen.
Nu säger jag godnatt för jag ska kolla på film! Innan jag kollar på film ska jag även mata fisken. Han behöver tydligen matas varje dag. Jag har fått stränga order utav pappan att mata honom. Han hann även med att hota mig. Det lät som att om fisken inte var vid liv när de kom tillbaka så skulle inte jag heller vara vid liv särskillt länge. Nu blev jag sugen på fiskbullar när jag kom att tänka på fisk. Jag tycker egentligen inte om fiskbullar, men såsen till fiskbullarna brukar vara sjukt god, speciellt om man har ris till.
Puss på er
Andra halvlek
Jag har nu varit här i exakt 6 månader (det känns dock som 6 veckor) och jag kan inte riktigt förstå att jag varit borta så länge. Det sjuka är att jag hittills inte har haft någon direkt hemlängtan, var ni så elaka mot mig där hemma? Jag saknar fortfarande min oboy och mina vänner, men Stockholm? Nae, jag trivs nog bättre här om jag ska vara ärlig! Jag har sagt det till många; jag skulle lätt kunna bo här. Då pratar vi bo här utan massa småbarn som gör en tokig och utan att jobba som au pair. Jag ska fortsätta jakten på min prins här borta i hopp om att få leva vidare mitt liv i New York.
Jag är för tillfället hemma själv och ska vara det i totalt fyra dagar. Klockan är 3 på natten och jag sitter uppe och njuter av tystnaden. Att veta att man kommer vakna upp imorgon utan gnällande barn är en känsla som är obeskrivlig. Jag har dock varit dukig och städat mitt rum, bäddat rent samt tvättat en massor. När ingen är hemma får man fakitskt lova att väsnas såhär sent, underbart!
Jag och Steph var och gymmade idag, första gången på över en vecka för min del då jag lyckades dra på mig en nackspärr förra veckan. Att inte kunna vrida på huvudet är alltid lika spännande, speciellt när man kör bil (Ja, jag råkade backa in i en brevlåda). Hur som helst så har vi ett nytt program som vi snott från en bok och jag höll på att dö. Jag svettades som en gris och jag kör på "nybörjarnivå". Snacka om att den boken vet hur man ska trycka ned folk, jag känner mig som feta amatören. Inne på gymmet gick vi omkring och garvade i säkert en halvtimme åt "flygande bil, här kommer vi". Internt och jag orkar inte förklara, men när jag kollar tillbaka på det här inlägget kommer jag att förstå. Shit vad roligt vi hade och alla på gymmet verkade bli glada av att se oss skratta så mycket. Ibland får man dessa skrattattacker och det går bara inte att sluta, tårarna sprutade och vi tjöt fram meningar som bara vi kunde förstå. Roligt hade vi och jag fick säkert 6 magruter gratis av allt garv.
Nu ska jag slänga in den sista tvätten (klockan halv fyra på natten haha) och sedan ska jag hoppa bums i säng. Imorgon har jag massor att fixa och om det är fint väder vill jag även hinna med stranden. Vi hörs när vi hörs, godnatt gott folk. Pusspuss
Independens Day, 4th of July
Vi försökte oss på rockringarna och lyckades ganska bra, men sjukt dålig har man blivit med åren. Jag minns att jag kunde göra det där i sömnen som barn, nu måste man kämpa för sitt liv för att hålla den där ringen vid liv. Folket började bli fulla tillslut och allt blev plötsligt så mycket roligare. Vi la med andra ord rockringarna åt sidan och ägnade all vår energi åt de fulla grown-upsen! På kvällen gick vi ned till stranden för att kolla fyverkerier. Det var en mäktig känsla och det hade varit helt okej att ha en pojkvän där på stranden. Vi fick nöja oss med varandra istället men vi var lyckliga för det. Vi satt där och lyste med våra light-sticks och sjöng. Min hostdad pladdrade på om en massa oviktigt, fyllesnacket var igång och vi fick oss några skratt vilket var najs. Mindre najs var att jag skulle jobba lite senare men det gick smärtfritt då alla tre somnade i bilen. Jag körde dem hem och lyfte in dem i sängen. Tio minuter senare var mamman hemma då hon tjaffsat med pappan och jag kände plötsligt att jag hade kunna gjort något annat den kvällen. Vi hade planerat att gå på ett beach-party som en vän till oss hade, men planerna förstördes då jag skulle jobba. Att jag då bara behövde jobba i 20 minuter sved lite smått då vi egentligen kunde ha befunnit oss någon annanstans. Steph somnade snabbt i soffan, troligtvis på grund av att hon var så arg och det slutade med att jag och mamman satt och pratade om allt och ingenting i över två timmar. Jag älskar när vi får dessa stunder, det är då jag vill förlänga mitt år och stanna föralltid.
När Steph väl vaknade upp var hon pigg igen så vi gick ned och låg och pratade i ytterligare någon timme. På morgonen vaknade jag upp och jag trodde jag hade hamnat på antarktiskt (stavning?) då Steph tagit allt täcke. Jag morrade lite åt henne och då gav hon med sig. Vi gick sedan upp och åt frukost tillsammas med Grace och hon var sådär söt som hon kan vara ibland. Hon var som världens bästa lillasyster och jag började överväga om jag ska ta med även henne hem. Hittills är det bara Chloe och hundvalpen, men vi får se, jag kanske även snor med mig Grace.
4th of July weekend var lyckat, indeed!
Öhm?
Punktera ett däck
Tappat mobilen i toaletten
Sjungit högt och ljuvligt i duschen i tron om att jag var ensam hemma, vilket jag uppenbarligen inte var..
Slagit en främling
Bränt lite mat
Det går bra nu, kompis det går bra nu! Jag är lycklig trots omständigheterna? Jag har fått världens slappaste sommarschema. Jag börjar senare, två dagar i veckan börjar jag halv 12 till och med. Jag gör inte speciellt mycket, chillar galet på stranden och leker med ungarna. Går på promenader med hundvalpen och äter som om jag vore en häst. Härligast var nog när vi var på stranden och det började spöregna. Vi sprang runt där i våra bikinis trots regnet och det var en skön känsla vill jag lova. Plötsligt kände man sig som ett litet barn igen och energinivån var på max!
Boston 26-28 juni 2009
Väl på bussen såg vi sådär urgulliga ut som bara vi kan. Vi hade fyra timmar framför oss så vi bestämde oss för att lära varandra lite tyska och svenska. Jag var grym, det tyckte dock inte killen framför oss som försökte sova. Jag lyckades även ta tag i att läsa fjärde Harry Potter boken, det var roligare än att stirra in i sätet framför mig. Större delen av resan spenderades i min andra värld, den värld dit musiken tar mig. Vi gjorde ett snabbt stopp på Mcdonken och självklart när Steph skulle beställa så var pommes fritten slut. Den söta killen i kassan frågade snällt "är det okej att vänta i några minuter" .. Jag råkade kläcka ur mig något i stil med "Om du ger oss skjuts till Boston om vi missar bussen så kan vi mer än gärna vänta.." Jag kan säga att killen sprang för sitt liv för att få tag i de sista pommes fritten och han lyckades, så vi slapp vänta och vi hann med bussen. Kinesen som körde bussen var inge vidare smart då han inte räknade hur många som gick av, så jag lovar er att någon stackare stod kvar där efter att vi lämnat parkeringen.
Vad gjorde vi? Inget speciellt egentligen, vi shoppade och de visade mig runt. Vi bodde hos en kompis till Steph och hon bodde i ett jättefint hus med VÄRLDENS bästa mat!! Det var nästan som att vara hemma igen och jag hade kunnat stanna föralltid. Vi åt med andra ord henne ur huset och åkte in till city. Vi besökte även Harvard och därefter åkte vi hem till den andra kompisen som bodde i ett sådant där OC-hus. Sjukt stort, fyra våningar och hur fint som helst! Jag ska troligtvis fråga hennes föräldrar om de vill adoptera mig (Förlåt mamma). I källaren hade de air-hockey, fotbollsspel på bord osv och där spenderade vi några timmar.
Hemresan gick fort och väl i NYC så bestämde vi oss för att äta på en italiensk restaurang. Det blev en pasta och maten var verkligen jättegod, dock var det mindre roligt när notan kom ut och vi insåg att vi hade blivit rånade. Herregud, 300kronor för en pasta, inte okej!! Vi gav därmed inte så mycket dricks som man borde och fick därför springa för våra liv för att slippa skämmas. Vi gick och vi gick med våra stora väskor och vi såg ut som turister då varje försäljare kom fram till just oss. Stephanie skyllde allt på mig och vi skrev därför en skyllt och satte den i pannan på mig. Skylten löd: I'm not a tourist, LEAVE ME ALONE!! (I mean it). Folk lät oss faktiskt vara, de vågade inte annat än att skratta lite försiktigt.
Boston var ballt, jag önskar vi hade haft mer tid. Det var en mysig stad med väldigt fina hus och trevligt folk.
