TesseLito

Vi har pratat mycket om att förlänga året och jag vet verkligen inte hur jag ska göra. På ett sätt känner jag; vad har jag att komma hem till? Allt som var där förut kommer fortfarande att vara där. Kommer jag hem betyder det ju att jag faktiskt måste ta tag i mitt liv. Samtidigt så känner jag en otrolig saknad vad gäller vänner, släkt och min säng. Ni vet hur det är när man är på semester och de sista dagarna när man har en sån fruktansvärd längtan till sin egna säng, dusch och mat? Hittills har jag klarat mig finfint utan min oboy, säng och dusch men jag måste samtidigt erkänna att det skulle vara underbart att få komma hem till det efter ett helt år.

De flesta som åkt hem har sagt att det är kul de två första dagarna, därefter är man tillbaka i livet man lämnade ett år tidigare. Samma värdelösa vardag, dag ut och dag in ser likadan ut. Allt är som förut och man får en massa ångest för framtiden. Jag vill vara ett barn just nu för då vet jag precis vad jag skulle göra. Jag skulle slå mina händer för ögonen och blunda så hårt jag bara kan, för det jag inte kan se, finns inte där och kan heller inte komma åt mig. Vooop vooop och problemen är som bortblåsta!

Klurapådenni:
Jag är så fruktansvärt rädd att jag åker hem av fel anledning, därför har jag valt att göra såhär. Det kanske inte är logiskt, men vem säger att logiskt alltid är rätt? Jag kanske gör fel, men hellre felar jag nu än åker hem av fel anledning. Det är jobbigt att vi inte kan prata om det, men jag vågar inte berätta sanningen för dig. Jag är rädd för vad du kommer tycka och vid det här laget så vet vi båda att det spelar roll. Jag är rädd för mig själv då jag inte vet vad som döljer sig i mitt huvud. Tystnaden gör att jag slipper tänka, trots det lyckas jag tänka för mycket. Jag är även rädd för vad framtiden har att bjuda på. Snälla, kan vi inte bara stoppa tiden och låta ödet föra saker och ting samman? Jag vill inte ångra mitt beslut, jag vill inte hoppas på för mycket och jag vill framförallt inte längta efter något som aldrig kommer att existera. Hakuna Matata, det löser sig, eller hur var det nu igen!?

Puss på er!