16 juli och Steph goes 21!!
Jag känner mig som världens bästa kompis för tillfället, dagen kunde seriöst inte ha blivit bättre. Det är svårt när man jobbar och inte riktigt har tid att planera världens största grej, men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag är nöjd med min insats och jag tror Steph var glad hon med då hon inte förväntat sig ett skit rent utsagt. Jag åkte och kidnappade henne från hennes elaka föräldrar (hennes mamma hade HELT glömt bort hennes födelsedag och här i USA är 21 världens största grej = ILLA!!). Hemma hade min söta mamma gjort middag till oss alla och även köpt henne ett jättefint armband. Stephanie verkade nöjd med allt, även teckningarna som mina ungar gav henne. Vi åt och sedan var det dags för tårta, därefter rullade vi ned för att snabbt fixa oss. Vi begav oss sedan downtown där det spelades live musik. Det var sjukt mycket folk och allt kändes bara hur mysigt som helst. Vi fick syn på två andra au pairer och bestämde oss för att skrämma dem. Vi råkade även skrämma ett gammalt par som satt bredvid dem och jag trodde seriöst att de skulle få en hjärtattack. Vi skuttade snabbt därifrån innan hans blick dödade oss och sedan satt vi och pratade, tog massa bilder och skrattade så högt vi bara kunde. Ena tjejen är sjukt rolig, jag tror jag nämnt henne här i bloggen förut. Jag kan seriöst inte sluta skratta, hon är som jag och CarroL var när vi var små - man bara skrattar och skrattar och tillslut kissar man i brallan och då börjar man gråta istället. Nu kan jag dock kontrollera kissandet i brallan bättre, men det är med nöd och näppe.
Nu sitter jag här ensam i mörkret, min mamma skulle komma ut med sin dator och hålla mig sällskap. Antagligen somnade hon med barnen som hon alltid gör så jag blev övergiven i mörket jag. 'Idag pratade vi pratade återigen om förlängning och hur jag vill göra, för hon vill inte hitta en ny au pair om jag inte bestämt mig än. Jag hade ju hoppats på att de skulle hitta en au pair först och sedan tala om för mig att jag inte har något val. Jag vill ju inte ha något val, det blir enklare att slippa välja för då slipper jag även ångesten och frågan "tog jag fel beslut?".
Imorse var planen att jag skulle gå till gymmet innan jag började jobba. Det gick inge vidare, det slutade istället med att jag sov till halv 11. Detta är anledningen till att jag sitter uppe nu när klockan börjar närma sig 1, jag är hur pigg som helt och kan inte somna. Jag kommer vara lagom grinig imorgon och det är aldrig en bra kombination när man ska ta hand om barn.
Nu sitter jag här och har ångest för att jag inte gått till gymmet en enda dag den här veckan, så jag tröstäter för att ångesten ska försvinna.
