TesseLito

Vaknade precis och jag springer runt här halvt naken. Vad händer? Jo det knackar på dörren! Inte så att jag hinner gå ned och hitta kläder, så jag öppnar snällt dörren i hopp om att det åtminstone är en tjej. Skönt nog var det en au pair, Lina, som kom för att säga hejdå. Det är en sådan tjej som man tror att man känt hela livet, trots att man bara träffat henne några enstaka gånger. Hon åker om några timmar och jag kan inte fatta det! Det var fan svårt att säga hejdå, men förhoppningsvis kommer jag träffa henne igen då hennes syster bor i Göteborg. Hon åker raka vägen till Sverige nu och hon skulle även titta förbi Stockholm under helgen. Hon lovade att tänka på mig när hon landar. Om det var såhär svårt att säga hejdå till henne, då vill jag inte ens tänka mig hur svårt det kommer att vara att säga hejdå till Steph. Helt seriöst, jag kommer gråta som ett litet barn! Hur kan man komma någon så nära på så kort tid? Hon har blivit som en syster till mig och vi umgås varje dag och det är aldrig tråkigt. Hennes föräldrar brukar säga att vi beter oss som ett gift par och det gör vi verkligen. När hon åker är det som att göra slut med sin pojkvän och överlämna honom till ett annat land, hur säger man hejdå till någon man vet att man knappt kommer att se? Det gör fan ont att bara tänka tanken, jag vill stanna tiden just nu. Jag vet att vi har sagt att vi ska försöka ses när vi båda är hemma, men jag vet också hur svårt det är när distansen kommer emellan. Baaaah, nu ska jag åka raka vägen till stranden där Steph befinner sig och jag ska hålla henne under vattnet tills hon ger sig och säger att hon ska förlänga sitt år och stanna här med mig!

Vi hörs!