Hmm
Ni vet när man sitter i bilen och hittar en radiokanal som spelar en låt som är helt okej? Trots det så ska vi bläddra igenom de andra kanalerna i hopp om att hitta något bättre. När vi inser att det bara var reklam på de andra kanalerna återgår vi till den första kanalen och hinner precis höra slutet på den låten som var helt okej. Med tanke på att det var reklam på de andra kanalerna så kan man ju nästan säga att den här låten var mycket bra, åtminstone i jämförelse med vad vi hade att välja på. Efter att gång på gång begått detta misstag så ser det ut som att jag inte tycks lära av mina misstag - konstigt kan man säga då jag är medveten om att jag begår dem? Vad jag försöker komma fram till är att detta sker hela tiden oavsett om vi gör det medvetet eller ej. Vi strävar hela tiden efter något bättre och är aldrig riktigt nöjda, how come?
Tanken slog mig då jag förhoppningsvis snart flyttar, men till vad vet jag inte än. Precis som vi dömmer en bok utifrån dess utsida, dömer vi annat runt omkring oss - utan att egentligen veta vad som döljer sig på insidan. Den här familjen som jag tror kommer passa mig bättre kanske visar sig att vara, raklam och endast reklam.
Tanken slog mig då jag förhoppningsvis snart flyttar, men till vad vet jag inte än. Precis som vi dömmer en bok utifrån dess utsida, dömer vi annat runt omkring oss - utan att egentligen veta vad som döljer sig på insidan. Den här familjen som jag tror kommer passa mig bättre kanske visar sig att vara, raklam och endast reklam.
dnfkvgjsfd
Jag spenderade storre delen av helgen tillsammans med Lee. Trots att jag var doende av en forkylning som vagrade forsvinna sa lyckades hon fa mig att folja med pa fest. Vi at middag och begav oss sedan in mot Houston Downtown for att forsoka hitta huset. Det gick inge vidare och efter ett antal laskiga killar som kommit fram till oss gav vi upp. Varje kille fragade alltid vad i helvete vi gjorde i Texas och tyckte det var skitballt att en fran South Africa och en fran Sverige var in the middle of nowhere, tillsammans. Nar en kille dessutom vagade sig pa att fraga om nummer lyckades jag lura honom att vi inte hade telefoner i Sverige - konstigt nog gick han pa det. Han blev ytterst arg nar min telefon ringde mitt under samtalet. Hur dum far man vara, tror han att vi telepaterar-kommunicerar med varandra i Sverige eller? Dumma kossa!
Natten spenderades hos henne och jag har aldrig varit med om sadan tysthet. Mina ungar skriker och haller pa sa man vaknar alltid klockan 7 vare sig man vill eller inte, har fick man sova ut och det resulterade i att jag sov till 10. Hennes barn var sa lugna jamfort med mina och de satt, observera satt, ner och at frukost, tillsammans. Nagot som i princip aldrig sker i mitt hus. Alla tre av mina ungar maste ha damp eller bara dalig uppfostran. Jag borjar mer och mer inse att mamman uppfostrar sina barn fel och det ar sjukt att jag som ar ett barn sjalv (nastan i alla fall) kan yttra mig om en sadan sak, men det varsta ar att jag tror jag har ratt. Det verkar ju inte ge nagot positivt och det ar manga konkreta saker jag kan peka pa som jag skulle vilja andra. Min hostMom har aven bestamt sig for att flytta nu, hon haller pa och datar en kille fran South Carolina och de flyttar till sommaren. Hon har som sagt tre barn och killen hon traffar har tre, dvs SEX barn under samma tak - HELL I'M OUT OF HERE. Jag ar glad att jag flyttar, phu!
Pa morgonen sag vi Twilight, ganska bra film for att vara "inte-pa-riktigt-film". Darefter var det back to work, vi kollade film och lekte med sanna dar lysande saker man brukade fa pa disco nar man var mindre. Kul kul
Pa tal om min otur jag pa senare dagar har haft sa kan jag ju beratta att nagon dar uppe ar emot mig, mer an nagonsin. Min dator som jag "hade sonder" var aldrig trasig. Samma dag den gick sonder sa skickade min mamma en lank dar jag kunde fora over bilder och allt av varde, UTIFALL att min dator skulle ga sonder. Jag orkade inte med detta just da och bestamde mig for att gora det dagen efter. Da jag fick ett litet utbrott och slog pa tangentbordet slockande datorn. Tydligen gick den inte sonder utan det var istallet stromsladden som var problemet. Skon tajming att datorns batteri tar slut samtidigt som jag lyckas sla pa den? Sa nu nar jag skickat min dator i Sverige och min mamma lyckats luska ut att stromsladden ar trasig fungerar den alldeles utmarkt. Men min dator fick atminstone flya flygplan och aka pa en liten semester. Eftersom jag inte vet nar jag flyttar sa vet jag inte nar jag kan fa tillbaka datorn, men nu ar den atminstone vid medvetande.
Plikten kallar, jag ska ut och spela baseball tydligen, jag som ar livradd for bade bollen och slagtrat.
Puss
Natten spenderades hos henne och jag har aldrig varit med om sadan tysthet. Mina ungar skriker och haller pa sa man vaknar alltid klockan 7 vare sig man vill eller inte, har fick man sova ut och det resulterade i att jag sov till 10. Hennes barn var sa lugna jamfort med mina och de satt, observera satt, ner och at frukost, tillsammans. Nagot som i princip aldrig sker i mitt hus. Alla tre av mina ungar maste ha damp eller bara dalig uppfostran. Jag borjar mer och mer inse att mamman uppfostrar sina barn fel och det ar sjukt att jag som ar ett barn sjalv (nastan i alla fall) kan yttra mig om en sadan sak, men det varsta ar att jag tror jag har ratt. Det verkar ju inte ge nagot positivt och det ar manga konkreta saker jag kan peka pa som jag skulle vilja andra. Min hostMom har aven bestamt sig for att flytta nu, hon haller pa och datar en kille fran South Carolina och de flyttar till sommaren. Hon har som sagt tre barn och killen hon traffar har tre, dvs SEX barn under samma tak - HELL I'M OUT OF HERE. Jag ar glad att jag flyttar, phu!
Pa morgonen sag vi Twilight, ganska bra film for att vara "inte-pa-riktigt-film". Darefter var det back to work, vi kollade film och lekte med sanna dar lysande saker man brukade fa pa disco nar man var mindre. Kul kul
Pa tal om min otur jag pa senare dagar har haft sa kan jag ju beratta att nagon dar uppe ar emot mig, mer an nagonsin. Min dator som jag "hade sonder" var aldrig trasig. Samma dag den gick sonder sa skickade min mamma en lank dar jag kunde fora over bilder och allt av varde, UTIFALL att min dator skulle ga sonder. Jag orkade inte med detta just da och bestamde mig for att gora det dagen efter. Da jag fick ett litet utbrott och slog pa tangentbordet slockande datorn. Tydligen gick den inte sonder utan det var istallet stromsladden som var problemet. Skon tajming att datorns batteri tar slut samtidigt som jag lyckas sla pa den? Sa nu nar jag skickat min dator i Sverige och min mamma lyckats luska ut att stromsladden ar trasig fungerar den alldeles utmarkt. Men min dator fick atminstone flya flygplan och aka pa en liten semester. Eftersom jag inte vet nar jag flyttar sa vet jag inte nar jag kan fa tillbaka datorn, men nu ar den atminstone vid medvetande.
Plikten kallar, jag ska ut och spela baseball tydligen, jag som ar livradd for bade bollen och slagtrat.
Puss
Segt
Jag vet att det inte hander sa mycket i bloggen for tillfallet, men det finns som sagt anledningar till detta. Jag ber om ursakt att jag slog sonder datorn men det ar sant som hander. okej!?
Igar lag jag och solade halva dagen och gissa om jag ar rod idag. Man kanske ska ta det lugnt i borjan da solen ar lite annorlunda har jamfort med hemma. Man far aven ta hansyn till att man ar vit som ett lakan da jag inte solat sen, jag vet inte ens nar .. Jag kan atminstone underhalla nagot da folket har finner det mycket roligt att jag har brant mig fastan det ar vinter har. Vinter my ass sager jag, stralande sol ar inte vinter.
Igar var jag och barnen hemma for oss sjalva och vi hade tva andra barn pa besok. Jag var ju tvungen att hitta pa nagot gott och ata, jag kunde ju inte ge dem nudlar. Jag experimenterade mig fram och lyckades tillaga en ytterst god kycklinggrej, med bonor och jag vet inte riktigt vad det var. Barnen at sa jag var helt klart nojd med min insats. Darefter lekte vi och kollade pa film, myspys med andra ord.
Jag har sa mycket att beratta men jag vill vanta tills jag har mitt svenska tangentbord. Jag behover dessutom en dator dar jag kan ladda upp bilderna och sitta i lugn och ro. Ni far med andra ord vanta pa alla smaskiga detaljer! Ni vet ju atminstone att jag haller pa att leta familj i NY, nara City och jag haller fortfarande pa att leta. Forhoppningsvis kommer jag ivag snart och jag hoppas att jag hamnar hos en bra familj dar jag kommer att trivas.
Kan ju tillagga att jag fick ett paket igar, fran min mamma. Jag hade bett henne skicka hit Oboy bland annat och sedan lite presenter till familjen samt lite datorprylar. Nar jag oppnar paketet sa befinner sig hela mitt oboypaket utspritt over alla grejjer. Vi far val hoppas pa att alla fungerar som det ska trots denna olycka. Oboyen rackte atminstone till ett glas ....
Idag kommer nagot filmteam hit och ska filma familjen, vet inte riktigt varfor. Det jag daremot vet ar att jag inte ska visa mitt roda nylle for kameran sa jag maste leta ratt pa ett bra gomstalle och det ar illa kvickt!
Igar lag jag och solade halva dagen och gissa om jag ar rod idag. Man kanske ska ta det lugnt i borjan da solen ar lite annorlunda har jamfort med hemma. Man far aven ta hansyn till att man ar vit som ett lakan da jag inte solat sen, jag vet inte ens nar .. Jag kan atminstone underhalla nagot da folket har finner det mycket roligt att jag har brant mig fastan det ar vinter har. Vinter my ass sager jag, stralande sol ar inte vinter.
Igar var jag och barnen hemma for oss sjalva och vi hade tva andra barn pa besok. Jag var ju tvungen att hitta pa nagot gott och ata, jag kunde ju inte ge dem nudlar. Jag experimenterade mig fram och lyckades tillaga en ytterst god kycklinggrej, med bonor och jag vet inte riktigt vad det var. Barnen at sa jag var helt klart nojd med min insats. Darefter lekte vi och kollade pa film, myspys med andra ord.
Jag har sa mycket att beratta men jag vill vanta tills jag har mitt svenska tangentbord. Jag behover dessutom en dator dar jag kan ladda upp bilderna och sitta i lugn och ro. Ni far med andra ord vanta pa alla smaskiga detaljer! Ni vet ju atminstone att jag haller pa att leta familj i NY, nara City och jag haller fortfarande pa att leta. Forhoppningsvis kommer jag ivag snart och jag hoppas att jag hamnar hos en bra familj dar jag kommer att trivas.
Kan ju tillagga att jag fick ett paket igar, fran min mamma. Jag hade bett henne skicka hit Oboy bland annat och sedan lite presenter till familjen samt lite datorprylar. Nar jag oppnar paketet sa befinner sig hela mitt oboypaket utspritt over alla grejjer. Vi far val hoppas pa att alla fungerar som det ska trots denna olycka. Oboyen rackte atminstone till ett glas ....
Idag kommer nagot filmteam hit och ska filma familjen, vet inte riktigt varfor. Det jag daremot vet ar att jag inte ska visa mitt roda nylle for kameran sa jag maste leta ratt pa ett bra gomstalle och det ar illa kvickt!
...
Det kommer tyvärr ta ett bra tag innan jag kan använda datorn så ni får stå ut med att jag inte skriver så mycket. När jag väl kan skriva igen så lovar jag att ni kommer ha inlägg att läsa för resten av året. Plikten kallar, gotta go! Bra så ni vet så suger det mesta för tillfället, vill bara komma till en bra familj i NY, ha en fungerande dator och svenskt godis.
Puss puss
Puss puss
Uppdatering
Jag ville bara meddela att jag har lyckats ta sönder min dator. Jag tänker inte berätta hur denna tragiska händelse kunde ske men det är anledningen till den dåliga uppdateringen. Just nu skriver jag från min iPod vilket fungerar alldeles utmärkt, dock tar det lite längre tid. Självklart har jag försökt att be min kära dator om förlåtelse samt klappat på honom men han vägrar att vakna upp. Jag ska ta honom till reparation så fort jag upptäckt vårt reparationfolket håller hus. Jag jobbar på det och ber er därför hålla ut.
Puss på er!
Puss på er!
Puss på er
Jag lyckades rädda mina bilder på kameran så nu är de i säkert förvar så länge min dator inte får för sig att gå sönder. I USA verkar allt hända så jag skulle inte bli förvånad. Hur som helst så är jag sjukt glad att jag kunde rädda bilderna och jag ska aldrig mer pilla på inställningar som jag inte vet vad de betyder.
Idag var jag på bio och såg "He's just not that into you", rolig film som helt klart är värd att se! Så ni illegala människor där hemma som sysslar med nedladdning, värt att tänka på om ni planerar att se någon film. Förutom det så var jag även och köpte en resväska då jag ska försöka slippa övervikten när jag åker till NY. Jag köpte även lite andra tjejprylar som nagerlack, lösnaglar and so ooon. Ni får se resultatet den dagen jag orkar ta mig tid och pyssla om mig själv.
På tal om New York så håller jag på och letar familj för tillfället. Om allt går som vi planerat så kommer jag stanna här till slutet av mars, eftersom jag lovade att stanna tills hon skaffat en ny au pair. Det känns skönt för då har jag över en månad på mig att hitta min "rätta familj", i annat fall skulle jag endast haft två veckor på mig. Eller jag hade haft längre tid men endast två betalda veckor. Nu jobbar jag istället här tills slutet på mars och jag har mer tid. OM jag däremot skulle hitta en bra familj som inte vill vänta så kom vi överens om att jag fick åka ändå, även om den andra au pairen inte hunnit komma hit. Jag tyckte det lät fair enough och nu har jag helt klart något att se fram emot. Även om man ibland kan bli lite uttråkad här borta så vet jag att jag kommer iväg, nu gäller det bara att jag hittar en familj som känns bra också. Och jag är rätt duktig på att sysselsätta mig själv så länge det finns mat i närheten.
Ikväll satt jag och barnen och kollade på Janne Långben the movie, så rolig film! Jag fick be och böna för att de inte skulle byta kanal, men tillslut lyckades jag övertala dem. Tragiskt nog var det jag som hade som roligaste, två av dem somnade och den tredje satt och suckada. Dock kunde jag skymta ett litet leende när jag inte kollade, moaha jag vet att han innerst inne ockå ville se den. Disney Channel är förövrigt en ganska bra kanal för er som vill veta.
För er som har brist på annat kan jag ju meddela att jag fått världens största finne mitt i pannan, den liknar ett horn och verkar bara bli större för varje dag som går. Går jag in i ett rum är jag nära på att peta ut ögonen på folk.Jag brukar i princip aldrig få finnar men när jag väl får dem ska de minsann sätta sig på ställen så alla kan se dem, helst ska de vara gigantiska och lysa rött också. Jag är även superdupertrött och jag skulle kunna döda för att ha någon som kliade mig på magen tills jag somnade. Det är det absolut bästa som finns, att bli kliad på magen. Nu har ni lärt er något nytt idag så sleep tight and keep up the good work folks!
Idag var jag på bio och såg "He's just not that into you", rolig film som helt klart är värd att se! Så ni illegala människor där hemma som sysslar med nedladdning, värt att tänka på om ni planerar att se någon film. Förutom det så var jag även och köpte en resväska då jag ska försöka slippa övervikten när jag åker till NY. Jag köpte även lite andra tjejprylar som nagerlack, lösnaglar and so ooon. Ni får se resultatet den dagen jag orkar ta mig tid och pyssla om mig själv.
På tal om New York så håller jag på och letar familj för tillfället. Om allt går som vi planerat så kommer jag stanna här till slutet av mars, eftersom jag lovade att stanna tills hon skaffat en ny au pair. Det känns skönt för då har jag över en månad på mig att hitta min "rätta familj", i annat fall skulle jag endast haft två veckor på mig. Eller jag hade haft längre tid men endast två betalda veckor. Nu jobbar jag istället här tills slutet på mars och jag har mer tid. OM jag däremot skulle hitta en bra familj som inte vill vänta så kom vi överens om att jag fick åka ändå, även om den andra au pairen inte hunnit komma hit. Jag tyckte det lät fair enough och nu har jag helt klart något att se fram emot. Även om man ibland kan bli lite uttråkad här borta så vet jag att jag kommer iväg, nu gäller det bara att jag hittar en familj som känns bra också. Och jag är rätt duktig på att sysselsätta mig själv så länge det finns mat i närheten.
Ikväll satt jag och barnen och kollade på Janne Långben the movie, så rolig film! Jag fick be och böna för att de inte skulle byta kanal, men tillslut lyckades jag övertala dem. Tragiskt nog var det jag som hade som roligaste, två av dem somnade och den tredje satt och suckada. Dock kunde jag skymta ett litet leende när jag inte kollade, moaha jag vet att han innerst inne ockå ville se den. Disney Channel är förövrigt en ganska bra kanal för er som vill veta.
För er som har brist på annat kan jag ju meddela att jag fått världens största finne mitt i pannan, den liknar ett horn och verkar bara bli större för varje dag som går. Går jag in i ett rum är jag nära på att peta ut ögonen på folk.Jag brukar i princip aldrig få finnar men när jag väl får dem ska de minsann sätta sig på ställen så alla kan se dem, helst ska de vara gigantiska och lysa rött också. Jag är även superdupertrött och jag skulle kunna döda för att ha någon som kliade mig på magen tills jag somnade. Det är det absolut bästa som finns, att bli kliad på magen. Nu har ni lärt er något nytt idag så sleep tight and keep up the good work folks!
Hemska natt!
Förut berättade jag ju om den konstiga telefonen som höll på att spöka mitt i natten, remember? Det var inget jämfört med den här natten. Jag vaknar upp och är helt livrädd, jag var helt säker på att det var en tornado utanför mitt fönster. Det blåste, blixtrade och åskade och jag vet egentligen inte vad som försigick där ute, men rädd var jag. Jag insåg snabbt att jag aldrig kommer lyckas somna om då jag var sjukt rädd samtidigt som det lät som att huset skulle bryta sig loss från marken vilken sekund som helst. Jag är ganska (okej ganska jätte) rädd när det kommer till åska och blixt hemma i Sverige, speciellt om jag är ensam. Där har vi åtminstone inte tornados att oroa oss för. Som den kyckling jag är letade jag reda på Nalle, tog min kudde under armen och smög in till Baileys rum. Jag försökte krypa ner utan att väcka henne men det gick inge vidare. Hon var så söt när hon hörde att jag var rädd "Kolla inte mot fönstret, då kommer du inte vara rädd".
På morgonen nu har de skrattat åt mig, alla sov tydligen som barn och har inte hört något alls. Jag å andra sidan har varit livrädd halva natten och undrat om jag skulle vakna upp levande eller ej. Precis innan jag kom hit drabbades de av en sån här "hurricane", för tillfället kommer jag inte på det svenska ordet, och de var utan electricitet i 9 dagar. Förstår ni att jag skulle hinna dö under den tiden om detta inträffar nu, vad kan man äta under 9 dagar och vad i hela friden gör man under så lång tid utan TV, dator, you name it!?
Jaja, jag överlevde i alla fall natten och ska nu ut på nya äventyr. Vi hörs lite senare. Puss på er!
På morgonen nu har de skrattat åt mig, alla sov tydligen som barn och har inte hört något alls. Jag å andra sidan har varit livrädd halva natten och undrat om jag skulle vakna upp levande eller ej. Precis innan jag kom hit drabbades de av en sån här "hurricane", för tillfället kommer jag inte på det svenska ordet, och de var utan electricitet i 9 dagar. Förstår ni att jag skulle hinna dö under den tiden om detta inträffar nu, vad kan man äta under 9 dagar och vad i hela friden gör man under så lång tid utan TV, dator, you name it!?
Jaja, jag överlevde i alla fall natten och ska nu ut på nya äventyr. Vi hörs lite senare. Puss på er!
Natti Natti
Nu har jag precis nattat barnen, det tar minst en timme varje gång. Jag måste läsa sagor, klia ryggar, sjunga och idag fick jag även torka några tårar. Caleb var jätteledsen för att han saknade sin pappa. Vad säger man när ett barn förlorat sin pappa? Jag lyckades i alla fall få honom på bättre humör och vi har nu tillsammans läst en bok.
Detta är andra gången som Caleb gömt min mobil. Självklart glömmer jag bort det när han väl tar den och kommer på det lagom när han gått och lagt sig. Så jag ska bege mig till köket för att leta rätt på den, alltid lika roligt! Det jobbiga skulle vara om jag inte hittade den, då kommer jag aldrig att komma upp i tid imorgon.
Natti Natti
....
Sa jag inte åt er att skicka hit lite tur? Vad tror ni jag lyckades med den här gången? Jo, jag raderade alla bilder på kameran då jag pillade på några inställningar. Min superhjälte till mamma ska försöka rädda detta genom att fråga något duktig kille på hennes jobb. Jag håller min tumme för att han kan fixa tillbaka mina bilder.
Jag vågar inte säga för mycket då dagen inte är slut än, men förutom tabben med kameran så har allt faktiskt gått helt ok tycker jag. Jag hade min Cinderella-day idag vilket innebär att jag tvättar, diskar och gör allt som en hemmafru gör. Ja, jag gjorde även middag ikväll och för första gången fick jag höra att det var gott. Jag var även ute och lekte med barnen och en kille som heter Huddson, han brukar vara här en gång i veckan för att hjälpa till med läxor och för ge Caleb lite manligt sällskap. Vi spelade fotboll men jag är livrädd för bollen så jag höll mig på långt avstånd. Den kan attackera när man minst anar det och den flyger åt vilket jävla håll som helst.
Jag har även insett att torktumlaren är allt annat än min vän. Två linnen har suttit slimmat på mig och jag tänkte "det har ju bara gått två veckor". Jag har nu insett att det inte är jag som gått upp i vikt utan den där torktumlaren som krympt mina kläder. Jag insåg det nu efter en månad, så frågan är hur mycket jag har lyckats förminska ..
Arghh
Papprena är påskrivna så nu finns ingen återvändo. Jag har inte fått ångest än för jag är nästan säker på att jag tar rätt beslut. Däremot är jag lite orolig då jag inte vet vart jag kommer hamna. I värsta fall får jag väl flytta runt till olika familjer hela året och upptäcka hela USA. Förhoppningsvis hittar jag en bra familj där jag kommer att trivas. Jag kommer som sagt önska en familj i NY och om det är där jag hamnar vet jag att jag åtminstone kommer trivas när det kommer till shopping.
Idag skulle jag hoppa av skolan som sagt och det kunde ju ha gått bättre. Min lärare är förövrigt världens gulligaste och jag funderar på att kidnappa henne och trycka ned henne i min resväska. Hur som helst så gick jag runt halva skolan då jag var tvungen att prata med 39 olika människor. Tillslut var jag klar och insåg ganska snabbt att jag inte kommer få en krona tillbaka. Familjen har betalat ca 4000 och jag känner att det minsta jag kan göra är att betala denna summa då jag på något sätt lurat dem på pengar. Jag trodde dock att jag skulle få lite pengar tillbaka, men icke! Hade jag däremot lämnat in dessa papper för fyra dagar sedan hade jag fått 25% tillbaka - grrr!!
Därefter bar det av till bokhandeln då jag hört att de "köper tillbaka böckerna". Jag gick in dit och väl inne i affären blev jag livrädd då jag kom på att jag inte har något kvitto. Med min otur så fruktade jag att de skulle ta böckerna ifrån mig och kalla mig tjuv. Jag försökte förklara läget men de sa att de inte kunde göra något om jag inte hade kvitto. När jag vände ryggen till hörde jag hur de pratade om mig som om jag vore dum i huvudet. Fuck you säger jag! Detta innebär att ca 6000 kronor bara försvann, kapisch, just like that! Ibland kan allt bara vara förjävla underbart, huh?
Man brukar ju säga "otur i spel ger tur i kärlek". Jag undrar vad motsvarigheten för "otur i livet" skulle kunna vara. Dessa dagar har varit allt annat än bra, Gud måste verkligen hata mig. Min HostMom har dessutom slutat kommunicera med mig, hon har börjat skriva lappar. Det känns som att hon nu försöker leta fel och det var då jag insåg den brillianta idén att jag ska anstränga mig som aldrig förr. Huset ska lysa, allt ska vara hur rent och fint som helst - jag ska ligga steget före med andra ord. Ha, skrattar bäst som skrattar sist!
Jusste, jag glömde nästan bort det "viktigaste". DET BÖRJADE REGNA PÅ MIG IDAG. Hallå? Jag befinner mig i Texas och förväntade mig sol. Igår när jag och Lee var i stan och insåg att allt var stängt kom det så mycket som 7 droppar på oss, mer än så var det inte. Men idag kom det en massa och självklart passade molnen på att blöta ned mig när jag inte befann mig i bilen. Det skulle ju vara svårt att blöta ned mig om jag var inne, det var det jag försökte säga. Vi kan härmed konstatera att jag behöver lite tur för det här fungerar inte. Skicka mig lite tur, snällaraaaa?
Idag skulle jag hoppa av skolan som sagt och det kunde ju ha gått bättre. Min lärare är förövrigt världens gulligaste och jag funderar på att kidnappa henne och trycka ned henne i min resväska. Hur som helst så gick jag runt halva skolan då jag var tvungen att prata med 39 olika människor. Tillslut var jag klar och insåg ganska snabbt att jag inte kommer få en krona tillbaka. Familjen har betalat ca 4000 och jag känner att det minsta jag kan göra är att betala denna summa då jag på något sätt lurat dem på pengar. Jag trodde dock att jag skulle få lite pengar tillbaka, men icke! Hade jag däremot lämnat in dessa papper för fyra dagar sedan hade jag fått 25% tillbaka - grrr!!
Därefter bar det av till bokhandeln då jag hört att de "köper tillbaka böckerna". Jag gick in dit och väl inne i affären blev jag livrädd då jag kom på att jag inte har något kvitto. Med min otur så fruktade jag att de skulle ta böckerna ifrån mig och kalla mig tjuv. Jag försökte förklara läget men de sa att de inte kunde göra något om jag inte hade kvitto. När jag vände ryggen till hörde jag hur de pratade om mig som om jag vore dum i huvudet. Fuck you säger jag! Detta innebär att ca 6000 kronor bara försvann, kapisch, just like that! Ibland kan allt bara vara förjävla underbart, huh?
Man brukar ju säga "otur i spel ger tur i kärlek". Jag undrar vad motsvarigheten för "otur i livet" skulle kunna vara. Dessa dagar har varit allt annat än bra, Gud måste verkligen hata mig. Min HostMom har dessutom slutat kommunicera med mig, hon har börjat skriva lappar. Det känns som att hon nu försöker leta fel och det var då jag insåg den brillianta idén att jag ska anstränga mig som aldrig förr. Huset ska lysa, allt ska vara hur rent och fint som helst - jag ska ligga steget före med andra ord. Ha, skrattar bäst som skrattar sist!
Jusste, jag glömde nästan bort det "viktigaste". DET BÖRJADE REGNA PÅ MIG IDAG. Hallå? Jag befinner mig i Texas och förväntade mig sol. Igår när jag och Lee var i stan och insåg att allt var stängt kom det så mycket som 7 droppar på oss, mer än så var det inte. Men idag kom det en massa och självklart passade molnen på att blöta ned mig när jag inte befann mig i bilen. Det skulle ju vara svårt att blöta ned mig om jag var inne, det var det jag försökte säga. Vi kan härmed konstatera att jag behöver lite tur för det här fungerar inte. Skicka mig lite tur, snällaraaaa?
Bästaste
Idag har nog varit väärldens roligaste dag, åtminstone sedan jag bosatte mig i Texas. Jag vaknar av mig själv för första gången på länge, ingen Hanna Montana, inga skrikande ungar, inga jobbiga sångröster - NADA. Jag fick sedan stressa i mig frukosten och snabbt hoppa in i duschen då jag skulle möta upp Lee. På vägen dit insåg jag att min bil behövde fyllas på så jag stannade på säkert 4 olika ställen. Som vanligt förstod jag inte ett skit men jag kunde förstå bilden med ett VISAkort och ett stort rött kors över. När jag väl hittade ett ställe som tog mitt kort såg bensinknapparna väldigt konstiga ut texten made no sense to me. Jag kom ihåg att knappen sist var vit så jag tröck på den vita knappen även denna gång. Nu sådär i efterhand har jag inte den blekaste om vad för sorts bensin som befinner sig i min bil men jag lovar att höra av mig när bilen får för sig att sluta rulla. Det där med tankning är inte riktigt min grejj känner jag, vad tycker ni?
Vi bestämde oss hur som helst för att åka Downtown och kolla läget då folk talat om för oss att trafiken är helt okej på Söndagar. Vi höll först på att krocka (och nej det var faktiskt inte jag som körde) då bilarna här borta kan tvärnita vilken sekund som helst. Med hjärtat i halsgropen fortsatte vi in till city och vi lyckades hitta en parkeringsplats. Vi betalade ca 100 kronor och vi fick en biljett som varade i ett dygn. När vi sedan vaknar upp ur vår bubbla inser vi att det inte är en människa. Allt var stängt, det fanns inte mycket människor och knappt några bilar. Vi insåg ganska snabbt att vår parkeringsbiljett var förgäves men vi vägrade ge upp. Vi lyckades tillslut hitta ett Burger King som var öppet och där stannade vi ett tag. Vi åkte sedan runt ett tag och hittade ett tivoli. Man kan tycka att det är ganska lätt att hitta här då det alltid är en motorväg och bredvid motorvägen finns en liten mindre väg. Svårt att förklara men så länge man håller sig till motorvägen är det inte några problem. Helt plötsligt inser vi att vi tappat bort motovägen, hur fan man nu lyckas göra det, och tivolit är spårlöst försvunnet. Vi envisas med att hitta dit ändå och vi lyckas - men med vår tur var självklart även detta stängt.
Vi bestämmer oss för att åka hem och på vägen hem ser vi ett tivoli som faktiskt är öppet. Vi båda jublar av glädje och jag kunde nästan skymta en glädjetår, bara nästan. Vi tog oss dit och åkte lite saker vilket var sjukt kul, jag vet inte sen när jag senast var på Grönan. Jag skulle sedan köpa en sockervadd men tanten stängde stället mitt framför ögonen på mig. Min sockervadd kunde jag med andra ord glömma. Vi åkte sedan till Woodsland och gick och kollade i en Galleria där. Hur mycket bra saker som helst, jag förstår inte varför vi inte åkte dit på en gång. Därefter fick vi skynda oss till Alisa för att gå på vårt första au pair meeting. Det var trevligt att äntligen få träffa några levande varelser.
Jag, Lee, en tjej från Tyskland (den första som pratar engelska som man förstår) och en tjej från Australien bestämde oss för att gå ut och äta middag efter mötet. Australienaren dialekt var ju bara föör underbar, även om man ibland kunde ha lite svårt för att hänga med. Hur som helst skulle vi åka hem till henne först för att hon skulle ta egen bil och eftersom hon är den som hittar skulle vi följa efter henne. Jag och Lee sitter i bilen och ser en stor truck dra förbi oss och vi undrar varför i helvete hon kör så fort. Vi hakar på trots att hon kör som en idiot. När vi sedan får ett samtal med frågar "Vart i helvete är ni, ni skulle ju vänta" inser vi att vi följt efter fel bil. Det tog ett bra tag innan vi lyckades lokalisera oss tillbaka. Efter att vi ätit och pratat i timmar beslutar vi för att röra oss hemåt då jag och Lee har en lång väg tillbaka. Vi skulle droppa av tyskan (stavning?) och detta ledde självklart till att vi åkte vilse. Denna gången tog det ännu längre tid innan vi lyckades hitta rätt väg. Jag förstår varför det kallas Woodsland för det är seriöst allt som finns. Det är träd, träd och ännu mera träd. Inte konstigt att man tappar bort sig med andra ord! Jag tänkte på de där älgarna i Björn Bröder, när han sitter och säger "Jag tänker på något grönt .. - TRÄD" "Jag tänker på något smalt ..- TRÄD" "Jag tänker på .. - TRÄD" Ahah.
Vi bestämde oss hur som helst för att åka Downtown och kolla läget då folk talat om för oss att trafiken är helt okej på Söndagar. Vi höll först på att krocka (och nej det var faktiskt inte jag som körde) då bilarna här borta kan tvärnita vilken sekund som helst. Med hjärtat i halsgropen fortsatte vi in till city och vi lyckades hitta en parkeringsplats. Vi betalade ca 100 kronor och vi fick en biljett som varade i ett dygn. När vi sedan vaknar upp ur vår bubbla inser vi att det inte är en människa. Allt var stängt, det fanns inte mycket människor och knappt några bilar. Vi insåg ganska snabbt att vår parkeringsbiljett var förgäves men vi vägrade ge upp. Vi lyckades tillslut hitta ett Burger King som var öppet och där stannade vi ett tag. Vi åkte sedan runt ett tag och hittade ett tivoli. Man kan tycka att det är ganska lätt att hitta här då det alltid är en motorväg och bredvid motorvägen finns en liten mindre väg. Svårt att förklara men så länge man håller sig till motorvägen är det inte några problem. Helt plötsligt inser vi att vi tappat bort motovägen, hur fan man nu lyckas göra det, och tivolit är spårlöst försvunnet. Vi envisas med att hitta dit ändå och vi lyckas - men med vår tur var självklart även detta stängt.
Vi bestämmer oss för att åka hem och på vägen hem ser vi ett tivoli som faktiskt är öppet. Vi båda jublar av glädje och jag kunde nästan skymta en glädjetår, bara nästan. Vi tog oss dit och åkte lite saker vilket var sjukt kul, jag vet inte sen när jag senast var på Grönan. Jag skulle sedan köpa en sockervadd men tanten stängde stället mitt framför ögonen på mig. Min sockervadd kunde jag med andra ord glömma. Vi åkte sedan till Woodsland och gick och kollade i en Galleria där. Hur mycket bra saker som helst, jag förstår inte varför vi inte åkte dit på en gång. Därefter fick vi skynda oss till Alisa för att gå på vårt första au pair meeting. Det var trevligt att äntligen få träffa några levande varelser.
Jag, Lee, en tjej från Tyskland (den första som pratar engelska som man förstår) och en tjej från Australien bestämde oss för att gå ut och äta middag efter mötet. Australienaren dialekt var ju bara föör underbar, även om man ibland kunde ha lite svårt för att hänga med. Hur som helst skulle vi åka hem till henne först för att hon skulle ta egen bil och eftersom hon är den som hittar skulle vi följa efter henne. Jag och Lee sitter i bilen och ser en stor truck dra förbi oss och vi undrar varför i helvete hon kör så fort. Vi hakar på trots att hon kör som en idiot. När vi sedan får ett samtal med frågar "Vart i helvete är ni, ni skulle ju vänta" inser vi att vi följt efter fel bil. Det tog ett bra tag innan vi lyckades lokalisera oss tillbaka. Efter att vi ätit och pratat i timmar beslutar vi för att röra oss hemåt då jag och Lee har en lång väg tillbaka. Vi skulle droppa av tyskan (stavning?) och detta ledde självklart till att vi åkte vilse. Denna gången tog det ännu längre tid innan vi lyckades hitta rätt väg. Jag förstår varför det kallas Woodsland för det är seriöst allt som finns. Det är träd, träd och ännu mera träd. Inte konstigt att man tappar bort sig med andra ord! Jag tänkte på de där älgarna i Björn Bröder, när han sitter och säger "Jag tänker på något grönt .. - TRÄD" "Jag tänker på något smalt ..- TRÄD" "Jag tänker på .. - TRÄD" Ahah.
Beslut avklarat
Jag har beslutat att lämna Texas och kommer troligtvis skriva på papprena imorgon. Jag planerar inte att åka hem utan istället åka till någon annan familj. Jag kommer att önska att få en familj i New York av den enkla anledningen att jag inte trivs bland kossor. Detta var för country för mig och allt känns så långt bort. Så fort man ska göra något eller träffa någon så måste man köra i en timme (MINST). Dessutom finns det inte många au pairer i området vilket gör det hela ännu svårare när det kommer till att skaffa nya vänner.
Detta var allt annat än ett lätt beslut men jag lyckades ta det utan att göra en sådan där lista med för- och nackdelar. Av någon konstig anledning brukar sånna listor alltid hamna i fel händer och dessutom känns det så töntigt. Jag litar istället på min magkänsla och den säger att jag kommer ångra mig om jag stannar här. Jag har haft det helt underbart här hittills, men jag tror att ett år blir för mycket - jag behöver folk och rörelse i min omgivning, inte kossor och cowboys. Hur som helst så finns det ingen återvändo när jag väl skrivit på, men jag tror att jag gör rätt som åker. Jag menar, man vet ju inte förrens man har testat? Man lär sig av sina misstag var det ju någon klok människa som sa och jag antar att jag lär märka detta inom en snar framtid, om det var ett misstag eller ej. Time will tell gott folk, time will tell ..
När min familj fick reda på detta blev det en sån där jobbig stämning som gjorde att man helst av allt bara ville sjunka genom marken och dyka upp någonstans i Kina. Detta hände aldrig hur mycket jag än hoppades på att golvet skulle ge vika, jag är fortfarande kvar i huset. Min mamma försökte först med att ge mig dåligt samvete, därefter gick hon på att puscha mig genom att försöka planera mina kvällar. "Åk till Lee, gör det här, men du kan ju bjuda över ..". Nu kollar hon knappt på mig. Barnen vet tydligen också och de har varit änglar pga detta, vilket gör det hela ännu värre. Jag menar de var redan underbara innan. Dessutom har jag och den andra au pairen från South Africa kommit varandra sjukt nära vilket också bidrar till att allt bara känns på tok för jobbigt. Imorgon ska jag även hoppa av skolan, men jag bestämde mig för att smyga dit på första lektionen. Jag måste ju få se min snygging en sista gång, Jason heter han förövrigt. Därefter ska jag låna en bok så jag har något att sysselsätta mig med då jag blir skollös.
Detta var allt annat än ett lätt beslut men jag lyckades ta det utan att göra en sådan där lista med för- och nackdelar. Av någon konstig anledning brukar sånna listor alltid hamna i fel händer och dessutom känns det så töntigt. Jag litar istället på min magkänsla och den säger att jag kommer ångra mig om jag stannar här. Jag har haft det helt underbart här hittills, men jag tror att ett år blir för mycket - jag behöver folk och rörelse i min omgivning, inte kossor och cowboys. Hur som helst så finns det ingen återvändo när jag väl skrivit på, men jag tror att jag gör rätt som åker. Jag menar, man vet ju inte förrens man har testat? Man lär sig av sina misstag var det ju någon klok människa som sa och jag antar att jag lär märka detta inom en snar framtid, om det var ett misstag eller ej. Time will tell gott folk, time will tell ..
När min familj fick reda på detta blev det en sån där jobbig stämning som gjorde att man helst av allt bara ville sjunka genom marken och dyka upp någonstans i Kina. Detta hände aldrig hur mycket jag än hoppades på att golvet skulle ge vika, jag är fortfarande kvar i huset. Min mamma försökte först med att ge mig dåligt samvete, därefter gick hon på att puscha mig genom att försöka planera mina kvällar. "Åk till Lee, gör det här, men du kan ju bjuda över ..". Nu kollar hon knappt på mig. Barnen vet tydligen också och de har varit änglar pga detta, vilket gör det hela ännu värre. Jag menar de var redan underbara innan. Dessutom har jag och den andra au pairen från South Africa kommit varandra sjukt nära vilket också bidrar till att allt bara känns på tok för jobbigt. Imorgon ska jag även hoppa av skolan, men jag bestämde mig för att smyga dit på första lektionen. Jag måste ju få se min snygging en sista gång, Jason heter han förövrigt. Därefter ska jag låna en bok så jag har något att sysselsätta mig med då jag blir skollös.
Vissa saker ska ni bara inte fatta
För tillfället har jag ingen lust att blogga alls och det beror på många saker. Beslutet som jag inte helt och hållet har fattat blev jobbigare än vad jag trodde. Jag vill inte ens veta vilken smäll jag kommer få när jag väl fattat beslutet. Jag vill heller inte ens tänka tanken på om jag under senare dagar inser att jag tog fel beslut. Ena beslutet innebär på något sätt att jag slipper ta tag i allt, men något säger mig att jag bara skjuter det under mattan och väntar på bättre tider. Jag har sedan tidig ålder lovat mig själv att aldrig bara sitta och se på eller rättare sagt nöja mig med tillvaron så länge den inte är bra. Jag är nog den personen som hellre fattar fel beslut och blir illa tvungen att utgå från det felvalet, än att ha känslan av att jag inte gjort något åt det trots att jag kunde. Jag tar tag i saker, tillskillnad från vissa andra.
Jag har aldrig blivit så sårad i hela mitt liv. Jag väntade på att det skulle komma men det tog hårdare på mig än vad jag hade räknat med. Allt jag kan känna är att jag är besviken, så sjukt jävla besviken. Det finns tyvärr inga ord jag kan finna som beskriver vad jag egentligen känner just nu, men besvikelse är ett ganska passande ord. Jag trodde det var lätt att välja mellan gott och ont, framförallt när valen är så pass självklara - men jag hade tydligen fel. Så jävla fel .. Att åka hem till Sverige står sist på min att-göra-lista. Jag är rädd att Tyresö står ännu längre ner. Jag får helt enkelt stå på mina egna ben och låta mitt samvete skrika "PULL YOURSELF TOGETHER WOMAN!"
Därmed ska jag återgå till min bok, Pojken som kallades Det, och få min livsglädje tillbaka. Btw kära svensklärare - jag förstår nu vad du menar med språket i dessa böcker. Tack för att du förstörde min njutning, nu sitter jag bara och stör mig på det du sa samtidigt som jag måste erkänna för mig själv att du hade rätt. Aj, det tog emot.
Jag har aldrig blivit så sårad i hela mitt liv. Jag väntade på att det skulle komma men det tog hårdare på mig än vad jag hade räknat med. Allt jag kan känna är att jag är besviken, så sjukt jävla besviken. Det finns tyvärr inga ord jag kan finna som beskriver vad jag egentligen känner just nu, men besvikelse är ett ganska passande ord. Jag trodde det var lätt att välja mellan gott och ont, framförallt när valen är så pass självklara - men jag hade tydligen fel. Så jävla fel .. Att åka hem till Sverige står sist på min att-göra-lista. Jag är rädd att Tyresö står ännu längre ner. Jag får helt enkelt stå på mina egna ben och låta mitt samvete skrika "PULL YOURSELF TOGETHER WOMAN!"
Därmed ska jag återgå till min bok, Pojken som kallades Det, och få min livsglädje tillbaka. Btw kära svensklärare - jag förstår nu vad du menar med språket i dessa böcker. Tack för att du förstörde min njutning, nu sitter jag bara och stör mig på det du sa samtidigt som jag måste erkänna för mig själv att du hade rätt. Aj, det tog emot.
Katastrof
Dagen har utan att överdriva varit katastrofal, det värsta är nog att den inte är över än. Först och främst får jag börja min morgon med en iskall dusch då varmvattnet har gått i strejk. Strejken varade i ca en halvtimme och självklart prickade den in mitt schema då jag bestämt mig för en dusch. Därefter får jag äta äckligt bröd till frukost då barnen åt mina frukostfrallor till middag igårkväll. Förutom det tog Bailey den sista juicen mitt framför ögonen på mig - och hon dricker inte ens upp skiten!
Jag och Alicia (HostMommy) åker sedan tillsammans till banken för att fixa ett bankkort till mig. Detta var bara på tok för krångligt om jag får säga vad jag tycker. De frågade om allt mellan himmel och jord, jag väntade bara på att jag skulle få avslöja min favoritfärg också. Därefter bad hon om min svenska adress, men jag kunde inte bara skriva ner den utan var tvungen att ha något "riktigt". Jag lyckades hitta ett kort med sådana där utåtstickande bokstäver på varav krångliga svenska bokstäver befann sig på denna bricka. Hon kollade på mig och bad snällt om hjälp, jag fick skriva ner adressen för hand - vilket jag frågade om redan från början. Big no no. Därefter började kvinnan måla på mitt kort så det är helt grått nu. Jag vågade inte ens fråga vad hon höll på med men jag har mitt bankomatkort nu. I bilen drogs även mitt lilla "issue" upp på ett sätt jag inte ville att det skulle komma fram. Jag vet inte om jag skämdes eller blev glad eller om jag faktiskt blev ledsen. Nu är det hur som helst sagt och valet är väl ganska obvious nu .. Och nej ni vet säkert fortfarande inte vad jag pratar om men ni kommer få reda på det så småningom.
Med en snabb beskrivning typ "höger vänster vänster fortsätt en bit och sen däääär" lyckades jag ta mig till bokhandeln. Sidney fyller år på måndag och jag tänkte köpa ett presentkort då jag vet att hon älskar böcker. Att jag behövde passera hela Texas för att ta mig dit visste jag inte förräns jag kom fram, men jag hittade det. Med mitt lokalsinne är det ett under att jag fortfarande är kvar här i Texas, jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Dagen passerade och när det var dags för mig att plocka upp barnen så plingar det självklart på dörren. Inspektorkillen som skulle varit här för fyra timmar passar på att dyka upp precis när jag ska lämna huset. Jag kunde inte låta honom chilla omkring själv här då jag måste svara på frågor och kolla så han inte snor något, vilket betydde att ungarna fick ta sig hem själv. Det är inte långt men ska man vara där så ska man. Under tiden jag var upptagen att svara på konstiga frågor om huset smet den där jävla hunden ut. Jag hör grannen skrika att han springer omkring här i området och vi lyckades efter många om och men få hem honom. Han är ju inte världens lydigaste hund som ni kanske vet så det tog ju ett tag kan vi väl säga. Nu är han inne bakom lås och bom och där ska han få sitta tills han ber om förlåtelse!
När jag sedan lämnar huset för att leka med Bailey kommer tydligen nästa kille och plingar på. Han som skulle varit här för två veckor sedan och fixas något med spisen. Han dyker självklart upp när vi inte är hemma, som tur är lyckades jag få syn på honom och släppte in honom. Svettig och äcklig efter allt lekande var vad jag var och han var såklart världens snygging. Bra tajming, precis som allt annat idag. Han är fortfarande kvar här och jag väntar på explosionen - han håller på och pillar på gasolen och något läcka som jag fattade det. Med min tur idag så förväntar jag mig inget annat än att huset står i lågor lagom till Alicia kommer hem.
Nu ska jag återgå till att kolla in mitt ögongodis, jag får ta vara på det som är bra innan något dåligt dyker upp igen. Tjillevippen!
Jag och Alicia (HostMommy) åker sedan tillsammans till banken för att fixa ett bankkort till mig. Detta var bara på tok för krångligt om jag får säga vad jag tycker. De frågade om allt mellan himmel och jord, jag väntade bara på att jag skulle få avslöja min favoritfärg också. Därefter bad hon om min svenska adress, men jag kunde inte bara skriva ner den utan var tvungen att ha något "riktigt". Jag lyckades hitta ett kort med sådana där utåtstickande bokstäver på varav krångliga svenska bokstäver befann sig på denna bricka. Hon kollade på mig och bad snällt om hjälp, jag fick skriva ner adressen för hand - vilket jag frågade om redan från början. Big no no. Därefter började kvinnan måla på mitt kort så det är helt grått nu. Jag vågade inte ens fråga vad hon höll på med men jag har mitt bankomatkort nu. I bilen drogs även mitt lilla "issue" upp på ett sätt jag inte ville att det skulle komma fram. Jag vet inte om jag skämdes eller blev glad eller om jag faktiskt blev ledsen. Nu är det hur som helst sagt och valet är väl ganska obvious nu .. Och nej ni vet säkert fortfarande inte vad jag pratar om men ni kommer få reda på det så småningom.
Med en snabb beskrivning typ "höger vänster vänster fortsätt en bit och sen däääär" lyckades jag ta mig till bokhandeln. Sidney fyller år på måndag och jag tänkte köpa ett presentkort då jag vet att hon älskar böcker. Att jag behövde passera hela Texas för att ta mig dit visste jag inte förräns jag kom fram, men jag hittade det. Med mitt lokalsinne är det ett under att jag fortfarande är kvar här i Texas, jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Dagen passerade och när det var dags för mig att plocka upp barnen så plingar det självklart på dörren. Inspektorkillen som skulle varit här för fyra timmar passar på att dyka upp precis när jag ska lämna huset. Jag kunde inte låta honom chilla omkring själv här då jag måste svara på frågor och kolla så han inte snor något, vilket betydde att ungarna fick ta sig hem själv. Det är inte långt men ska man vara där så ska man. Under tiden jag var upptagen att svara på konstiga frågor om huset smet den där jävla hunden ut. Jag hör grannen skrika att han springer omkring här i området och vi lyckades efter många om och men få hem honom. Han är ju inte världens lydigaste hund som ni kanske vet så det tog ju ett tag kan vi väl säga. Nu är han inne bakom lås och bom och där ska han få sitta tills han ber om förlåtelse!
När jag sedan lämnar huset för att leka med Bailey kommer tydligen nästa kille och plingar på. Han som skulle varit här för två veckor sedan och fixas något med spisen. Han dyker självklart upp när vi inte är hemma, som tur är lyckades jag få syn på honom och släppte in honom. Svettig och äcklig efter allt lekande var vad jag var och han var såklart världens snygging. Bra tajming, precis som allt annat idag. Han är fortfarande kvar här och jag väntar på explosionen - han håller på och pillar på gasolen och något läcka som jag fattade det. Med min tur idag så förväntar jag mig inget annat än att huset står i lågor lagom till Alicia kommer hem.
Nu ska jag återgå till att kolla in mitt ögongodis, jag får ta vara på det som är bra innan något dåligt dyker upp igen. Tjillevippen!
Bäver
Jusste, jag glömde berätta en sak för er. Idag när jag körde till skolan så höll jag på att köra över en hund! Den bara sprang rätt över vägen och jag blev så arg på ägaren så jag saktade ner och började skrika på svenska. Ahaha, han kollade på mig som om jag vore dum i huvudet och därefter var det gasen i botten som gällde. Han förstod nog att jag var arg i alla fall och det var väl mer eller mindre allt jag ville få fram med mitt spontana raseriutbrott.
Tack för mig
Tack för mig
Thursday 02/05/2009
Nu inser jag hur skön uppväxt jag har haft då jag sluppit jobbiga syskon. Imorse ville jag nog vrida nacken av dem allihoppa. Först väcker de mig runt halv 7 då de sitter och skriker i köket som råkar vara rummet intill mitt rum. När jag väl masar mig upp kommer alla dessa dumma och onödiga frågor. "Har du alltid på dig de där pyjamasbyxorna?" "Du ser ut som ett troll, har du sett ditt hår?" "Väckte vi dig?" "Är du trött ..?". Min fråga är alltid densamma; blev de klokare av mina svar mån tro? Därefter fixade Caleb så att mina frukostfrallor helt plötsligt blev middag.
C: De är inte dina, mamma har köpt dem
T: Ja för att jag bad henne........?
C: Jamen nu ska vi ha dem till middag
T: Grr ..
Därefter börjar han med sina klåfingriga fingrar pilla på min mjölk. Min mage har en tendes att svälla upp och få mig att se ut som en gravid kvinna och jag bad därför min mamma köpa laktosfri mjölk. Det står minst 4 andra mjölkpacket där inne men han ska självklart dricka min mjölk. När jag slutligen lyckades få honom att inse att han kanske borde dricka från något annat mjölkpacket kommer 74 nya frågor om vad laktos är och varför jag dricker det osv osv. Att svara på dumma frågor så tidigt på morgonen är ingen hit vill jag lova!
Dagen spenderade jag tillsammans med Lee från South Africa, skithärlig tjej! Hon mötte mig vi skolan då jag inte hittar så bra och sedan skulle jag följa efter henne till stället vi skulle äta lunch på. Jag tappade bort henne ganska fort. Jag trodde dock att jag hade koll så jag följde efter en bil tills jag insåg att det inte var hon. När vi sedan pratar med varandra i telefon så inser vi att vi kör bredvid varandra, fast jag var uppe på motorvägen och hon nere på den andra vägen. Vi hittade i alla fall varandra och lyckades ta oss helskinnade till matstället. Jag åt för övrigt världens godast ceasar sallad. Pratstunden behövdes och jag fick en del svar jag ville ha. Svar på mina dumma tankar som försöker döda mig här borta. Skönt att prata med någon som faktiskt förstår.
Sedan fick jag ett ryck och åkte och köpte andra säsongen av OTH, så nu har jag alla fyra liggandes bredvid mig. Jag vill dock inte börja kolla för det betyder bara att det kommer dyka upp fler problem i serien. Man mår ju typ dåligt av att kolla på sånt för man lever sig in i deras värld och dessutom är det beroendeframkallande!
Just nu är jag väldigt sugen på Oboy, bara så ni vet. Godnatt
Buhu
Jag har brist på fantasi, hjääääälp!
Jag har legat här i över en timme nu och funderat på ämnen och kommit upp med så mycket som; NADA! Jag får seriöst panik då två av uppsatserna skulle varit klara för en vecka sedan. Idag fick vi även en stor uppsats att skriva. Vi kommer få fyra stycken stora uppsatser under hela terminen och de är tydligen väldigt viktiga sådana. Känns bra då jag har ännu ett ämne att komma på och det måste dessutom vara ett bra sådant. Känns bra, oerhört bra, ingen press liksom!
Har ni så mycket som ett dåligt förslag så är jag på, dåligt är bättre än inget, right? Gagagagagaa
Jag har legat här i över en timme nu och funderat på ämnen och kommit upp med så mycket som; NADA! Jag får seriöst panik då två av uppsatserna skulle varit klara för en vecka sedan. Idag fick vi även en stor uppsats att skriva. Vi kommer få fyra stycken stora uppsatser under hela terminen och de är tydligen väldigt viktiga sådana. Känns bra då jag har ännu ett ämne att komma på och det måste dessutom vara ett bra sådant. Känns bra, oerhört bra, ingen press liksom!
Har ni så mycket som ett dåligt förslag så är jag på, dåligt är bättre än inget, right? Gagagagagaa
Skola skola skola
Dagen började med att jag följde Bailey till busshållsplatsen. Medan vi väntade satt vi och lyssnade på min Ipod och sjöng med i refrängerna. Alla andra satt och skrattade åt oss. Jag vågade mig aldrig på att fråga varför de skrattade och ärligt talat så vet jag inte om jag vill veta. Därefter var det bara att snabba sig på för att hinna i tid till skolan. Då jag befann mig i bilen fortsatte jag att vråla på med min ljuva stämma. När jag sedan står still vid ett rödljus vrider jag på huvudet och ser en tjej i min ålder som också sitter och vrålar på för fulla muggar. Vi lyssnade helt klart på samma radiokanal och vi båda fick oss ett gott skratt när vi fick syn på varandra. Ni måste ju medge att man känner sig lite smått löjlig när man sitter helt ensam sjunger så ögonen nästan trillar ur. Jag hatar rödljus och folk som kollar på en som om man vore dum i huvudet, kan man inte sjunga så får man helt enkelt passa på när ingen kan höra en!
I skolan fortsatte läxorna att rulla in och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen snart. Det är kul att skriva så länge man vet vad man ska skriva om. Jag pratade med min kära mamma idag (min riktiga) för att få lite tips om ämnen, men hon var som vanligt inte mycket till hjälp. Uppsatserna jag behöver hjälp med skulle varit klara förra veckan och denna vecka har vi ytterligare uppsatser att skriva. Ämnena är "Who do you look up to the most and the least" "WHY did I do this" och en "freewriting, whatever you want". Några förslag, någon? Jag funderade på att skriva om mig och Carolina (dåvarande granne) och vårat lilla bus. Vi hade precis fått nya grannar och jag vet inte vart våra hjärnceller befann sig just då men vi bestämde oss för att vi skulle göra något roligt. Vi befann oss i hennes rum och blandade ihop någon sörja. Sörjan bestod bland annat av Kezo, marsvinsbajs, mjölk och fler sådär mysiga ingredienser. Vi lutade oss sedan ut över hennes fönster som var över våra grannars och började kasta ner geggan på deras fönster. När vi täckt ungefär hela fönstret kände vi väl att vi var klara och gick där ifrån, vi planerade säkerligen vårt nästa dåd. Lite senare plingar det på dörren och vår kära granne står utanför och ser inte alltför glad ut. Hon frågar oss snällt om detta var vi och att hon talar om för oss att hon inte kände sig speciellt välkommen. Vi skakar självklart på huvudet och då ber hon oss följa med ut på gården. Väl ute kollar vi upp mot fönstret och inser snabbt att geggan fortfarande rinner ifrån hennes rum, med andra ord skulle en död igelkott kunna räkna ut vart skiten kom ifrån. Min mamma fick äran att städa upp detta, snällt va? Låter det som något man kan skriva utan att läraren ger mig IG för dumt uppförande? Jag menar vi var ju små .... Annars är jag öppen för alla förslag så ladda hjärncellerna och hjälp mig!
Jag lyckades i alla fall kirra ett bibliotekskort och lånade "pojken som kallades det". Hemsk bok det där men den är samtidigt bra. Jag ska försöka mig på att läsa hans andra böcker men jag har en förmåga att sluta läsa boken halvvägs - det är då jag inser hur jävla tråkigt det är att läsa.
Godnatt på er. Puss & Kram
I skolan fortsatte läxorna att rulla in och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen snart. Det är kul att skriva så länge man vet vad man ska skriva om. Jag pratade med min kära mamma idag (min riktiga) för att få lite tips om ämnen, men hon var som vanligt inte mycket till hjälp. Uppsatserna jag behöver hjälp med skulle varit klara förra veckan och denna vecka har vi ytterligare uppsatser att skriva. Ämnena är "Who do you look up to the most and the least" "WHY did I do this" och en "freewriting, whatever you want". Några förslag, någon? Jag funderade på att skriva om mig och Carolina (dåvarande granne) och vårat lilla bus. Vi hade precis fått nya grannar och jag vet inte vart våra hjärnceller befann sig just då men vi bestämde oss för att vi skulle göra något roligt. Vi befann oss i hennes rum och blandade ihop någon sörja. Sörjan bestod bland annat av Kezo, marsvinsbajs, mjölk och fler sådär mysiga ingredienser. Vi lutade oss sedan ut över hennes fönster som var över våra grannars och började kasta ner geggan på deras fönster. När vi täckt ungefär hela fönstret kände vi väl att vi var klara och gick där ifrån, vi planerade säkerligen vårt nästa dåd. Lite senare plingar det på dörren och vår kära granne står utanför och ser inte alltför glad ut. Hon frågar oss snällt om detta var vi och att hon talar om för oss att hon inte kände sig speciellt välkommen. Vi skakar självklart på huvudet och då ber hon oss följa med ut på gården. Väl ute kollar vi upp mot fönstret och inser snabbt att geggan fortfarande rinner ifrån hennes rum, med andra ord skulle en död igelkott kunna räkna ut vart skiten kom ifrån. Min mamma fick äran att städa upp detta, snällt va? Låter det som något man kan skriva utan att läraren ger mig IG för dumt uppförande? Jag menar vi var ju små .... Annars är jag öppen för alla förslag så ladda hjärncellerna och hjälp mig!
Jag lyckades i alla fall kirra ett bibliotekskort och lånade "pojken som kallades det". Hemsk bok det där men den är samtidigt bra. Jag ska försöka mig på att läsa hans andra böcker men jag har en förmåga att sluta läsa boken halvvägs - det är då jag inser hur jävla tråkigt det är att läsa.
Godnatt på er. Puss & Kram
????
Vem sa att det skulle vara lätt. Svåra beslut är aldrig lätta. Att undvika saker vi finner svåra är nog något vi människor faktiskt är bra på. Det blir så mycket enklare att bara skjuta allt under mattan. Vi fortsätter göra detta trorts att vi vet att det är fel fel fel. När ska vi lära av våra misstag?
Det är många känslor som snurrat i huvudet just nu, för många för att jag ens ska kunna tänka. Vi ska inte tala om hur många tankar som försöker döda mig tillsammans med känslorna. De har något sorts sammarbete som jag inte tycker om! De gör det allt annat än lätt för mig, men jag försöker. Jag har lärt mig en sak här i livet; följ ditt hjärta och lita på dina känslor. Känslorna kan vi ju stryka då de är på tok för många och de drar mig bara åt 75 olika håll samtidigt. Hjärtat däremot säger en sak och jag får väl försöka följa det så gott det går. På lördag kommer ni förhoppningsvis förstå vad jag pratar om.
Jag och tjejerna käkade middag tillsammans då Caleb och vår Mommy var på Baseball Tryout. Vi åt majsstänger som inte heter majsstänger men jag kommer verkligen inte på vad de heter. Hur som helst så skapas ett ytterst irriterande ljud när de båda sitter och gnager på dem. Ni vet när det blir så irriterande att man tillslut måste börja med det själv bara för att slippa höra? Ni kanske inte vet, men nu vet ni, och det var så mitt fall slutade. Vi tre satt alla som Janne Långben och gnagde som om vi vore bävrar.
Idag har jag och Sidney organiserat hennes rum och städat det. Vi har bokstavligt talat vänt ut och in på hela rummet - vilket helt klart behövdes. Jag blir tokig när det inte är organiserat och det värsta jag vet är när folk blandat rött och rosa. Det är en regel som man inte får bryta, inte ens lite halvt. Med andra ord var jag tvungen att ta bort alla rosa tröjor som befann sig på röda galgar och byta ut dem. Nu är allt fint och organiserat i hennes garderob och förhoppningsvis kommer det förbli så imorgon också. Det är mycket roligare att städa någon annans rum än sitt eget, how come?
Nu måste jag återgå till mitt plugg, har två uppsatser kvar att skriva och några sidor att läsa. Om tio minuter börjar dessutom Idol och jag som hade tänkt duscha innan. Vart tog tiden vägen?
Det är många känslor som snurrat i huvudet just nu, för många för att jag ens ska kunna tänka. Vi ska inte tala om hur många tankar som försöker döda mig tillsammans med känslorna. De har något sorts sammarbete som jag inte tycker om! De gör det allt annat än lätt för mig, men jag försöker. Jag har lärt mig en sak här i livet; följ ditt hjärta och lita på dina känslor. Känslorna kan vi ju stryka då de är på tok för många och de drar mig bara åt 75 olika håll samtidigt. Hjärtat däremot säger en sak och jag får väl försöka följa det så gott det går. På lördag kommer ni förhoppningsvis förstå vad jag pratar om.
Jag och tjejerna käkade middag tillsammans då Caleb och vår Mommy var på Baseball Tryout. Vi åt majsstänger som inte heter majsstänger men jag kommer verkligen inte på vad de heter. Hur som helst så skapas ett ytterst irriterande ljud när de båda sitter och gnager på dem. Ni vet när det blir så irriterande att man tillslut måste börja med det själv bara för att slippa höra? Ni kanske inte vet, men nu vet ni, och det var så mitt fall slutade. Vi tre satt alla som Janne Långben och gnagde som om vi vore bävrar.
Idag har jag och Sidney organiserat hennes rum och städat det. Vi har bokstavligt talat vänt ut och in på hela rummet - vilket helt klart behövdes. Jag blir tokig när det inte är organiserat och det värsta jag vet är när folk blandat rött och rosa. Det är en regel som man inte får bryta, inte ens lite halvt. Med andra ord var jag tvungen att ta bort alla rosa tröjor som befann sig på röda galgar och byta ut dem. Nu är allt fint och organiserat i hennes garderob och förhoppningsvis kommer det förbli så imorgon också. Det är mycket roligare att städa någon annans rum än sitt eget, how come?
Nu måste jag återgå till mitt plugg, har två uppsatser kvar att skriva och några sidor att läsa. Om tio minuter börjar dessutom Idol och jag som hade tänkt duscha innan. Vart tog tiden vägen?
02/02/2009
Grattis på födelsedagen CarroL
(Jag har tänt ett litet ljus i min brownie för dig och
jag ska äta den enbart fär din skull)
Enjoy!
(Jag har tänt ett litet ljus i min brownie för dig och
jag ska äta den enbart fär din skull)
Enjoy!
Super Bowl
I Söndags var det Super Bowl för hela slanten. Våra "grannar" (dom med hästarna) hade ett jättestort party och det var där vi spenderade kvällen. Jag har aldrig sett så mycket mat och gottigottgott så jag blev helt till mig och gjorde nästan i brallan. Förutom att äta så plaskade jag lite med tjejerna i poolen. Jag var dock för "gammal" för att få vara i poolen så jag fick leka med mig själv i de små vattenpölarna utanför poolen. Därefter var jag inne och nosade på min polleplutt som förövrigt kallas Sox, av den simpla anledningen att det ser ut som att han har strumpor på benen.
Jag försökte självklart hänga med i fotbollen men det är lite för komplicerat för min smak. Jag förstod inte mycket men jag hejjade tydligen på Steelers. Jag tror det var fem olika personer som försökte förklara för mig och när de väl började förklara insåg de att det faktiskt var ganska komplicerat. Därefter kom en liten kille fram och avbröt "Touchdown is a good thing and that's all you need to know .." sen gick han. Jag körde på hans teori och kunde därefter njuta av spelet. På slutet var det dock riktigt spännande måste jag säga, spelet vände och jag kom på mig själv stå och skrika när det andra laget fick poäng. Jag var med andra ord helt inne i en match jag inte ens förstår mig på. När det var ca 35 sekunder kvar lyckades Steelers göra en touchdown och det var snack om den skulle räknas eller inte. Sjukt snyggt var det i alla fall och poäng blev det - vilket avgjorde spelet. Historiskt blev det, 6:e vinsten i rad eller något liknande tror jag. Way to go Steelers, way to go!
Som jag tidigare nämnde så försöker min hostmommy och hennes vännina para ihop mig med lite olika killar. Jag har ett kriteri vilket lyder; IINGEN COWBOY. De beter sig som folk i min ålder, de fnissar och skämmer ut mig och är allmänt mongo. Med lite vin i kroppen kan jag väl inte påstå att det blev så mycket bättre. Hennes vännina kom smygandes ett antal gånger och frågade om han var godkänd och om svaret var jag släpade hon med mig och presenterade mig. Jag fick tillslut ragg av en 14 åring, utan hennes hjälp. Det kändes som att min kväll var räddad med andra ord, lammkött why not? Skämt och sido. Jag sprang!
Jag träffade däremot en kille som hade exakt samma intressen som mig, han tränade gymnastik och han dansade samt red på sina hästar. Det var lite kul tills jag faktiskt insåg att han var kille, han måste helt klart vara bög. Sedan träffade jag en annan kille (även han hade hästar) som bodde granne med Lori och dom som vi var hos. Han sa att jag var välkommen över om jag hade tråkigt. Alltid lika tråkigt att höra sånt för jag vet ju att jag inte kommer gå och knacka på och bjuda in mig själv. Tomma inbjudningar suger med andra ord. Jag får helt enkelt övertala familjen att skaffa en häst och ha här på tomten.
Det blev inte så många bilder då min kamera hade plats för ungefär 5 bilder. Hon i affären frågade om något men jag sa att jag redan hade ett sånt, för jag orkade inte fråga vad det var. Jag hade redan ställt 75 frågor som hon ändå inte kunde svara på och jag tror hon tyckte jag var tillräckligt jobbig. Jag insåg nu att det måste varit något sorts minneskort då kameran inte rymde så många bilder. De få bilderna jag tog ska jag lägga upp så fort jag hinner och orkar.
Btw så frågar folk om jag och Bailey är syskon hela tiden, är vi verkligen så lika? Det är i och för sig kul men jag kan verkligen inte se den likheten som verkar finnas.
Jag försökte självklart hänga med i fotbollen men det är lite för komplicerat för min smak. Jag förstod inte mycket men jag hejjade tydligen på Steelers. Jag tror det var fem olika personer som försökte förklara för mig och när de väl började förklara insåg de att det faktiskt var ganska komplicerat. Därefter kom en liten kille fram och avbröt "Touchdown is a good thing and that's all you need to know .." sen gick han. Jag körde på hans teori och kunde därefter njuta av spelet. På slutet var det dock riktigt spännande måste jag säga, spelet vände och jag kom på mig själv stå och skrika när det andra laget fick poäng. Jag var med andra ord helt inne i en match jag inte ens förstår mig på. När det var ca 35 sekunder kvar lyckades Steelers göra en touchdown och det var snack om den skulle räknas eller inte. Sjukt snyggt var det i alla fall och poäng blev det - vilket avgjorde spelet. Historiskt blev det, 6:e vinsten i rad eller något liknande tror jag. Way to go Steelers, way to go!
Som jag tidigare nämnde så försöker min hostmommy och hennes vännina para ihop mig med lite olika killar. Jag har ett kriteri vilket lyder; IINGEN COWBOY. De beter sig som folk i min ålder, de fnissar och skämmer ut mig och är allmänt mongo. Med lite vin i kroppen kan jag väl inte påstå att det blev så mycket bättre. Hennes vännina kom smygandes ett antal gånger och frågade om han var godkänd och om svaret var jag släpade hon med mig och presenterade mig. Jag fick tillslut ragg av en 14 åring, utan hennes hjälp. Det kändes som att min kväll var räddad med andra ord, lammkött why not? Skämt och sido. Jag sprang!
Jag träffade däremot en kille som hade exakt samma intressen som mig, han tränade gymnastik och han dansade samt red på sina hästar. Det var lite kul tills jag faktiskt insåg att han var kille, han måste helt klart vara bög. Sedan träffade jag en annan kille (även han hade hästar) som bodde granne med Lori och dom som vi var hos. Han sa att jag var välkommen över om jag hade tråkigt. Alltid lika tråkigt att höra sånt för jag vet ju att jag inte kommer gå och knacka på och bjuda in mig själv. Tomma inbjudningar suger med andra ord. Jag får helt enkelt övertala familjen att skaffa en häst och ha här på tomten.
Det blev inte så många bilder då min kamera hade plats för ungefär 5 bilder. Hon i affären frågade om något men jag sa att jag redan hade ett sånt, för jag orkade inte fråga vad det var. Jag hade redan ställt 75 frågor som hon ändå inte kunde svara på och jag tror hon tyckte jag var tillräckligt jobbig. Jag insåg nu att det måste varit något sorts minneskort då kameran inte rymde så många bilder. De få bilderna jag tog ska jag lägga upp så fort jag hinner och orkar.
Btw så frågar folk om jag och Bailey är syskon hela tiden, är vi verkligen så lika? Det är i och för sig kul men jag kan verkligen inte se den likheten som verkar finnas.
Slutsats av Januari månad
Detta är helt och hållet för min egen skull så ni behöver inte läsa. Självklart får ni läsa om ni absolut inte har något bättre för er, men jag varnar er - det är endast upprepningar för att jag ska få en överblick av vad som faktiskt hänt.
Månaden börjades med en del tuffa hejdå-farväl-jag-kommer-att-sakna-er. Det som kändes bra var att jag åkte i början på januari, vilket kändes som en ny start för nya möjligheter. Det är den inställningen man ska ha efter Nyår och med andra ord gjorde den känslan mig mycket starkare. Jag får väl även passa på och tacka er för allt stöd jag fick och även tacka Kim för den underbara lumpen-maten jag fick. Tack, tack tack!
Därefter hade jag en underbar vecka i NY tillsammans med skönt folk. Mestadels umgicks vi svenskar med varandra och vi hade otroligt kul. Norsken och brazilianaren (?) med sina kent-sånger vart helt klart några jag kommer att minnas utöver svenskarna. NYC var awesome och allt kändes allmänt bra. Jag ska helt klart dit igen, på en dag hann man inte med speciellt mycket!
Väl i Houston var det lite pirrigt i början och mesta tiden gick ut på att lära sig hitta och komma in i vardagen. Det gick snabbt och man kände sig helt plötsligt som hemma. Skrämmande tanke då detta faktiskt är mitt hem för ett år. Jag har flyttat. Jag har börjat skolan, kommit igång med träningen, äter familjen ur huset och bilen går bra. Jag kan absolut inte klaga men ensamheten börjar faktiskt komma krypandes ... Dags att ta tag i det här med vänner - vilket inte är lätt då jag inte har några au pairer i området. Förhoppningsvis blir det bättre efter mitt första au pair möte.
Sista januari var jag även på mitt första besök i kyrkan (frivilligt). Jag fick vara med Sidney så skönt nog var det mer lek av det hela. Jag är ledsen men jag förstår inte hur folk kan tro så mycket på .. en bok? Alltså vissa saker kan låta vettigt till en början, men sedan slutar "historien" alltid på samma sätt. Det sättet innebär att vi förlitar oss på något som vi i själva verket inte har någon aning om. Jag har jättesvårt för det och får endast dåligt samvete när jag sitter där bland människor som verkligen är där för att de vill lämna hela sin kropp och själv till Jesus. Förlåt mig, men jag tror på mitt eget sätt och vill inte ha en bok som talar om för mig hur jag ska göra. Jag mötte även deras farbror idag som var överreligiös och han gav mig så sjukt dåligt samvete. Han frågade vilken kyrka jag tillhörde och hur ofta jag ber och vilken religion jag har .... Jag kan ju inte ljuga för honom och han fortsatte och sa att det skulle ordna sig, "Alicia ska nog visa dig vilken kyrka som är bra..". Jag känner mig bara allämnt dum och jätteförvirrad. Detta resulterad i att jag började läsa en barn-bibel-bok. Man får en liten överblick om hur allt gick till, men det är för barn vilket betyder inte alltför mycket text - mest bilder. Jag har ingen aning om varför jag gör det men jag sa ju att jag har blivit allmänt förvirrad. Inte för att jag tror att jag kommer börja leva efter bibeln men det är kul att se hur de faktiskt tror och ser på saker.
Månadens kap: Köpte två One Three Hill boxar till priset av en (ca 350 kronor totalt)
Månadens tabbe: Tankningen ..
Månadens humör: Nervöst, saknad, ensamhet
Månadens bok: Bibelns barnbok
Månadens maträtt: Mexikansk mat från Escalante
Månadens köp: En kamera som jag ska försöka använda flitigt
Månadens bästa: Att rida
Månadens sämsta: På tok för mycket läxor
Månadens utveckling: Bakat brownies helt själv! (Lärt mig tanka får jag skriva på nästa månad, kan ju inte påstå att jag kan det).
Och slutligen månadens fråga som går till er som trots min varning läst igenom detta inlägg:
Om du skickar ett sms till någon som befinner sig på en flygplats och personen i fråga har stängt av mobilen. Betyder det att du då får betala normal taxa när smset i själva verket levereras när mottagaren befinner sig i ett annat land?
Puss & Kram, jag älskar er!
Månaden börjades med en del tuffa hejdå-farväl-jag-kommer-att-sakna-er. Det som kändes bra var att jag åkte i början på januari, vilket kändes som en ny start för nya möjligheter. Det är den inställningen man ska ha efter Nyår och med andra ord gjorde den känslan mig mycket starkare. Jag får väl även passa på och tacka er för allt stöd jag fick och även tacka Kim för den underbara lumpen-maten jag fick. Tack, tack tack!
Därefter hade jag en underbar vecka i NY tillsammans med skönt folk. Mestadels umgicks vi svenskar med varandra och vi hade otroligt kul. Norsken och brazilianaren (?) med sina kent-sånger vart helt klart några jag kommer att minnas utöver svenskarna. NYC var awesome och allt kändes allmänt bra. Jag ska helt klart dit igen, på en dag hann man inte med speciellt mycket!
Väl i Houston var det lite pirrigt i början och mesta tiden gick ut på att lära sig hitta och komma in i vardagen. Det gick snabbt och man kände sig helt plötsligt som hemma. Skrämmande tanke då detta faktiskt är mitt hem för ett år. Jag har flyttat. Jag har börjat skolan, kommit igång med träningen, äter familjen ur huset och bilen går bra. Jag kan absolut inte klaga men ensamheten börjar faktiskt komma krypandes ... Dags att ta tag i det här med vänner - vilket inte är lätt då jag inte har några au pairer i området. Förhoppningsvis blir det bättre efter mitt första au pair möte.
Sista januari var jag även på mitt första besök i kyrkan (frivilligt). Jag fick vara med Sidney så skönt nog var det mer lek av det hela. Jag är ledsen men jag förstår inte hur folk kan tro så mycket på .. en bok? Alltså vissa saker kan låta vettigt till en början, men sedan slutar "historien" alltid på samma sätt. Det sättet innebär att vi förlitar oss på något som vi i själva verket inte har någon aning om. Jag har jättesvårt för det och får endast dåligt samvete när jag sitter där bland människor som verkligen är där för att de vill lämna hela sin kropp och själv till Jesus. Förlåt mig, men jag tror på mitt eget sätt och vill inte ha en bok som talar om för mig hur jag ska göra. Jag mötte även deras farbror idag som var överreligiös och han gav mig så sjukt dåligt samvete. Han frågade vilken kyrka jag tillhörde och hur ofta jag ber och vilken religion jag har .... Jag kan ju inte ljuga för honom och han fortsatte och sa att det skulle ordna sig, "Alicia ska nog visa dig vilken kyrka som är bra..". Jag känner mig bara allämnt dum och jätteförvirrad. Detta resulterad i att jag började läsa en barn-bibel-bok. Man får en liten överblick om hur allt gick till, men det är för barn vilket betyder inte alltför mycket text - mest bilder. Jag har ingen aning om varför jag gör det men jag sa ju att jag har blivit allmänt förvirrad. Inte för att jag tror att jag kommer börja leva efter bibeln men det är kul att se hur de faktiskt tror och ser på saker.
Månadens kap: Köpte två One Three Hill boxar till priset av en (ca 350 kronor totalt)
Månadens tabbe: Tankningen ..
Månadens humör: Nervöst, saknad, ensamhet
Månadens bok: Bibelns barnbok
Månadens maträtt: Mexikansk mat från Escalante
Månadens köp: En kamera som jag ska försöka använda flitigt
Månadens bästa: Att rida
Månadens sämsta: På tok för mycket läxor
Månadens utveckling: Bakat brownies helt själv! (Lärt mig tanka får jag skriva på nästa månad, kan ju inte påstå att jag kan det).
Och slutligen månadens fråga som går till er som trots min varning läst igenom detta inlägg:
Om du skickar ett sms till någon som befinner sig på en flygplats och personen i fråga har stängt av mobilen. Betyder det att du då får betala normal taxa när smset i själva verket levereras när mottagaren befinner sig i ett annat land?
Puss & Kram, jag älskar er!
