Bästaste
Idag har nog varit väärldens roligaste dag, åtminstone sedan jag bosatte mig i Texas. Jag vaknar av mig själv för första gången på länge, ingen Hanna Montana, inga skrikande ungar, inga jobbiga sångröster - NADA. Jag fick sedan stressa i mig frukosten och snabbt hoppa in i duschen då jag skulle möta upp Lee. På vägen dit insåg jag att min bil behövde fyllas på så jag stannade på säkert 4 olika ställen. Som vanligt förstod jag inte ett skit men jag kunde förstå bilden med ett VISAkort och ett stort rött kors över. När jag väl hittade ett ställe som tog mitt kort såg bensinknapparna väldigt konstiga ut texten made no sense to me. Jag kom ihåg att knappen sist var vit så jag tröck på den vita knappen även denna gång. Nu sådär i efterhand har jag inte den blekaste om vad för sorts bensin som befinner sig i min bil men jag lovar att höra av mig när bilen får för sig att sluta rulla. Det där med tankning är inte riktigt min grejj känner jag, vad tycker ni?
Vi bestämde oss hur som helst för att åka Downtown och kolla läget då folk talat om för oss att trafiken är helt okej på Söndagar. Vi höll först på att krocka (och nej det var faktiskt inte jag som körde) då bilarna här borta kan tvärnita vilken sekund som helst. Med hjärtat i halsgropen fortsatte vi in till city och vi lyckades hitta en parkeringsplats. Vi betalade ca 100 kronor och vi fick en biljett som varade i ett dygn. När vi sedan vaknar upp ur vår bubbla inser vi att det inte är en människa. Allt var stängt, det fanns inte mycket människor och knappt några bilar. Vi insåg ganska snabbt att vår parkeringsbiljett var förgäves men vi vägrade ge upp. Vi lyckades tillslut hitta ett Burger King som var öppet och där stannade vi ett tag. Vi åkte sedan runt ett tag och hittade ett tivoli. Man kan tycka att det är ganska lätt att hitta här då det alltid är en motorväg och bredvid motorvägen finns en liten mindre väg. Svårt att förklara men så länge man håller sig till motorvägen är det inte några problem. Helt plötsligt inser vi att vi tappat bort motovägen, hur fan man nu lyckas göra det, och tivolit är spårlöst försvunnet. Vi envisas med att hitta dit ändå och vi lyckas - men med vår tur var självklart även detta stängt.
Vi bestämmer oss för att åka hem och på vägen hem ser vi ett tivoli som faktiskt är öppet. Vi båda jublar av glädje och jag kunde nästan skymta en glädjetår, bara nästan. Vi tog oss dit och åkte lite saker vilket var sjukt kul, jag vet inte sen när jag senast var på Grönan. Jag skulle sedan köpa en sockervadd men tanten stängde stället mitt framför ögonen på mig. Min sockervadd kunde jag med andra ord glömma. Vi åkte sedan till Woodsland och gick och kollade i en Galleria där. Hur mycket bra saker som helst, jag förstår inte varför vi inte åkte dit på en gång. Därefter fick vi skynda oss till Alisa för att gå på vårt första au pair meeting. Det var trevligt att äntligen få träffa några levande varelser.
Jag, Lee, en tjej från Tyskland (den första som pratar engelska som man förstår) och en tjej från Australien bestämde oss för att gå ut och äta middag efter mötet. Australienaren dialekt var ju bara föör underbar, även om man ibland kunde ha lite svårt för att hänga med. Hur som helst skulle vi åka hem till henne först för att hon skulle ta egen bil och eftersom hon är den som hittar skulle vi följa efter henne. Jag och Lee sitter i bilen och ser en stor truck dra förbi oss och vi undrar varför i helvete hon kör så fort. Vi hakar på trots att hon kör som en idiot. När vi sedan får ett samtal med frågar "Vart i helvete är ni, ni skulle ju vänta" inser vi att vi följt efter fel bil. Det tog ett bra tag innan vi lyckades lokalisera oss tillbaka. Efter att vi ätit och pratat i timmar beslutar vi för att röra oss hemåt då jag och Lee har en lång väg tillbaka. Vi skulle droppa av tyskan (stavning?) och detta ledde självklart till att vi åkte vilse. Denna gången tog det ännu längre tid innan vi lyckades hitta rätt väg. Jag förstår varför det kallas Woodsland för det är seriöst allt som finns. Det är träd, träd och ännu mera träd. Inte konstigt att man tappar bort sig med andra ord! Jag tänkte på de där älgarna i Björn Bröder, när han sitter och säger "Jag tänker på något grönt .. - TRÄD" "Jag tänker på något smalt ..- TRÄD" "Jag tänker på .. - TRÄD" Ahah.
Vi bestämde oss hur som helst för att åka Downtown och kolla läget då folk talat om för oss att trafiken är helt okej på Söndagar. Vi höll först på att krocka (och nej det var faktiskt inte jag som körde) då bilarna här borta kan tvärnita vilken sekund som helst. Med hjärtat i halsgropen fortsatte vi in till city och vi lyckades hitta en parkeringsplats. Vi betalade ca 100 kronor och vi fick en biljett som varade i ett dygn. När vi sedan vaknar upp ur vår bubbla inser vi att det inte är en människa. Allt var stängt, det fanns inte mycket människor och knappt några bilar. Vi insåg ganska snabbt att vår parkeringsbiljett var förgäves men vi vägrade ge upp. Vi lyckades tillslut hitta ett Burger King som var öppet och där stannade vi ett tag. Vi åkte sedan runt ett tag och hittade ett tivoli. Man kan tycka att det är ganska lätt att hitta här då det alltid är en motorväg och bredvid motorvägen finns en liten mindre väg. Svårt att förklara men så länge man håller sig till motorvägen är det inte några problem. Helt plötsligt inser vi att vi tappat bort motovägen, hur fan man nu lyckas göra det, och tivolit är spårlöst försvunnet. Vi envisas med att hitta dit ändå och vi lyckas - men med vår tur var självklart även detta stängt.
Vi bestämmer oss för att åka hem och på vägen hem ser vi ett tivoli som faktiskt är öppet. Vi båda jublar av glädje och jag kunde nästan skymta en glädjetår, bara nästan. Vi tog oss dit och åkte lite saker vilket var sjukt kul, jag vet inte sen när jag senast var på Grönan. Jag skulle sedan köpa en sockervadd men tanten stängde stället mitt framför ögonen på mig. Min sockervadd kunde jag med andra ord glömma. Vi åkte sedan till Woodsland och gick och kollade i en Galleria där. Hur mycket bra saker som helst, jag förstår inte varför vi inte åkte dit på en gång. Därefter fick vi skynda oss till Alisa för att gå på vårt första au pair meeting. Det var trevligt att äntligen få träffa några levande varelser.
Jag, Lee, en tjej från Tyskland (den första som pratar engelska som man förstår) och en tjej från Australien bestämde oss för att gå ut och äta middag efter mötet. Australienaren dialekt var ju bara föör underbar, även om man ibland kunde ha lite svårt för att hänga med. Hur som helst skulle vi åka hem till henne först för att hon skulle ta egen bil och eftersom hon är den som hittar skulle vi följa efter henne. Jag och Lee sitter i bilen och ser en stor truck dra förbi oss och vi undrar varför i helvete hon kör så fort. Vi hakar på trots att hon kör som en idiot. När vi sedan får ett samtal med frågar "Vart i helvete är ni, ni skulle ju vänta" inser vi att vi följt efter fel bil. Det tog ett bra tag innan vi lyckades lokalisera oss tillbaka. Efter att vi ätit och pratat i timmar beslutar vi för att röra oss hemåt då jag och Lee har en lång väg tillbaka. Vi skulle droppa av tyskan (stavning?) och detta ledde självklart till att vi åkte vilse. Denna gången tog det ännu längre tid innan vi lyckades hitta rätt väg. Jag förstår varför det kallas Woodsland för det är seriöst allt som finns. Det är träd, träd och ännu mera träd. Inte konstigt att man tappar bort sig med andra ord! Jag tänkte på de där älgarna i Björn Bröder, när han sitter och säger "Jag tänker på något grönt .. - TRÄD" "Jag tänker på något smalt ..- TRÄD" "Jag tänker på .. - TRÄD" Ahah.
Kommentarer
Trackback
