Katastrof
Dagen har utan att överdriva varit katastrofal, det värsta är nog att den inte är över än. Först och främst får jag börja min morgon med en iskall dusch då varmvattnet har gått i strejk. Strejken varade i ca en halvtimme och självklart prickade den in mitt schema då jag bestämt mig för en dusch. Därefter får jag äta äckligt bröd till frukost då barnen åt mina frukostfrallor till middag igårkväll. Förutom det tog Bailey den sista juicen mitt framför ögonen på mig - och hon dricker inte ens upp skiten!
Jag och Alicia (HostMommy) åker sedan tillsammans till banken för att fixa ett bankkort till mig. Detta var bara på tok för krångligt om jag får säga vad jag tycker. De frågade om allt mellan himmel och jord, jag väntade bara på att jag skulle få avslöja min favoritfärg också. Därefter bad hon om min svenska adress, men jag kunde inte bara skriva ner den utan var tvungen att ha något "riktigt". Jag lyckades hitta ett kort med sådana där utåtstickande bokstäver på varav krångliga svenska bokstäver befann sig på denna bricka. Hon kollade på mig och bad snällt om hjälp, jag fick skriva ner adressen för hand - vilket jag frågade om redan från början. Big no no. Därefter började kvinnan måla på mitt kort så det är helt grått nu. Jag vågade inte ens fråga vad hon höll på med men jag har mitt bankomatkort nu. I bilen drogs även mitt lilla "issue" upp på ett sätt jag inte ville att det skulle komma fram. Jag vet inte om jag skämdes eller blev glad eller om jag faktiskt blev ledsen. Nu är det hur som helst sagt och valet är väl ganska obvious nu .. Och nej ni vet säkert fortfarande inte vad jag pratar om men ni kommer få reda på det så småningom.
Med en snabb beskrivning typ "höger vänster vänster fortsätt en bit och sen däääär" lyckades jag ta mig till bokhandeln. Sidney fyller år på måndag och jag tänkte köpa ett presentkort då jag vet att hon älskar böcker. Att jag behövde passera hela Texas för att ta mig dit visste jag inte förräns jag kom fram, men jag hittade det. Med mitt lokalsinne är det ett under att jag fortfarande är kvar här i Texas, jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Dagen passerade och när det var dags för mig att plocka upp barnen så plingar det självklart på dörren. Inspektorkillen som skulle varit här för fyra timmar passar på att dyka upp precis när jag ska lämna huset. Jag kunde inte låta honom chilla omkring själv här då jag måste svara på frågor och kolla så han inte snor något, vilket betydde att ungarna fick ta sig hem själv. Det är inte långt men ska man vara där så ska man. Under tiden jag var upptagen att svara på konstiga frågor om huset smet den där jävla hunden ut. Jag hör grannen skrika att han springer omkring här i området och vi lyckades efter många om och men få hem honom. Han är ju inte världens lydigaste hund som ni kanske vet så det tog ju ett tag kan vi väl säga. Nu är han inne bakom lås och bom och där ska han få sitta tills han ber om förlåtelse!
När jag sedan lämnar huset för att leka med Bailey kommer tydligen nästa kille och plingar på. Han som skulle varit här för två veckor sedan och fixas något med spisen. Han dyker självklart upp när vi inte är hemma, som tur är lyckades jag få syn på honom och släppte in honom. Svettig och äcklig efter allt lekande var vad jag var och han var såklart världens snygging. Bra tajming, precis som allt annat idag. Han är fortfarande kvar här och jag väntar på explosionen - han håller på och pillar på gasolen och något läcka som jag fattade det. Med min tur idag så förväntar jag mig inget annat än att huset står i lågor lagom till Alicia kommer hem.
Nu ska jag återgå till att kolla in mitt ögongodis, jag får ta vara på det som är bra innan något dåligt dyker upp igen. Tjillevippen!
Jag och Alicia (HostMommy) åker sedan tillsammans till banken för att fixa ett bankkort till mig. Detta var bara på tok för krångligt om jag får säga vad jag tycker. De frågade om allt mellan himmel och jord, jag väntade bara på att jag skulle få avslöja min favoritfärg också. Därefter bad hon om min svenska adress, men jag kunde inte bara skriva ner den utan var tvungen att ha något "riktigt". Jag lyckades hitta ett kort med sådana där utåtstickande bokstäver på varav krångliga svenska bokstäver befann sig på denna bricka. Hon kollade på mig och bad snällt om hjälp, jag fick skriva ner adressen för hand - vilket jag frågade om redan från början. Big no no. Därefter började kvinnan måla på mitt kort så det är helt grått nu. Jag vågade inte ens fråga vad hon höll på med men jag har mitt bankomatkort nu. I bilen drogs även mitt lilla "issue" upp på ett sätt jag inte ville att det skulle komma fram. Jag vet inte om jag skämdes eller blev glad eller om jag faktiskt blev ledsen. Nu är det hur som helst sagt och valet är väl ganska obvious nu .. Och nej ni vet säkert fortfarande inte vad jag pratar om men ni kommer få reda på det så småningom.
Med en snabb beskrivning typ "höger vänster vänster fortsätt en bit och sen däääär" lyckades jag ta mig till bokhandeln. Sidney fyller år på måndag och jag tänkte köpa ett presentkort då jag vet att hon älskar böcker. Att jag behövde passera hela Texas för att ta mig dit visste jag inte förräns jag kom fram, men jag hittade det. Med mitt lokalsinne är det ett under att jag fortfarande är kvar här i Texas, jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Dagen passerade och när det var dags för mig att plocka upp barnen så plingar det självklart på dörren. Inspektorkillen som skulle varit här för fyra timmar passar på att dyka upp precis när jag ska lämna huset. Jag kunde inte låta honom chilla omkring själv här då jag måste svara på frågor och kolla så han inte snor något, vilket betydde att ungarna fick ta sig hem själv. Det är inte långt men ska man vara där så ska man. Under tiden jag var upptagen att svara på konstiga frågor om huset smet den där jävla hunden ut. Jag hör grannen skrika att han springer omkring här i området och vi lyckades efter många om och men få hem honom. Han är ju inte världens lydigaste hund som ni kanske vet så det tog ju ett tag kan vi väl säga. Nu är han inne bakom lås och bom och där ska han få sitta tills han ber om förlåtelse!
När jag sedan lämnar huset för att leka med Bailey kommer tydligen nästa kille och plingar på. Han som skulle varit här för två veckor sedan och fixas något med spisen. Han dyker självklart upp när vi inte är hemma, som tur är lyckades jag få syn på honom och släppte in honom. Svettig och äcklig efter allt lekande var vad jag var och han var såklart världens snygging. Bra tajming, precis som allt annat idag. Han är fortfarande kvar här och jag väntar på explosionen - han håller på och pillar på gasolen och något läcka som jag fattade det. Med min tur idag så förväntar jag mig inget annat än att huset står i lågor lagom till Alicia kommer hem.
Nu ska jag återgå till att kolla in mitt ögongodis, jag får ta vara på det som är bra innan något dåligt dyker upp igen. Tjillevippen!
Kommentarer
Trackback
