TesseLito

Jag har beslutat att lämna Texas och kommer troligtvis skriva på papprena imorgon. Jag planerar inte att åka hem utan istället åka till någon annan familj. Jag kommer att önska att få en familj i New York av den enkla anledningen att jag inte trivs bland kossor. Detta var för country för mig och allt känns så långt bort. Så fort man ska göra något eller träffa någon så måste man köra i en timme (MINST). Dessutom finns det inte många au pairer i området vilket gör det hela ännu svårare när det kommer till att skaffa nya vänner.

Detta var allt annat än ett lätt beslut men jag lyckades ta det utan att göra en sådan där lista med för- och nackdelar. Av någon konstig anledning brukar sånna listor alltid hamna i fel händer och dessutom känns det så töntigt. Jag litar istället på min magkänsla och den säger att jag kommer ångra mig om jag stannar här. Jag har haft det helt underbart här hittills, men jag tror att ett år blir för mycket - jag behöver folk och rörelse i min omgivning, inte kossor och cowboys. Hur som helst så finns det ingen återvändo när jag väl skrivit på, men jag tror att jag gör rätt som åker. Jag menar, man vet ju inte förrens man har testat? Man lär sig av sina misstag var det ju någon klok människa som sa och jag antar att jag lär märka detta inom en snar framtid, om det var ett misstag eller ej. Time will tell gott folk, time will tell ..

När min familj fick reda på detta blev det en sån där jobbig stämning som gjorde att man helst av allt bara ville sjunka genom marken och dyka upp någonstans i Kina. Detta hände aldrig hur mycket jag än hoppades på att golvet skulle ge vika, jag är fortfarande kvar i huset. Min mamma försökte först med att ge mig dåligt samvete, därefter gick hon på att puscha mig genom att försöka planera mina kvällar. "Åk till Lee, gör det här, men du kan ju bjuda över ..". Nu kollar hon knappt på mig. Barnen vet tydligen också och de har varit änglar pga detta, vilket gör det hela ännu värre. Jag menar de var redan underbara innan. Dessutom har jag och den andra au pairen från South Africa kommit varandra sjukt nära vilket också bidrar till att allt bara känns på tok för jobbigt. Imorgon ska jag även hoppa av skolan, men jag bestämde mig för att smyga dit på första lektionen. Jag måste ju få se min snygging en sista gång, Jason heter han förövrigt. Därefter ska jag låna en bok så jag har något att sysselsätta mig med då jag blir skollös.