Skola skola skola

Dagen började med att jag följde Bailey till busshållsplatsen. Medan vi väntade satt vi och lyssnade på min Ipod och sjöng med i refrängerna. Alla andra satt och skrattade åt oss. Jag vågade mig aldrig på att fråga varför de skrattade och ärligt talat så vet jag inte om jag vill veta. Därefter var det bara att snabba sig på för att hinna i tid till skolan. Då jag befann mig i bilen fortsatte jag att vråla på med min ljuva stämma. När jag sedan står still vid ett rödljus vrider jag på huvudet och ser en tjej i min ålder som också sitter och vrålar på för fulla muggar. Vi lyssnade helt klart på samma radiokanal och vi båda fick oss ett gott skratt när vi fick syn på varandra. Ni måste ju medge att man känner sig lite smått löjlig när man sitter helt ensam sjunger så ögonen nästan trillar ur. Jag hatar rödljus och folk som kollar på en som om man vore dum i huvudet, kan man inte sjunga så får man helt enkelt passa på när ingen kan höra en!

I skolan fortsatte läxorna att rulla in och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen snart. Det är kul att skriva så länge man vet vad man ska skriva om. Jag pratade med min kära mamma idag (min riktiga) för att få lite tips om ämnen, men hon var som vanligt inte mycket till hjälp. Uppsatserna jag behöver hjälp med skulle varit klara förra veckan och denna vecka har vi ytterligare uppsatser att skriva. Ämnena är "Who do you look up to the most and the least" "WHY did I do this" och en "freewriting, whatever you want". Några förslag, någon? Jag funderade på att skriva om mig och Carolina (dåvarande granne) och vårat lilla bus. Vi hade precis fått nya grannar och jag vet inte vart våra hjärnceller befann sig just då men vi bestämde oss för att vi skulle göra något roligt. Vi befann oss i hennes rum och blandade ihop någon sörja. Sörjan bestod bland annat av Kezo, marsvinsbajs, mjölk och fler sådär mysiga ingredienser. Vi lutade oss sedan ut över hennes fönster som var över våra grannars och började kasta ner geggan på deras fönster. När vi täckt ungefär hela fönstret kände vi väl att vi var klara och gick där ifrån, vi planerade säkerligen vårt nästa dåd. Lite senare plingar det på dörren och vår kära granne står utanför och ser inte alltför glad ut. Hon frågar oss snällt om detta var vi och att hon talar om för oss att hon inte kände sig speciellt välkommen. Vi skakar självklart på huvudet och då ber hon oss följa med ut på gården. Väl ute kollar vi upp mot fönstret och inser snabbt att geggan fortfarande rinner ifrån hennes rum, med andra ord skulle en död igelkott kunna räkna ut vart skiten kom ifrån. Min mamma fick äran att städa upp detta, snällt va? Låter det som något man kan skriva utan att läraren ger mig IG för dumt uppförande? Jag menar vi var ju små .... Annars är jag öppen för alla förslag så ladda hjärncellerna och hjälp mig!

Jag lyckades i alla fall kirra ett bibliotekskort och lånade "pojken som kallades det". Hemsk bok det där men den är samtidigt bra. Jag ska försöka mig på att läsa hans andra böcker men jag har en förmåga att sluta läsa boken halvvägs - det är då jag inser hur jävla tråkigt det är att läsa.

Godnatt på er. Puss & Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0