Jag kommer hem på riktigt den här gången =)
Alltså, ledsen för all förvirring. Jag kommer hem ändå! Den här gången är det faktiskt sant. Troligtvis till helgen, eventuellt tidigare.
Vi satt och pratade i bilen och hon sa att hon var lite nervös för det här med tidsbegränsningen. Eftersom hon har ett sådant flexibelt schema så är det svårt för henne att fördela mina 45 timmar. Det kommer snarare bli som att jag är fången i huset och jobbar 24/7. Det är precis vad hon behöver och jag tror vi båda insåg att detta inte kommer att fungera. Jag var dock villig att ge det ett försök då det endast handlar om 3 månader. Speciellt med tanke på att hon precis köpt en ny bil till mig och en asball mobiltelefon. Hur som helst så är hon nog den första jag träffat som varit ärlig från början, och det glädjer mig. Hon sa att hon tycker så mycket om mig och det var anledningen till att hon i första läget letade upp mig igen. Jag menar vi blev ju matchade först och sedan visade det sig att hon inte kunde fixa en bil åt mig. Därefter fick hon jaga rätt på mig för att återigen bli matchad (vilket inte är lätt då organisationen i vanliga fall inte matchar dig med samma familj två gånger). Hon sa dock att hon redan nu kände att detta kommer bli ett problem och och det är inte rättvist av henne att ge sig in i något när hon har den tanken i bakhuvudet. Hon är så jävla gullig så om det gick skulle jag adoptera henne till min mormor. Hon sa att hon egentligen inte ville släppa iväg mig men det är inte rättvist att ha mig anställd här bara för att hon tycker om mig, det måste ju fungera jobbmässigt också.
Jag kan dock inte påstå att jag är speciellt ledsen eftersom jag var så inställd på att åka hem förra gången. Jag är ju ganska trött på au pairandet vid det här laget och är ganska glad över att slippa börja om med en ny familj. Dock vill jag inte lämna NY, jag älskar staden. Hur som helst, hon sa att jag skulle känna mig som hemma och njuta av tiden i huset, vilket jag garanterat ska göra. Jag känner mig seriöst som en OC-stjärna och jag klagar heller inte då hennes son (som förövrigt ser bra ut) är här. Han eller mamman ska köra mig till flygplatsen och jag ska tills dess bara njuta av av mitt lyxliv. Det roligaste var när hon sa att hon låter mig stanna hur länge som det nu behövs, så länge de inte skickar tillbaka mig till huset jag precis kom ifrån. "De bor ju i lådor, kan folk verkligen bo sådär? Dit får du inte åka igen, stanna i vårt hus och njut av att kunna stå upp utan att röra taket". Haha, men ska sanningen fram så är det som lådor i jämförelse med hennes hus. Jag kunde väl inte få ett bättre avslut om man bortser från att jag typ är döende. Jag har feber, kan inte andas och har ständigt huvudvärk. Förutom det så känner jag mig som en princessa! Jag har försökt smygfota huset men det är lite svårt då det skulle bli ytterst pinsamt om någon fick syn på mig..
Jag och Steph har suttit över skype och pratat i över 2 timmar nu, helt sjukt vad jag kommer att sakna den människan. Men nu när jag åker hem så kommer jag garanterat att åka till henne i december, vilket jag ser fram emot något enormt! Dessutom kommer hon till Sverige i februari. Jag hoppas att jag kommer kunna träffa henne innan jag åker hem, annars blir det lite jobbigt.
Nu ska jag rulla min feta röv till badrummet för att ta ett bad. Därefter ska jag börja packa om allt i mina resväskor för att undvika alltför mycket övervikt. Seriöst, hur ska detta sluta?
Vi satt och pratade i bilen och hon sa att hon var lite nervös för det här med tidsbegränsningen. Eftersom hon har ett sådant flexibelt schema så är det svårt för henne att fördela mina 45 timmar. Det kommer snarare bli som att jag är fången i huset och jobbar 24/7. Det är precis vad hon behöver och jag tror vi båda insåg att detta inte kommer att fungera. Jag var dock villig att ge det ett försök då det endast handlar om 3 månader. Speciellt med tanke på att hon precis köpt en ny bil till mig och en asball mobiltelefon. Hur som helst så är hon nog den första jag träffat som varit ärlig från början, och det glädjer mig. Hon sa att hon tycker så mycket om mig och det var anledningen till att hon i första läget letade upp mig igen. Jag menar vi blev ju matchade först och sedan visade det sig att hon inte kunde fixa en bil åt mig. Därefter fick hon jaga rätt på mig för att återigen bli matchad (vilket inte är lätt då organisationen i vanliga fall inte matchar dig med samma familj två gånger). Hon sa dock att hon redan nu kände att detta kommer bli ett problem och och det är inte rättvist av henne att ge sig in i något när hon har den tanken i bakhuvudet. Hon är så jävla gullig så om det gick skulle jag adoptera henne till min mormor. Hon sa att hon egentligen inte ville släppa iväg mig men det är inte rättvist att ha mig anställd här bara för att hon tycker om mig, det måste ju fungera jobbmässigt också.
Jag kan dock inte påstå att jag är speciellt ledsen eftersom jag var så inställd på att åka hem förra gången. Jag är ju ganska trött på au pairandet vid det här laget och är ganska glad över att slippa börja om med en ny familj. Dock vill jag inte lämna NY, jag älskar staden. Hur som helst, hon sa att jag skulle känna mig som hemma och njuta av tiden i huset, vilket jag garanterat ska göra. Jag känner mig seriöst som en OC-stjärna och jag klagar heller inte då hennes son (som förövrigt ser bra ut) är här. Han eller mamman ska köra mig till flygplatsen och jag ska tills dess bara njuta av av mitt lyxliv. Det roligaste var när hon sa att hon låter mig stanna hur länge som det nu behövs, så länge de inte skickar tillbaka mig till huset jag precis kom ifrån. "De bor ju i lådor, kan folk verkligen bo sådär? Dit får du inte åka igen, stanna i vårt hus och njut av att kunna stå upp utan att röra taket". Haha, men ska sanningen fram så är det som lådor i jämförelse med hennes hus. Jag kunde väl inte få ett bättre avslut om man bortser från att jag typ är döende. Jag har feber, kan inte andas och har ständigt huvudvärk. Förutom det så känner jag mig som en princessa! Jag har försökt smygfota huset men det är lite svårt då det skulle bli ytterst pinsamt om någon fick syn på mig..
Jag och Steph har suttit över skype och pratat i över 2 timmar nu, helt sjukt vad jag kommer att sakna den människan. Men nu när jag åker hem så kommer jag garanterat att åka till henne i december, vilket jag ser fram emot något enormt! Dessutom kommer hon till Sverige i februari. Jag hoppas att jag kommer kunna träffa henne innan jag åker hem, annars blir det lite jobbigt.
Nu ska jag rulla min feta röv till badrummet för att ta ett bad. Därefter ska jag börja packa om allt i mina resväskor för att undvika alltför mycket övervikt. Seriöst, hur ska detta sluta?
Kommentarer
Trackback
