Slutsats av mars månad
Jag ska försöka dra lite snabba tillbakablickar för er där hemma som inte har något bättre för er än att läsa om mitt ytterst intressanta liv.
Till en början befann jag mig i Texas och jag hade blandade känslor i kroppen. Allt kändes ganska tungt ett tag då jag var osäker på om jag skulle hitta en ny familj. Jag var numera säker på att jag ville till New York, men problemet är ju att man bara har två veckor på sig att hitta en familj. Cultural Care matchade mig troligtvis med de konstigaste familjerna de kunde hitta och jag tackade nej gång på gång. Tillslut insåg jag att min tid snart är ute, vilket skulle betyda hemgång för min del. Jag försökte att inte få panik och började därför fråga en del kompisar från au pair skolan om hjälp. En söt tjej vid namn Linnea hjälpte mig så mycket som hon bara kunde och jag kom i kontakt med min nuvarande familj. Allt detta skedde under tiden som jag flyttade in till en kompis. Där befann jag mig i en vecka, plaskandes i poolen. Det var självklart väldigt roligt samtidigt som min mage vändes ut-och-in av nervositet. När allt var klart och jag skrev ut flygbiljetterna insåg jag att jag faktiskt skulle lämna allt här. Det kändes sådär lagom kul, samtidigt som jag inte kunde vänta på att få komma till New York.
Jag kastades in i en familj som verkade ha haft en del problem, men som i grund och botten verkade helt underbar. En tidigare au pair var på besök och hon spenderade den första veckan tillsammans med mig. På så sätt lärde jag mig hitta till ställen och fick en överblick hur jobbet gick till. Dock var det ett helvete eftersom det blev lite mycket för barnen. Deras au pair de hade före mig blev hemskickad av säkerhetsskäl, samtidigt som en tidigare au pair kom på besök, därefter klampar jag in genom dörren och tror jag ska börja jobba utan problem. Det var inte ens lite kul och till en början var jag helt säker på att jag skulle återvända hem. Jag försökte intala mig själv att en 3 åring inte ska få vinna över mig, men det var allt annat än lätt. Det slutade med ett samtal hem till mamma och tårarna sprutade åt alla håll - jag ville ju verkligen inte hem men visste fan inte vad jag skulle ta mig till. Pappan var orolig och misstänkte att jag skulle åka hem, han byggde sina tankar på mina resväskor som stod ouppackade i mitt rum. Där stod de i över 2 veckor och vissa dagar var jag seriöst redo att springa för mitt liv med väskorna under armen. Problemet var att jag hade två väskor som var större än mig själv, jag hade med andra ord inte kommit långt!
Det var mars månad i korta drag, troligtvis den jobbigaste månaden på väldigt länge. Skönt nog besegrade jag den och mitt äventyr kunde fortsätta. Jag är otroligt glad för det och jag kan ärligt talat säga att jag är stolt över mig själv som tog mig igenom detta på egen hand (med lite stöd hemifrån).
Månadens kap: Biobiljett till Twilight för 12,50 kronor, det ni!
Månadens tabbe: Betalade $500 till kärringen jag bodde hos, som även råkade vara min "underbara" mamma under två månader.
Månadens humör: Rädd, förvirrad, ledsen
Månadens bok: Harry Potter
Månadens maträtt: Lee's soppa från South Africa
Månadens köp: DKNY väska för nästan halva priset!
Månadens bästa: Flyget till New York
Månadens sämsta: Väntan på en ny familj
Månadens utveckling: Lärt känna en sida av mig själv som jag tidigare inte visste fanns.
Och slutligen månadens fråga som går till er som trots min varning läst igenom detta inlägg:
Anser ni att man kan äta kakan och samtidigt ha den kvar?
Till en början befann jag mig i Texas och jag hade blandade känslor i kroppen. Allt kändes ganska tungt ett tag då jag var osäker på om jag skulle hitta en ny familj. Jag var numera säker på att jag ville till New York, men problemet är ju att man bara har två veckor på sig att hitta en familj. Cultural Care matchade mig troligtvis med de konstigaste familjerna de kunde hitta och jag tackade nej gång på gång. Tillslut insåg jag att min tid snart är ute, vilket skulle betyda hemgång för min del. Jag försökte att inte få panik och började därför fråga en del kompisar från au pair skolan om hjälp. En söt tjej vid namn Linnea hjälpte mig så mycket som hon bara kunde och jag kom i kontakt med min nuvarande familj. Allt detta skedde under tiden som jag flyttade in till en kompis. Där befann jag mig i en vecka, plaskandes i poolen. Det var självklart väldigt roligt samtidigt som min mage vändes ut-och-in av nervositet. När allt var klart och jag skrev ut flygbiljetterna insåg jag att jag faktiskt skulle lämna allt här. Det kändes sådär lagom kul, samtidigt som jag inte kunde vänta på att få komma till New York.
Jag kastades in i en familj som verkade ha haft en del problem, men som i grund och botten verkade helt underbar. En tidigare au pair var på besök och hon spenderade den första veckan tillsammans med mig. På så sätt lärde jag mig hitta till ställen och fick en överblick hur jobbet gick till. Dock var det ett helvete eftersom det blev lite mycket för barnen. Deras au pair de hade före mig blev hemskickad av säkerhetsskäl, samtidigt som en tidigare au pair kom på besök, därefter klampar jag in genom dörren och tror jag ska börja jobba utan problem. Det var inte ens lite kul och till en början var jag helt säker på att jag skulle återvända hem. Jag försökte intala mig själv att en 3 åring inte ska få vinna över mig, men det var allt annat än lätt. Det slutade med ett samtal hem till mamma och tårarna sprutade åt alla håll - jag ville ju verkligen inte hem men visste fan inte vad jag skulle ta mig till. Pappan var orolig och misstänkte att jag skulle åka hem, han byggde sina tankar på mina resväskor som stod ouppackade i mitt rum. Där stod de i över 2 veckor och vissa dagar var jag seriöst redo att springa för mitt liv med väskorna under armen. Problemet var att jag hade två väskor som var större än mig själv, jag hade med andra ord inte kommit långt!
Det var mars månad i korta drag, troligtvis den jobbigaste månaden på väldigt länge. Skönt nog besegrade jag den och mitt äventyr kunde fortsätta. Jag är otroligt glad för det och jag kan ärligt talat säga att jag är stolt över mig själv som tog mig igenom detta på egen hand (med lite stöd hemifrån).
Månadens kap: Biobiljett till Twilight för 12,50 kronor, det ni!
Månadens tabbe: Betalade $500 till kärringen jag bodde hos, som även råkade vara min "underbara" mamma under två månader.
Månadens humör: Rädd, förvirrad, ledsen
Månadens bok: Harry Potter
Månadens maträtt: Lee's soppa från South Africa
Månadens köp: DKNY väska för nästan halva priset!
Månadens bästa: Flyget till New York
Månadens sämsta: Väntan på en ny familj
Månadens utveckling: Lärt känna en sida av mig själv som jag tidigare inte visste fanns.
Och slutligen månadens fråga som går till er som trots min varning läst igenom detta inlägg:
Anser ni att man kan äta kakan och samtidigt ha den kvar?
Kommentarer
Trackback
