Världens lyckligaste för tillfället,
Okej, snart spricker jag! Jag vet inte längre om min hjärna, kropp eller själ klarar av denna berg-och-dalbana. Ena dagen känns det som att världen håller på att gå under och nu plötsligt känner jag mig som världens lyckligaste. För tillfället skulle jag kunna stanna resten av mitt liv i USA, ungefär så är känslan. Tänk er att ni får ett beslut som krossar erat hjärta. Du kan inte riktigt avgöra om beslutet var förkrossande eller om det faktiskt var för ditt eget bästa. Du kan heller inte avgöra om du kan ta detta beslut med lättnad eller om du ska gråta en skvätt först. Därefter dyker världens bästa familj upp, VÄRLDENS coolaste och världens rikaste. Pengar ska aldrig styra ditt beslut och pengar ska heller aldrig blandas in för mycket i din vardag då det oftast resulterar i problem. Pengar är skit med andra ord, beroende på hur man ser på det hela. Hur som helst så är den tragiska sanningen att pengar gör folk lyckliga, pengar gör livet enklare och pengar får dig ibland att fatta fel beslut. Pengar styr vare sig vi vill eller inte, men jag tänker fortfarande neka till att det är något jag tycker om. Ni förstår säkert inte ett skit av vad jag pratar om, men det viktigaste är att jag förstår.
Jag och Steph åker in till city och shoppar en massor. Jag är lycklig för jag har världens ballaste skor. Hon är lycklig för hon lyckades möta en kompis från sin lilla stad hemifrån (de gick även i samma klass) Vi lyckades med andra ord befinna oss på exakt samma plats, vid exakt samma tidpunkt - plötsligt känns NY inte så stort. Nöjda och glada skuttar vi på tåget som ska ta mig till min eventuella framtid. Jag är nervös, jag börjar bita på naglarna vilket jag inte gjort sedan ....jag var liten?
Tänk er att ni möter världens coolaste mamma, som dessutom har världens sötaste dotter. Tänk er Gillmore Girls och ni förstår vilken underbar relation dessa varelser har till varandra. De visade Steph huset och hon var redo att flytta in. Jag vet inte hur många gånger hon nämnde ordet avundsjuk, jag vet heller inte hur många gånger hon stod och stirrade med öppen mun. Vi beskrev husen vi bodde i nu, liknelsen blev tillslut; vi bor i ett garage. Världens ballaste mamma tog oss sedan till en dyr restaurang och det slutade med att vi hade lite av allt möjligt på bordet. Inte behövde vi betala inte. Vi pratade, vi skrattade, allt verkade bara för bra för att vara sant. Därefter kom tre andra av mina kompisar eftersom de lovat att plocka upp oss. De slog sig ned, vi alla pratade och mamman tyckte att vi alla var så söta. Au pairer är något nytt för henne och hon var helt exhalterad. Hon ville anlita oss allihop. Därefter klämde vi alla in oss i hennes bil då vi skulle äta glass. Hon och dottern diskuterade vilt om hennes beslut att ta drive-trhu, inge vidare smart då vi nu satt 5 tjejer i baksätet. Återigen kan ni tänka er Gillmore Girls, ni vet när mamman och dottern diskuterar något och vi som åskådare bara ler för full muggar. Relationen är en sådan vi alla drömmer om.
Jag pratar bara en massa skit då klockan är på tok för mycket för att jag ska kunna blogga och dessutom veta jag bloggar om. Jag kände bara att jag var tvungen att ge er en inblick i vad som händer och sker. Jag åker iväg till Atlantic City imorgon och vet inte om jag kommer att ha tid för bloggen den närmsta veckan. Jag kommer defintivt att säga ja till den här familjen, så det är bara att hoppas på att även de säger ja. Det kändes bra och alla mina kompisar har redan börjat fira för min skull. Jag däremot vågar, som vanligt, inte hoppas på för mycket då detta skulle ta knäcken på mig om jag får ett nej och redan är inställd på ett ja. Jag är rädd att om det är så bra som det verkar, då blir jag nog kvar i USA längre än tre månader ..
Hennes son som kommer hem ser för övrigt bra ut, jag kanske ska passa på och gifta mig när jag ändå är här? Då kommer jag definitivt inte hem på ett bra tag.
Nu ska jag packa och försöka sova. Jag känner mig som ett barn på julfton, helst av allt vill jag bara springa runt i huset och skrika av lycka. Jag hoppas det här löser sig, jag har ju haft lite oflyt med mitt år och kan behöva det här. Aaaaaaaaaaaah, GODNATT =D=D=D=D=D=D=D=D
Jag och Steph åker in till city och shoppar en massor. Jag är lycklig för jag har världens ballaste skor. Hon är lycklig för hon lyckades möta en kompis från sin lilla stad hemifrån (de gick även i samma klass) Vi lyckades med andra ord befinna oss på exakt samma plats, vid exakt samma tidpunkt - plötsligt känns NY inte så stort. Nöjda och glada skuttar vi på tåget som ska ta mig till min eventuella framtid. Jag är nervös, jag börjar bita på naglarna vilket jag inte gjort sedan ....jag var liten?
Tänk er att ni möter världens coolaste mamma, som dessutom har världens sötaste dotter. Tänk er Gillmore Girls och ni förstår vilken underbar relation dessa varelser har till varandra. De visade Steph huset och hon var redo att flytta in. Jag vet inte hur många gånger hon nämnde ordet avundsjuk, jag vet heller inte hur många gånger hon stod och stirrade med öppen mun. Vi beskrev husen vi bodde i nu, liknelsen blev tillslut; vi bor i ett garage. Världens ballaste mamma tog oss sedan till en dyr restaurang och det slutade med att vi hade lite av allt möjligt på bordet. Inte behövde vi betala inte. Vi pratade, vi skrattade, allt verkade bara för bra för att vara sant. Därefter kom tre andra av mina kompisar eftersom de lovat att plocka upp oss. De slog sig ned, vi alla pratade och mamman tyckte att vi alla var så söta. Au pairer är något nytt för henne och hon var helt exhalterad. Hon ville anlita oss allihop. Därefter klämde vi alla in oss i hennes bil då vi skulle äta glass. Hon och dottern diskuterade vilt om hennes beslut att ta drive-trhu, inge vidare smart då vi nu satt 5 tjejer i baksätet. Återigen kan ni tänka er Gillmore Girls, ni vet när mamman och dottern diskuterar något och vi som åskådare bara ler för full muggar. Relationen är en sådan vi alla drömmer om.
Jag pratar bara en massa skit då klockan är på tok för mycket för att jag ska kunna blogga och dessutom veta jag bloggar om. Jag kände bara att jag var tvungen att ge er en inblick i vad som händer och sker. Jag åker iväg till Atlantic City imorgon och vet inte om jag kommer att ha tid för bloggen den närmsta veckan. Jag kommer defintivt att säga ja till den här familjen, så det är bara att hoppas på att även de säger ja. Det kändes bra och alla mina kompisar har redan börjat fira för min skull. Jag däremot vågar, som vanligt, inte hoppas på för mycket då detta skulle ta knäcken på mig om jag får ett nej och redan är inställd på ett ja. Jag är rädd att om det är så bra som det verkar, då blir jag nog kvar i USA längre än tre månader ..
Hennes son som kommer hem ser för övrigt bra ut, jag kanske ska passa på och gifta mig när jag ändå är här? Då kommer jag definitivt inte hem på ett bra tag.
Nu ska jag packa och försöka sova. Jag känner mig som ett barn på julfton, helst av allt vill jag bara springa runt i huset och skrika av lycka. Jag hoppas det här löser sig, jag har ju haft lite oflyt med mitt år och kan behöva det här. Aaaaaaaaaaaah, GODNATT =D=D=D=D=D=D=D=D
Kommentarer
Trackback
