Atlantic City
Bussen höll på att åka utan Steph och jag var för hungrig för att ens inse att jag hade tappat bort min vän. Hon gick och köpte mat i sista sekund och kom tydligen inte tillbaka. Hon hann dock med bussen och satt och tjatade hela resan; "jag kan inte förstå att du seriöst tänkte åka utan mig..". Med en närmare eftertanke var det ju ganska elakt av mig, men jag var hungrig och hade inte ögon för något annat än min macka.
Vi anlände mitt i smeten och var plötsligt omringade av de bästa butikerna. Det gick inte att motstå så vi började vår shoppingtur redan där, med all packning på släptåg. Därefter insåg vi att det var en bra bit att gå för att komma till vår sovplats. Det resulterade i att vi båda blev riktigt griniga då vi fick kämpa oss fram i värmen med packning samt allt vi shoppade. Vi gick därefter ut och åt middag, dyrt men gott!
Dag två spenderades på stranden, även om vi bestämde oss för att ta en lång sovmorgon. Eller okej, vi bestämde oss inte för det, vi vaknade bara inte av alarmet. Det var varmt och sandigt. Jag hatar sand. Den är överallt och sitter som klister på en. När folk dessutom ska köra rally-kaj när de går förbi så blir det ännu mer sand att handskas med. Vattnet var jättesalt och jag började självklart med att få det i ögonen. Jag var beredd på att börja gråta men bestämde mig för att låta bli då mina ögon redan var röda som det var. Vågorna var enorma och jag hade sjukt kul, även om det innebar en del uppoffringar från mina ögons sida. De körde sedan igång med någon air-show och jag trodde först att vi skulle bli dödade av terrorister. Det lät så mycket att jag bara ville gräva ned mig i sanden. Jag som blir rädd av ljudet som brödrosten utger när mackorna är klara tål inte riktigt denna volym. Kvällen bjöd på lite mer shopping. Jag virade en schal runt kroppen och begav mig till alla möjliga butiker. Träffade världens skönaste bög som tyckte jag skulle ge mig in i stylist-branchen. Han trodde jag jobbade med det redan och tänkte fråga om jag ville hjälpa honom med hans företag. Allt detta pga en schal, som virats lite slarvigt och därmed ett bälte för att hålla det på plats. Jag blev glad och han var helt fascinerad och dök upp ett antal gånger för att tala om hur amazed han var.
Dag tre lyckades vi komma iväg hyfsat tidigt så vi låg och stekte på stranden hela dagen. Steph köpte lite drinkar så även jag kunde njuta av semestern, trots den dumma 21-gränsen. Väl tillbaka i rummet fick vi oss ett gott skratt då Steph var röd som en kräfta. Endast i ansiktet, det stället man helst av allt inte vill bränna. Jag gick för en massage, rygg och fötter. Jag tror fortfarande att något inte står riktigt rätt till i min rygg, det gjorde lite väl ont den där massagen. Vi begav oss sedan till tivolit så jag kunde få åka min karusell. Därefter gick vi till ett stort gambling ställe men Steph förstod inte det roliga och satsade endast 5 dollar, tröck på lite knappar och drog mig sedan ut från stället då hon blev arg på maskinen som lurat henne på pengar. Därefter blev det en mysig middag på ett ställe som hade världens godaste mat.
På väg hem fick jag besked av min "perfekta familj" att de inte kunde anställa mig. Återigen dök den dumma åldersgränsen upp i bilden. Familjen skulle hyra en bil åt mig men jag måste vara 21 för att köra den. Dumma, dumma regel som förstör mitt liv här i USA. Jag blev lite deprimerad men samtidigt glad då jag började tänka på att jag faktiskt kommer att komma hem inom kort. Tankarna tog över och jag var plötsligt inte trött längre. Jag låg och tänkte på allt smått och gott hemma som man faktiskt saknar när man tänker efter. Typ vänner och sånt där oviktigt ni vet? höhö. OBOOOY, min egna säng och att bara kunna få känna den där riktiga hemma-känslan igen. Jag låg vaken, klockan blev 2, tankarna fortsatte och den blev 3. Jag läste, klockan blev 4. Jag började träna i Stephs rum och hon blev sådär lagom grinig. Jag fortsatte träna ändå och bestämde mig sedan för att ringa min mamma. Jag fick äran att sitta i ett rum med massa spindlar då resten av huset låg och sov, samtalet blev inte så långvarigt. Klockan blev 6 och jag tittade nu på TV istället, Steph mumlade något hotfullt som jag valde att ignorera. Klockan blev 7 och jag bestämde mig för att ändra alarmet från 8 till halv 8, då jag inte orkade vänta längre. Jag kunde inte somna och allt jag kunde tänka på var att få komma hem. Jag har ingen som helst hemlängtan, men när jag väl insåg att jag ska få komma hem så börjar man verkligen inse vad man inte har här borta. Jag somnade 5 minuter innan alarmet gick igång, tydligen klickade Steph bort det och vi vaknade runt 11 - vilket betydde att vi missat tåget. Det hela slutade med att vi latade oss hela dagen och åkte istället iväg på kvällen. Vi skulle till Michelle över helgen. Planerna var att vi skulle chilla galet på stranden men det blev shopping, lite alkohol och en jävla massa prat istället.
Semesterveckan slut och ingen ångest för att man måste jobba igen. Jag är ju fri, fri som en fågel och slipper dessa gnälliga ungar.
Vi anlände mitt i smeten och var plötsligt omringade av de bästa butikerna. Det gick inte att motstå så vi började vår shoppingtur redan där, med all packning på släptåg. Därefter insåg vi att det var en bra bit att gå för att komma till vår sovplats. Det resulterade i att vi båda blev riktigt griniga då vi fick kämpa oss fram i värmen med packning samt allt vi shoppade. Vi gick därefter ut och åt middag, dyrt men gott!
Dag två spenderades på stranden, även om vi bestämde oss för att ta en lång sovmorgon. Eller okej, vi bestämde oss inte för det, vi vaknade bara inte av alarmet. Det var varmt och sandigt. Jag hatar sand. Den är överallt och sitter som klister på en. När folk dessutom ska köra rally-kaj när de går förbi så blir det ännu mer sand att handskas med. Vattnet var jättesalt och jag började självklart med att få det i ögonen. Jag var beredd på att börja gråta men bestämde mig för att låta bli då mina ögon redan var röda som det var. Vågorna var enorma och jag hade sjukt kul, även om det innebar en del uppoffringar från mina ögons sida. De körde sedan igång med någon air-show och jag trodde först att vi skulle bli dödade av terrorister. Det lät så mycket att jag bara ville gräva ned mig i sanden. Jag som blir rädd av ljudet som brödrosten utger när mackorna är klara tål inte riktigt denna volym. Kvällen bjöd på lite mer shopping. Jag virade en schal runt kroppen och begav mig till alla möjliga butiker. Träffade världens skönaste bög som tyckte jag skulle ge mig in i stylist-branchen. Han trodde jag jobbade med det redan och tänkte fråga om jag ville hjälpa honom med hans företag. Allt detta pga en schal, som virats lite slarvigt och därmed ett bälte för att hålla det på plats. Jag blev glad och han var helt fascinerad och dök upp ett antal gånger för att tala om hur amazed han var.
Dag tre lyckades vi komma iväg hyfsat tidigt så vi låg och stekte på stranden hela dagen. Steph köpte lite drinkar så även jag kunde njuta av semestern, trots den dumma 21-gränsen. Väl tillbaka i rummet fick vi oss ett gott skratt då Steph var röd som en kräfta. Endast i ansiktet, det stället man helst av allt inte vill bränna. Jag gick för en massage, rygg och fötter. Jag tror fortfarande att något inte står riktigt rätt till i min rygg, det gjorde lite väl ont den där massagen. Vi begav oss sedan till tivolit så jag kunde få åka min karusell. Därefter gick vi till ett stort gambling ställe men Steph förstod inte det roliga och satsade endast 5 dollar, tröck på lite knappar och drog mig sedan ut från stället då hon blev arg på maskinen som lurat henne på pengar. Därefter blev det en mysig middag på ett ställe som hade världens godaste mat.
På väg hem fick jag besked av min "perfekta familj" att de inte kunde anställa mig. Återigen dök den dumma åldersgränsen upp i bilden. Familjen skulle hyra en bil åt mig men jag måste vara 21 för att köra den. Dumma, dumma regel som förstör mitt liv här i USA. Jag blev lite deprimerad men samtidigt glad då jag började tänka på att jag faktiskt kommer att komma hem inom kort. Tankarna tog över och jag var plötsligt inte trött längre. Jag låg och tänkte på allt smått och gott hemma som man faktiskt saknar när man tänker efter. Typ vänner och sånt där oviktigt ni vet? höhö. OBOOOY, min egna säng och att bara kunna få känna den där riktiga hemma-känslan igen. Jag låg vaken, klockan blev 2, tankarna fortsatte och den blev 3. Jag läste, klockan blev 4. Jag började träna i Stephs rum och hon blev sådär lagom grinig. Jag fortsatte träna ändå och bestämde mig sedan för att ringa min mamma. Jag fick äran att sitta i ett rum med massa spindlar då resten av huset låg och sov, samtalet blev inte så långvarigt. Klockan blev 6 och jag tittade nu på TV istället, Steph mumlade något hotfullt som jag valde att ignorera. Klockan blev 7 och jag bestämde mig för att ändra alarmet från 8 till halv 8, då jag inte orkade vänta längre. Jag kunde inte somna och allt jag kunde tänka på var att få komma hem. Jag har ingen som helst hemlängtan, men när jag väl insåg att jag ska få komma hem så börjar man verkligen inse vad man inte har här borta. Jag somnade 5 minuter innan alarmet gick igång, tydligen klickade Steph bort det och vi vaknade runt 11 - vilket betydde att vi missat tåget. Det hela slutade med att vi latade oss hela dagen och åkte istället iväg på kvällen. Vi skulle till Michelle över helgen. Planerna var att vi skulle chilla galet på stranden men det blev shopping, lite alkohol och en jävla massa prat istället.
Semesterveckan slut och ingen ångest för att man måste jobba igen. Jag är ju fri, fri som en fågel och slipper dessa gnälliga ungar.
Kommentarer
Trackback
