Tisdag 25/8
Idag, tisdag åkte jag in till city med mig själv och min ipod. Shoppade det sista innan hemfärden och köpte lite presenter till släkten. Jag stressade runt som en galning för att hinna med tåget tillbaka. Hittade min framtida man i en butik, världens gulligaste men honom lär jag ju inte prata med igen. Jag hann hur som helst med tåget, även om jag fick springa den sista biten. På vägen hem plockade jag upp min egendesignade tjocktröja. Det står East Northport på ryggen med ett litet tryck, sedan står det Long Island på ärmen. Jag är nöjd, den är sjukt ball! Sedan bar det av hemåt.
Mina ungar springer och kramar mig och talar glatt om för mig att de har städat upp i mitt rum då det var stökigt. Jag som hade packat ned i stort sett allt förstod inte riktigt vad de pratade om. De sprang glatt ned och visade mig vad de åstadkommit. På dörren satt först en lapp "We're sorry that we played dress-up in your room while aunt Marnee went potty! Detta gjorde ännu mer att jag inte ville öppna dörren, detta kunde ju inte båda gott? Mina kläder låg överallt och mina tjejer hade försökt hänga upp kläderna på galgar igen. Det hände trosor, vantar, klänningar - allt på dessa galgar. Hälften hängde inte ens upp då jag antar att de små liven har haft svårt för att nå upp till stången. Förklaring:
"We didn't want you to leave, so we put everything back. See, your shoes are over here, and your dress is hanging from there .. we couldn't reach but that's where you're supposed to keep your lotion ...." -3-åriga Grace ger sin söta förklaring. Jag blev glad och började genast göra rum för både Grace och Chloe i min resväska.
Medan jag packade ned allt igen började Chloe anävnda min lotion. Hon var helt vit över hela kroppen och tyckte självfallet att hon gjort ett ytterst bra jobb. Grace däremot började istället bli frustrerad då jag återigen tryckte ned mina saker i väskan. Ungarna var sådär söta som gör att man inte vill åka hem, världens bästa helt enkelt. Jag fick stränga order om att dela med mig av min mat, så vi satt och åt tillsammans i mitt rum, målade och hoppade i min säng. Vi kollade även på lite bilder och njöt av den sista tiden tillsammans.
Ikväll, för ca två timmar sedan fick jag ett besked som vände hela min värld upp-och-ned ännu än gång. Familjen som jag blev matchad med tidigare, den där perfekta familjen ni vet? De hade ångrat sig och ville att jag skulle komma ändå, trots att jag bara kunde stanna i tre månader. En timme innan min transition-tid var över så ringer hon. De har fortfarande inte löst situationen med bilen men hon och Emily ska gå och kolla på bil nu i helgen och därmed köpa en bil till mig. Förutom att familjen har gott om pengar, har massa kontaker med kändisar i L.A så verkar de verkligen vara världens skönaste familj. Det som är bra är att jag redan träffat dem då det är så svårt att dömma någon utöver ett enstaka samtal. Hon sa att, jag suger på att översätta så jag drar det på engelska. "We're in this together, we're gonna figure something out. We want you and we're gonna have the best time ever"..
Imorgon ringer jag och tackar ja och därmed är det klart, jag blir kvar till december. Jag som var sjukt inställd på att åka fick det återigen tufft. Men jag kan inte tacka nej till detta, det kommer jag ha ångest för resten av mitt liv. Jag menar, är det inte som jag tänkt mig så tar jag mitt pick och pack och åker hem. Det handlar om 3 månader, vilket inte är lång tid alls. Så gott folk, vi ses i december istället!! =)=)=)=)
Mina ungar springer och kramar mig och talar glatt om för mig att de har städat upp i mitt rum då det var stökigt. Jag som hade packat ned i stort sett allt förstod inte riktigt vad de pratade om. De sprang glatt ned och visade mig vad de åstadkommit. På dörren satt först en lapp "We're sorry that we played dress-up in your room while aunt Marnee went potty! Detta gjorde ännu mer att jag inte ville öppna dörren, detta kunde ju inte båda gott? Mina kläder låg överallt och mina tjejer hade försökt hänga upp kläderna på galgar igen. Det hände trosor, vantar, klänningar - allt på dessa galgar. Hälften hängde inte ens upp då jag antar att de små liven har haft svårt för att nå upp till stången. Förklaring:
"We didn't want you to leave, so we put everything back. See, your shoes are over here, and your dress is hanging from there .. we couldn't reach but that's where you're supposed to keep your lotion ...." -3-åriga Grace ger sin söta förklaring. Jag blev glad och började genast göra rum för både Grace och Chloe i min resväska.
Medan jag packade ned allt igen började Chloe anävnda min lotion. Hon var helt vit över hela kroppen och tyckte självfallet att hon gjort ett ytterst bra jobb. Grace däremot började istället bli frustrerad då jag återigen tryckte ned mina saker i väskan. Ungarna var sådär söta som gör att man inte vill åka hem, världens bästa helt enkelt. Jag fick stränga order om att dela med mig av min mat, så vi satt och åt tillsammans i mitt rum, målade och hoppade i min säng. Vi kollade även på lite bilder och njöt av den sista tiden tillsammans.
Ikväll, för ca två timmar sedan fick jag ett besked som vände hela min värld upp-och-ned ännu än gång. Familjen som jag blev matchad med tidigare, den där perfekta familjen ni vet? De hade ångrat sig och ville att jag skulle komma ändå, trots att jag bara kunde stanna i tre månader. En timme innan min transition-tid var över så ringer hon. De har fortfarande inte löst situationen med bilen men hon och Emily ska gå och kolla på bil nu i helgen och därmed köpa en bil till mig. Förutom att familjen har gott om pengar, har massa kontaker med kändisar i L.A så verkar de verkligen vara världens skönaste familj. Det som är bra är att jag redan träffat dem då det är så svårt att dömma någon utöver ett enstaka samtal. Hon sa att, jag suger på att översätta så jag drar det på engelska. "We're in this together, we're gonna figure something out. We want you and we're gonna have the best time ever"..
Imorgon ringer jag och tackar ja och därmed är det klart, jag blir kvar till december. Jag som var sjukt inställd på att åka fick det återigen tufft. Men jag kan inte tacka nej till detta, det kommer jag ha ångest för resten av mitt liv. Jag menar, är det inte som jag tänkt mig så tar jag mitt pick och pack och åker hem. Det handlar om 3 månader, vilket inte är lång tid alls. Så gott folk, vi ses i december istället!! =)=)=)=)
Kommentarer
Postat av: CarroL
:'(
Trackback
