TesseLito

Dumma, dumma studsmatta! Den står där och skriker åt mig att jag ska komma och hoppa. Jag är en svag människa och har nu varit och studsat två gånger då jag inte kunde ignorera den längre. Den är enorm, vet ni vad det innebär för mänskligheten? Jag kan göra allt och lite till på den. Efter första omgången fick jag ont men jag intalade mig själv att det var värt det, för det är det ju? Nu ligger jag på golvet, tycker synd om mig själv och vet inte vart jag ska ta vägen. Dumma rygg som vägrar bli bra! Nu är det krig, mig själv vs min rygg. Vi tycker inte längre om varandra och jag har nu officiellt gjort slut med honom.

Jag kan tyvärr inte förklara detta dilemma. En vanlig människa skulle låta bli att studsa, för det är inte ens lite värt smärtan. Men jag kan bara inte låta en studsmatta stå mitt framför ögonen på mig och inte hoppa? Det är som att säga till en 4åring att tomten inte finns.. man gör det helt enkelt inte! Nu när jag sitter här och har fått smaka på min egen medicin så kan jag ju inte påstå att jag blivit mycket klokare. Jag vet mycket väl att jag kommer klättra upp på den där jävla mattan imorgon också, svett och tårar - det är kärlek det!

Godnatt folks!