Bye bye gröna huset på 4th Street
Nu har jag precis lämnat familjen och därmed pussat på mina bebisar en sista gång. Fan av de ska vara så söta. Jag kommer helt klart sakna dem! De har nu ritat varsin tatuering på mina armar och tro mig, ni vill inte se hur jag ser ut. Förhoppningsvis kommer jag att se dem igen då jag inte befinner mig alltför långt bort, men det kommer ju aldrig bli riktigt samma sak.
Idag följde jag med familjen till stranden, eller det var åtmintone ursprungsplanen. Jag hade fått stränga order från grandma att svänga förbi för ett hejdå, så det var ju lika bra att lyda. Jag älskar grandma och grandpa, jag står dem så nära att de skulle kunna vara min riktiga släkt. Tiden flög förbi och det blev inte mycket till strand för min del. Vi pratade oavbrutet i fyra timmar och de dumma katterna som aldrig hälsar på "främlingar" (dvs folk som inte är inneboende) skulle självklart komma krypandes upp i mitt knä. Jag är livrädd för katter, jag tycker inte ens om dem lite och mig ska de minsann komma till? Hur som helst, grandma började visa sina skillade talanger vad gäller det svenska språket och jag måste säga att jag är imponerad. De är svenskar från grund och botten men de har inte pratat svenska sen flera flera år tillbaka. Vi pratade om svensk julafton och om våra traditioner. Dessutom pratade vi om min nya familj och min nuvarande. Jag fick åtminstone några svar som lättade på mitt hjärta. Därefter fick jag en Harry Potter bok i avskedspresent samt alla kontaktuppgifter. Om något skiter sig så var jag alltid välkommen att bo hos dem, vilket känns skönt med tanke på min otur som ständigt förföljer mig.
Nu sitter jag här hos en lcc, hon verkar lite knasig men jag klagar inte. Tydligen har man gångavstånd till ett köptcentrum och dessutom en mysig park runt hörnet. För att inte tala om att jag har TV på rummet, internet och två söner att flirta med. Självklart har människan en katt också, så jag lär väl inte spendera alltför mycket tid i huset. Jag stannar här till på söndag och då får jag äntligen komma till min nya familj.
Nu ska jag gå och sova då jag börjar få kramp av att skriva från Ipoden. Vi hörs imorgon älskade människor.
Idag följde jag med familjen till stranden, eller det var åtmintone ursprungsplanen. Jag hade fått stränga order från grandma att svänga förbi för ett hejdå, så det var ju lika bra att lyda. Jag älskar grandma och grandpa, jag står dem så nära att de skulle kunna vara min riktiga släkt. Tiden flög förbi och det blev inte mycket till strand för min del. Vi pratade oavbrutet i fyra timmar och de dumma katterna som aldrig hälsar på "främlingar" (dvs folk som inte är inneboende) skulle självklart komma krypandes upp i mitt knä. Jag är livrädd för katter, jag tycker inte ens om dem lite och mig ska de minsann komma till? Hur som helst, grandma började visa sina skillade talanger vad gäller det svenska språket och jag måste säga att jag är imponerad. De är svenskar från grund och botten men de har inte pratat svenska sen flera flera år tillbaka. Vi pratade om svensk julafton och om våra traditioner. Dessutom pratade vi om min nya familj och min nuvarande. Jag fick åtminstone några svar som lättade på mitt hjärta. Därefter fick jag en Harry Potter bok i avskedspresent samt alla kontaktuppgifter. Om något skiter sig så var jag alltid välkommen att bo hos dem, vilket känns skönt med tanke på min otur som ständigt förföljer mig.
Nu sitter jag här hos en lcc, hon verkar lite knasig men jag klagar inte. Tydligen har man gångavstånd till ett köptcentrum och dessutom en mysig park runt hörnet. För att inte tala om att jag har TV på rummet, internet och två söner att flirta med. Självklart har människan en katt också, så jag lär väl inte spendera alltför mycket tid i huset. Jag stannar här till på söndag och då får jag äntligen komma till min nya familj.
Nu ska jag gå och sova då jag börjar få kramp av att skriva från Ipoden. Vi hörs imorgon älskade människor.
Kommentarer
Trackback
